Det snöar och snöar vilket jag är väldigt trött på nu. Jag hade tänkt mig en promenad på vägen med Vilde för det är lite bökigt att gå i översnöade skoterspår. Inte helt lätt att se var spåren går och tröttsamt att sjunka ner till knäna. Vi gick en vända på vägen och så visade Vilde att han vill gå upp på en skogsväg. Första tanken var nej men jag gav med mig och tog en vända i skoterspår så han kunde få springa av sig lite. Han blev glad och jag missade bara skoterspåret två gånger.
Så jag och Vilde passade på att ta en lite längre promenad. Givetvis i skoterspår för att pulsa i snö upp över knäna är inte så lockande. Kameran fick följa med ut igår och jag hade hopp om fina bilder. Så blev det inte utan det blev mer roliga bilder.
Det har varit några dagar med mer stök igen och värre är det dagarna när det inte går att ta ordentliga promenader. I dag har det blivit dåligt med motion igen på grund av kylan men hoppas på varmare imorgon
Igår när vi var ute och gick var han lös vilket inte är så ovanligt. När vi lullade på såg jag något till höger om oss och Vilde stannade och spanade. Jag kunde se att det var två eller tre rådjur bakom träd och bad Vilde vänta. Han lyssnade och jag gick fram till honom och kopplade upp för att vara på säkra sidan. Jag litar inte helt på Vilde så det kommer nog bli långlina på ett tag men än så har han alltid lyssnat på mig.
Dagens två glädjande händelser var att vi mötte två pudlar som skällde på Vilde. Att de skällde på Vilde var inte så glädjande men att han var tyst gjorde mig glad. Han fick även hälsa på ena pudeln och det tog inte många sekunder innan Vilde gav lekinvit. Tyvärr så möter vi mest hundar som skäller aggressivt och det svarar Vilde upp på på en gång. Kul att se hur han reagerar när det inte handlar om aggressivt skällande.
Den andra glädjande händelsen var att han klarade av ett möte med två personer på vägen utan att börja studsa. Han brukar nämligen studsa av glädje när vi möter folk. I Vildes värld vill nämligen alla hälsa på honom.
Det krävs inte mycket för att jag ska känna att Vilde är perfekt
Jag insåg för ett tag sedan att det nog var vettigt att beställa ett täcke åt Vilde. Täckena vi har hemma köptes åt Yana och Freyja och bayerska viltspårhundar och collie är inte så lika i storlek. Jag letade på nätet efter ett lämpligt täcke och det enda jag hittade var från en kinesisk firma. Det fanns givetvis lämpliga täcken i Sverige men inga som min plånbok gillade. Jag tittade på storleks tabellen för täcket från Kina och valde storlek efter det. Helt rätt blev det inte. Hade Vilde vägt 10kg mer hade det nog passat bättre. Midjesnöret/bältet är ca 10 cm för stort så det har jag fäst med en snodd på ryggen på honom. Jag tycker att det fungerar ändå och eftersom vi har haft mellan minus 25 och 30 de senaste dagarna så har täcket använts.
Jag är så trött på den här kylan nu som begränsar så pass mycket. Jag saknar att ta ordentliga promenader och att bara kunna vara ute
Igår morse var det minus 33 och vid lunch hade temperaturen stigit till minus 25. Det blev inte mycket motion igår. Idag är det varmare bara minus 8 och det snöar för fullt som jag antar att det gör på de flesta platser i Sverige. Det är fint med snö och jag tycker om att vandra i skoterspår men vi behövde inte mer snö. Jag och Vilde tog oss ut på en promenad för en stund sedan och han kunde springa av sig lite. Det blev reflexväst på så att vi båda skulle synas när vi gick på vägen. Jag gjorde mitt bästa för att försöka hålla mig på översnöade skoterspår. Vilde var inte så noga med det.
Det var skönt att komma ut en stund och minst lika skönt att komma hem.
Vilde kunde vara lös en liten stund på dagen vilket han verkligen behövde. Galet mycket energi i den inte så lilla hunden. Väldigt svårt att motionera när det är kallt hela tiden. Det var minus 20 när vi var ute mitt på dagen och Vilde klarade sig hyfsat från att få köldkramp i tassarna. Det var bra att kunna gå i traktorspår och låta Vilde springa av sig lite.
Vilde hade behövt åka mer bil för han gillar det inte och spyr tyvärr fortfarande ibland. Problemet är bara att det inte finns någonstans att åka och göra något när det är så här kallt. Ordentlig bilträning får nog vänta till våren precis som mycket annat
Den här temperaturen vaknade jag upp till idag.
Varken trevligt ute eller inne. Temperaturen inne är trevligare nu tack vare att jag började elda i kaminen. Temperaturen ute har däremot inte blivit roligare. Jag och Vilde har inte varit utanför trädgården än och det återstår att se om det blir promenader idag. Igår kväll när det var minus trettio tog vi en kort rask promenad och jag led nog mer än Vilde. Jag tycker att det är obehagligt att andas när det är så här pass kallt. Det ska bli varmare om några dagar och det ser jag fram emot
Det brukar vara lite fyrverkerier här vid nyår men aldrig några mängder. I år var det väldigt lite, inget jag klagar över för jag ser fyrverkerier som något onödigt. Jag kan inte säga något om hur Vilde hanterar fyrverkerier för det var så lite att det inte går att få någon uppfattning om det. Snön faller och faller och jag är glad att det finns lite skoterspår att gå i. Vilde har galet mycket överskottsenergi så det är bara för mig att pulsa i översnöade skoterspår så han kan få springa.
Den lilla collien som inte är så liten längre växlar mellan att vara vettig och att skälla på snöhögar. Min känsla är att han är något senare i utvecklingen än mina tidigare hundar har varit. Nu är det svårt att avgöra om det även har att göra med att han har växt upp utan andra hundar. Jag tycker fortfarande att han är en lätt hund att ha att göra med men jag ser ändå fram emot att han blir lite mer vuxen. Ren lydnadsträning blir det inte mycket av för koncentrationsförmågan finns inte riktigt. Vilde är upptagen av dofter på promenader och ibland är det en utmaning att få någon kontakt med honom och andra gånger uppför han sig perfekt. Det är helt enkelt en period i hans utveckling när det mesta pendlar ordentligt. Jag börjar redan se fram emot en tid utan snö så det går att spåra, träna och förhoppningsvis hitta någon kurs
Jag hoppas på trevliga väder snart för vi saknar båda att röra på oss. På julaftonen hade någon i byn satt ut marschaller i stort sett vid varje infart till något hus. Det såg väldigt fint och trevligt ut men kvällspromenaden blev lite av en prövning. Inte så bra med en unghund som vill kolla av alla marschaller... När de sedan var skymda av snöhögar så gällde det att vara beredd. Men fint var det
Jag lyckas verkligen inte få till något vettigt fotgående på Vilde. Det är på den nivån att han inte kan hålla position eller fokus ens i några steg. Det mest frustrerande med det är att jag tycker att det var bättre för ca 4 månader sedan. Jag förstår inte vad jag gör för fel med honom. Tidigare hundar hade inte ett perfekt fotgående men helt okej så jag har ju kunnat lära ut det till flera hundar. Jag har tänkt mer på belönings placering och att belöna mer men det verkar inte hjälpa alls. Så frustrerande att inte hitta någon lösning. Funderar på att lägga ner träningen helt ett tag när det gäller fotgående men det lär inte heller lösa det. Jag får fortsätta fundera på en lösning.
Vi hade iallafall en trevlig promenad nyss där vi skrämde upp skogsfågel och Vilde såg rådjur eller älg som han tänkte dra efter. Duktig som han är avbröt han sin rusch efter vad det nu var när jag ropade. Att det var älg eller rådjur vet jag tack vare spåren jag såg.
Jag och Vilde gav oss ut och pulsade i snö, en av oss färdades något fortare än den andra. Vilde uppskattade att få vara lös och springa runt. Jag märkte att det inte har blivit mycket pulsade i snö för det var väldigt jobbigt. Min tanke var att vi skulle ta en något kortare promenad än det blev men Vilde tyckte att vi skulle fortsätta så han fick bestämma i dag.
I morse var det minus 25 och när vi var ute för en stund sedan var det minus 21. Det blir inte några långa promenader och Vilde har mycket överskotts energi. Han får skutta runt i trädgården för att bränna av energi och det hjälper. Att försöka träna Vilde när han har för mycket energi går inte så bra men jag försöker. Glädjande nog så har hans tassar/trampdynor blivit bättre så han får inte lika lätt köldkramp. Nu vet jag inte om det beror på laxoljan eller om han blivit mer härdad men jag fortsätter med laxoljan i alla fall.
Täcket Vilde har på sig har han fått ärva av Yana så det sitter inte perfekt men fungerar
För några dagar sedan lyckades jag få en hyfsad spontan bild på Vilde. Bild två och tre visar vad som hände någon sekund senare.
Nu kommer jag till rubriken. Igår och idag har det varit rätt kallt, som kallast runt -17 och som varmast -11. Det har visat sig att Vildes tassar inte klarar sådana temperaturer utan han får tasskramp/köldkramp. Tidigare hundar har inte haft problem när temperaturen är varmare än runt -20 så det här är ett nytt problem för mig. Nu vet jag inte om Vildes problem kommer sig av att han har en hel del småsprickor på trampdynorna. Om sprickorna kommer sig av någon brist på fetter/vitaminer eller om det är den nya vägbeläggningen på vägen som slitit på hans trampdynor vet jag inte. Jag har börjat ge honom laxolja varje dag för att se om det blir bättre och så har jag börjat titta efter ett annat foder. Nu hade jag ändå tänkt byta foder åt honom när han är runt ett så blir det byte några veckor tidigare spelar det ingen roll. Blir inte tassarna bättre så får jag nog ta och köpa skor/strumpor åt Vilde vilket jag är väldigt tveksam till att han kommer att acceptera men vi måste kunna ta promenader även på vintern.
Vackert är det i alla fall att vara ute och gå i byn i kylan.
Efter den inofficiella nosework tävlingen var jag lite fundersam. Det borde helt enkelt inte ha gått så dåligt som det gjorde. Jag hade tidigare läst att en del hundar kan ha problem med att identifiera olika märken på hydrolat för att det tydligen kan skilja sig något åt när det gäller doften. När jag läste det tänkte jag bullshit och något som använts som ursäkt när det går åt helvete på tävling. För att testa hur det är beställde jag hydrolat från olika tillverkare.
Flaskan längst till vänster är den jag redan hade. Min tanke var även att skapa något för att träna markeringar så jag köpte även en bunt små plaströr.
När jag hade fått hem sakerna var det dags att leta efter något att göra en urvalsbana av. Mitt val föll på en kartong som en laptop kom i för x antal år sedan. Så här blev slutresultatet.
Eftersom mitt minne är som en såll så skrev jag nummer. Finns i alla fall en möjlighet att jag minns då. Urvalsbanan har fungerat bra och smidig att bara ställa undan. Om jag ska återgå till den ursprungliga frågan om Vilde gör någon skillnad på hydrolat från olika tillverkare så blir svaret ett tveksamt ja. Han verkar ha svårare att hitta rätt behållare med en tillverkare. Nu tror jag att vi kan arbeta bort det problemet vilket gör att det inte är någon ursäkt jag kan använda i framtiden
Lite sol gjorde att jag tänkte att det var bra väder att försöka ännu en gång att få någon fin bild på Vilde. Lärdomen från igår gjorde att jag tog kortaste objektivet jag har 16-50mm. Det gick som det alltid har gått. Några sekunder innan de här två bilderna stod han fint och jag tänkte att det skulle bli en fin bild med bakgrunden. Jag satte mig på huk och resultatet blev det här.
Så fort han ser att jag tar upp kameran eller mobilen så kommer han flygandes. Lite skrämmande är det att sitta på huk och se genom kameran hur han kommer flygandes mot mig. Jag gjorde ytterligare några försök under promenaden men resultatet blev inte som jag hade önskat. Viktigast är dock att Vilde hade kul och någon dag kommer jag lyckas få en fin bild på min studshund.
Det slår mig ofta vilken tur jag har som bor så nära vacker natur att vandra i. I dag hade jag med mig min kamera med ett fast 100mm objektiv. Ett objektiv som brukar vara lämpligt till det mesta visade sig inte vara lämpligt för att fånga Vilde på bild. Oftast är han så pass nära att jag borde ha ett kortare objektiv vilket jag borde ha lärt mig. Eller så springer han mot mig i full fart när jag tar upp kameran. Vilde fick vara lös större delen av promenaden. När han började få vittring på något och började dra iväg i full fart tänkte jag att det var kört. Till min stora glädje lyssnade han när jag ropade och efter det fick han gå i koppel. Två mobilbilder.
somhelst den senaste veckan. Vädret har bjudit på regn och grått i olika nyanser. Bilden är från idag.
Jag gjorde ett nytt försök att träna lite fotgående idag men gav upp väldigt fort. Kommandot fot innebar idag att Vilde gick in på min vänstra sida, gick bakom ryggen på mig och kom fram på högra sidan och ställde sig framför mig. Det var inte riktigt så jag hade tänkt mig det. En stund började jag tvivla på min förmåga att träna hund och blev även fundersam på om jag bara inbillat mig att han vet vad fot innebär. Efter att ha tvivlat på allt en stund kom jag fram till att det inte kan vara så illa. Jag kan än minnas en tid när han kunde en hel del kommandon. Kanske lyckades jag aldrig få Vilde att förstå kommandona så bra som jag trodde.
En fantastisk hundtränare har jag aldrig varit men jag klassar mig absolut som duglig. Att det mesta i lydnadsträningsväg inte fungerar nu kan jag inte göra mycket åt bortsett från att backa i allt och ta det med ro
Tidigare hundar har det gått bra att smygfota och få fina bilder. Vilde går det däremot inte så bra med. Så fort han ser att jag tänker ta en bild kastar han sig mot mig.
Som det syns på bilden så fick vi en del snö. Idag regnar det för fullt så inga bilder idag. Någon gång måste det bli bättre fotoväder och någon dag ska jag lyckas få fina bilder på Vilde. Eftersom vi har haft skitväder en halv evighet så har inte kameran fått följa med ut mycket men mobilen är med ibland i alla fall
Och det firas med ett kaninöra.
Funderar lite på vad som hänt under en månad. Vilde har ändrat attityd mot andra hundar. Det har gått från att de flesta är lite läskiga till att alla i stort sett är lämpliga lekkompisar. Igår blev han väldigt fascinerad av en liten hund med täcke som han fick hälsa på. Bilåkning är fortfarande ett problem och igår blev det ett bakslag i form av en spya. Innan gårdagen var det nog mer än en månad sedan han spydde. Oavsett om han spyr eller inte så vill han inte åka bil. Han går inte ens fram till bilen frivilligt. Han har fått mat i bilen för att försöka få honom mer positiv till själva bilen men än har inget hjälpt. Jag hoppas att det på sikt löser sig precis som med mina tidigare collies.
Träningen ligger mer eller mindre nere nu för det känns inte som han är mottaglig och när det bara blir tråkigt för oss båda är det bättre att avstå. Kloklippning är han inte så förtjust i men jag tycker att det fungerar bra nu så länge som jag klipper fort. Det gör att det inte blir så noga klippt som jag hade önskat men det blir klippt. Lite klurigt med en valp som inte vill bli fasthållen på något sätt men jag känner att vi med tiden har löst det bra.
