Gott nytt år!

 

Jag önskar mig inte mer snö av det nya året men det lär det bli ändå. Igår läste jag här i bloggen om hur Lexus var i samma ålder som Vilde och jag kunde konstatera att mitt minne lurade mig. När Lexus var lika gammal som Vilde så skällde han på mycket och var väldigt jobbig när det gällde koppel gående. Det är skönt att kunna läsa hur det var med en annan hund i den här åldern. Jag kan konstatera att Lexus och Vilde mognadsmässigt verkar vara väldigt lika. Jag noterade också att jag med Lexus var väldigt mycket bättre på att skriva vad vi tränade. Det är något som jag ska försöka bättra mig på för det är kul att se tillbaka och läsa om det som gick bra och misstagen jag gjorde

11 månader

 Den lilla collien som inte är så liten längre växlar mellan att vara vettig och att skälla på snöhögar. Min känsla är att han är något senare i utvecklingen än mina tidigare hundar har varit. Nu är det svårt att avgöra om det även har att göra med att han har växt upp utan andra hundar. Jag tycker fortfarande att han är en lätt hund att ha att göra med men jag ser ändå fram emot att han blir lite mer vuxen. Ren lydnadsträning blir det inte mycket av för koncentrationsförmågan finns inte riktigt. Vilde är upptagen av dofter på promenader och ibland är det en utmaning att få någon kontakt med honom och andra gånger uppför han sig perfekt. Det är helt enkelt en period i hans utveckling när det mesta pendlar ordentligt. Jag börjar redan se fram emot en tid utan snö så det går att spåra, träna och förhoppningsvis hitta någon kurs

Spanar

 

Ännu en riktigt kall dag och d är det svårt att hitta på något. Vi har varit ute på promenader men det blir bara korta vändor tyvärr. Det märks att Vilde har överskottsenergi men det går inte att göra något åt det. På julafton var det lite varmare och då njöt jag och Vilde av att promenera i/på skoterspår på morgonen.

Jag hoppas på trevliga väder snart för vi saknar båda att röra på oss. På julaftonen hade någon i byn satt ut marschaller i stort sett vid varje infart till något hus. Det såg väldigt fint och trevligt ut men kvällspromenaden blev lite av en prövning. Inte så bra med en unghund som vill kolla av alla marschaller... När de sedan var skymda av snöhögar så gällde det att vara beredd. Men fint var det

Julkort 2023

 GOD JUL

Vad gör jag för fel?

 Jag lyckas verkligen inte få till något vettigt fotgående på Vilde. Det är på den nivån att han inte kan hålla position eller fokus ens i några steg. Det mest frustrerande med det är att jag tycker att det var bättre för ca 4 månader sedan. Jag förstår inte vad jag gör för fel med honom. Tidigare hundar hade inte ett perfekt fotgående men helt okej så jag har ju kunnat lära ut det till flera hundar. Jag har tänkt mer på belönings placering och att belöna mer men det verkar inte hjälpa alls. Så frustrerande att inte hitta någon lösning. Funderar på att lägga ner träningen helt ett tag när det gäller fotgående men det lär inte heller lösa det. Jag får fortsätta fundera på en lösning.

Vi hade iallafall en trevlig promenad nyss där vi skrämde upp skogsfågel och Vilde såg rådjur eller älg som han tänkte dra efter. Duktig som han är avbröt han sin rusch efter vad det nu var när jag ropade. Att det var älg eller rådjur vet jag tack vare spåren jag såg.

Äntligen vettig temperatur

 Jag och Vilde gav oss ut och pulsade i snö, en av oss färdades något fortare än den andra. Vilde uppskattade att få vara lös och springa runt. Jag märkte att det inte har blivit mycket pulsade i snö för det var väldigt jobbigt. Min tanke var att vi skulle ta en något kortare promenad än det blev men Vilde tyckte att vi skulle fortsätta så han fick bestämma i dag.

Kylan fortsätter

 I morse var det minus 25 och när vi var ute för en stund sedan var det minus 21. Det blir inte några långa promenader och Vilde har mycket överskotts energi. Han får skutta runt i trädgården för att bränna av energi och det hjälper. Att försöka träna Vilde när han har för mycket energi går inte så bra men jag försöker. Glädjande nog så har hans tassar/trampdynor blivit bättre så han får inte lika lätt köldkramp. Nu vet jag inte om det beror på laxoljan eller om han blivit mer härdad men jag fortsätter med laxoljan i alla fall.

Täcket Vilde har på sig har han fått ärva av Yana så det sitter inte perfekt men fungerar

10 månader

 

Bilderna är från en promenad nyss. På bild ett och två var Vilde mer intresserad av att följa älg och rådjursspår så han ville inte bli fotad. Den senaste tiden har det känts som om det lugnat sig något i Vildes hjärna. Han känns lite mer mottaglig för träning igen vilket jag är glad för. Planen är att försöka få några kvadratmeter att träna på i källaren så jag har någon plats att träna under vintern. Vädret har varit hemskt den senaste tiden så det räcker mer än väl att vara ute på promenader. Det är svårt att inte bli avundsjuk på människor som bor var det finns kurser och hundhallar att träna i. Jag vill också gå kurs och ha folk att träna med. 

Känsliga tassar/trampdynor

 För några dagar sedan lyckades jag få en hyfsad spontan bild på Vilde. Bild två och tre visar vad som hände någon sekund senare.

Nu kommer jag till rubriken. Igår och idag har det varit rätt kallt, som kallast runt -17 och som varmast -11. Det har visat sig att Vildes tassar inte klarar sådana temperaturer utan han får tasskramp/köldkramp. Tidigare hundar har inte haft problem när temperaturen är varmare än runt -20 så det här är ett nytt problem för mig. Nu vet jag inte om Vildes problem kommer sig av att han har en hel del småsprickor på trampdynorna. Om sprickorna kommer sig av någon brist på fetter/vitaminer eller om det är den nya vägbeläggningen på vägen som slitit på hans trampdynor vet jag inte. Jag har börjat ge honom laxolja varje dag för att se om det blir bättre och så har jag börjat titta efter ett annat foder. Nu hade jag ändå tänkt byta foder åt honom när han är runt ett så blir det byte några veckor tidigare spelar det ingen roll. Blir inte tassarna bättre så får jag nog ta och köpa skor/strumpor åt Vilde vilket jag är väldigt tveksam till att han kommer att acceptera men vi måste kunna ta promenader även på vintern. 

Vackert är det i alla fall att vara ute och gå i byn i kylan.

Budget är i vanlig ordning mitt sätt

 Efter den inofficiella nosework tävlingen var jag lite fundersam. Det borde helt enkelt inte ha gått så dåligt som det gjorde. Jag hade tidigare läst att en del hundar kan ha problem med att identifiera olika märken på hydrolat för att det tydligen kan skilja sig något åt när det gäller doften. När jag läste det tänkte jag bullshit och något som använts som ursäkt när det går åt helvete på tävling. För att testa hur det är beställde jag hydrolat från olika tillverkare.

Flaskan längst till vänster är den jag redan hade. Min tanke var även att skapa något för att träna markeringar så jag köpte även en bunt små plaströr.

När jag hade fått hem sakerna var det dags att leta efter något att göra en urvalsbana av. Mitt val föll på en kartong som en laptop kom i för x antal år sedan. Så här blev slutresultatet.

Eftersom mitt minne är som en såll så skrev jag nummer. Finns i alla fall en möjlighet att jag minns då. Urvalsbanan har fungerat bra och smidig att bara ställa undan. Om jag ska återgå till den ursprungliga frågan om Vilde gör någon skillnad på hydrolat från olika tillverkare så blir svaret ett tveksamt ja. Han verkar ha svårare att hitta rätt behållare med en tillverkare. Nu tror jag att vi kan arbeta bort det problemet vilket gör att det inte är någon ursäkt jag kan använda i framtiden

Försök nummer ?

 Lite sol gjorde att jag tänkte att det var bra väder att försöka ännu en gång att få någon fin bild på Vilde. Lärdomen från igår gjorde att jag tog kortaste objektivet jag har 16-50mm. Det gick som det alltid har gått. Några sekunder innan de här två bilderna stod han fint och jag tänkte att det skulle bli en fin bild med bakgrunden. Jag satte mig på huk och resultatet blev det här.

Så fort han ser att jag tar upp kameran eller mobilen så kommer han flygandes. Lite skrämmande är det att sitta på huk och se genom kameran hur han kommer flygandes mot mig. Jag gjorde ytterligare några försök under promenaden men resultatet blev inte som jag hade önskat. Viktigast är dock att Vilde hade kul och någon dag kommer jag lyckas få en fin bild på min studshund.

Promenad vid ån

 Det slår mig ofta vilken tur jag har som bor så nära vacker natur att vandra i. I dag hade jag med mig min kamera med ett fast 100mm objektiv. Ett objektiv som brukar vara lämpligt till det mesta visade sig inte vara lämpligt för att fånga Vilde på bild. Oftast är han så pass nära att jag borde ha ett kortare objektiv vilket jag borde ha lärt mig. Eller så springer han mot mig i full fart när jag tar upp kameran. Vilde fick vara lös större delen av promenaden. När han började få vittring på något och började dra iväg i full fart tänkte jag att det var kört. Till min stora glädje lyssnade han när jag ropade och efter det fick han gå i koppel. Två mobilbilder.

Det hade kunnat vara vilken dag

 somhelst den senaste veckan. Vädret har bjudit på regn och grått i olika nyanser. Bilden är från idag.

Jag gjorde ett nytt försök att träna lite fotgående idag men gav upp väldigt fort. Kommandot fot innebar idag att Vilde gick in på min vänstra sida, gick bakom ryggen på mig och kom fram på högra sidan och ställde sig framför mig. Det var inte riktigt så jag hade tänkt mig det. En stund började jag tvivla på min förmåga att träna hund och blev även fundersam på om jag bara inbillat mig att han vet vad fot innebär. Efter att ha tvivlat på allt en stund kom jag fram till att det inte kan vara så illa. Jag kan än minnas en tid när han kunde en hel del kommandon. Kanske lyckades jag aldrig få Vilde att förstå kommandona så bra som jag trodde. 

En fantastisk hundtränare har jag aldrig varit men jag klassar mig absolut som duglig. Att det mesta i lydnadsträningsväg inte fungerar nu kan jag inte göra mycket åt bortsett från att backa i allt och ta det med ro

Inte så lätt att fota

 Tidigare hundar har det gått bra att smygfota och få fina bilder. Vilde går det däremot inte så bra med. Så fort han ser att jag tänker ta en bild kastar han sig mot mig.

Som det syns på bilden så fick vi en del snö. Idag regnar det för fullt så inga bilder idag. Någon gång måste det bli bättre fotoväder och någon dag ska jag lyckas få fina bilder på Vilde. Eftersom vi har haft skitväder en halv evighet så har inte kameran fått följa med ut mycket men mobilen är med ibland i alla fall

9 månader

 Och det firas med ett kaninöra.

Funderar lite på vad som hänt under en månad. Vilde har ändrat attityd mot andra hundar. Det har gått från att de flesta är lite läskiga till att alla i stort sett är lämpliga lekkompisar. Igår blev han väldigt fascinerad av en liten hund med täcke som han fick hälsa på. Bilåkning är fortfarande ett problem och igår blev det ett bakslag i form av en spya. Innan gårdagen var det nog mer än en månad sedan han spydde. Oavsett om han spyr eller inte så vill han inte åka bil. Han går inte ens fram till bilen frivilligt. Han har fått mat i bilen för att försöka få honom mer positiv till själva bilen men än har inget hjälpt. Jag hoppas att det på sikt löser sig precis som med mina tidigare collies. 

Träningen ligger mer eller mindre nere nu för det känns inte som han är mottaglig och när det bara blir tråkigt för oss båda är det bättre att avstå. Kloklippning är han inte så förtjust i men jag tycker att det fungerar bra nu så länge som jag klipper fort. Det gör att det inte blir så noga klippt som jag hade önskat men det blir klippt. Lite klurigt med en valp som inte vill bli fasthållen på något sätt men jag känner att vi med tiden har löst det bra.

Hjärnan har tagit paus

 Träningen har inte gått så bra ett tag nu så vi har tagit en paus. Istället blir det mer att skutta runt och att försöka uppföra sig med varierat resultat. Kul är det att se hur glad han ser ut när han får springa runt.

Lite snö har kommit och det har varit iskalla vindar så det har inte varit så roligt att vara ute. Har man hund är det bara att ta det för vad det är och ändå ge sig ut. Idag var vi på Malungs kennelklubb för lite samvaro som inkluderade tipspromenad, korvgrillning och en inofficiell noseworktävling. Jag hade inte anmält oss till tävlingen för jag anade hur det skulle gå. Väl på plats blev jag övertalad att ändå vara med och det gick som jag hade anat. Total katastrof men det gör inget. Vilde gjorde en halvdan markering på fem minuter. Alla som deltog fick rosett så Vilde har fått sin första rosett. Innan vi kommer att tävla på riktigt i någon gren kommer det att dröja men jag satsar på fler rosetter och bättre prestationer.

Ett oväntat hundmöte

 I fredags beslutade jag mig för att ta en promenad på en avverkningsgata. För att ta mig dit behövde jag först gå en bit på en skogsväg och när jag hade tagit mig upp för en backe kunde jag se att en jägare stod på pass runt 100 m bort. Jag beslutade mig då för att vända för att slippa promenera i området de jagade. Promenaden blev istället en bit bort och jag tänkte att Vilde kunde få vara lös en stund. Han skuttade runt lite och hade kul. Efter en stund var det något som fick mig att titta bakom mig och där stod en okänd hund av mindre modell med en pejl på ryggen. Den okända hunden verkade vara glad och trevlig så jag blev inte oroad. När Vilde upptäckte den blev han plötsligt helt ställd i några sekunder och sedan gav han den okända hunden leksignal. Hundarna lekte en liten stund och sedan gav sig jakthunden av för att fortsätta jaga. Vilde valde att ignorera mig och hängde på jakthunden. Jag insåg att det bara var att knata åt hållet de försvann och få tag på Vilde. Nu hann jag inte gå mer än tio meter innan Vilde kom tillbaka. Väldigt glad att han inte försvann längre och han fick givetvis belöning för att han dök upp. Att hans inkallning är lite sådär just nu vet jag så jag kan inte påstå att jag blev så förvånad men jag hade ändå trott att han skulle lyssna på mig. Det som kändes väldigt positivt var hur han hanterade en okänd hund som plötsligt dök upp. Någon bild på den söta jakthunden fick jag inte. 

Inte den här veckan heller

 Det blev ingen resa till öppenträning igår heller. Vilde växte mig fem på morgonen och sedan var det stök större delen av dagen så när kvällen kom orkade inte jag ta mig någonstans. Lite dåligt samvete har jag för det för han behöver verkligen få se andra hundar. Så synd att det i stort sett bara finns möjlighet att se och träffa andra hundar en gång per vecka. Nu dröjer det inte heller många veckor innan det blir vinteruppehåll när det gäller öppenträning. Ibland känns det onekligen lite hopplöst att bo här och vara intresserad av hundträning. En lösning är att skaffa en till hund men det har jag varken ork eller ekonomi för just nu. Jag saknar att ha en bayrare på samma sätt som jag saknade att ha en collie när vi bara hade Freyja. Raserna skiljer sig otroligt åt och bägge ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Bayrare gör något konstigt/skadligt en gång och lär sig. En collie gör samma sak många gånger och förväntar sig ett annat resultat. Toker stack ner nosen otaliga gånger i myrstackar, Lexus envisades att hoppa på isar fast han gick igenom många gånger och än så länge så har Vilde tryckt nosen mot glaset på kaminen fyra gånger. Lite mer självbevarelsedrift önskar jag i mina hundar men det verkar inte bli så. 

Igår vägde jag Vilde för första gången på många månader och vågen visade 18,1 kg. Jag hade gissat på 20 så jag var inte långt ifrån. Nu vet jag att vår våg brukar visa fel på ett par hg när jag väger mig hemma och jämför det med vikten på vårdcentralen men jag vet iallafall att Vilde väger runt 18. Det märks att det händer en hel del i Vildes utveckling nu. Han har uppvisat mer jaktlust vilket innebär att han inte längre får gå lös överallt. På morgonen och kvällen brukar det var en råget med två kid som går på ängen här och han har visat lite för mycket att han vill dra efter dem. Han har inte haft chansen att göra det och så ska det förbli. Toker var en jaktgalning av rang och det vill jag inte uppleva igen så får se hur Vilde utvecklar sig. Mer vakt har även dykt upp, en del vakt ser jag som önskvärt. Hundarna får gärna skälla till några gånger när någon kommer in på tomten. Lite mer skärpa har även det dykt upp och det har jag inga problem med. Eftersom han är unghund så är det lite svårt att avgöra hur mycket som är bluff och hur mycket som är äkta. Min erfarenhet säger mig att det mesta är äkta men han har inte blivit utsatt för någon händelse när han blir provocerad/belastad så hur mycket han står pall återstår att se. Att hans bett kommer att bli korrekt har jag mycket svårt att se men än hoppas jag. Nu verkar det inte störa honom så då borde det inte störa mig. 

Torsdag

 Igår var det öppenträning på kennelklubben men vi var inte där. Anledningen till det är att jag helt enkelt var för trött och Vilde för vild. Hade det varit en mil till klubben hade vi antagligen åkt ändå men eftersom klubben ligger på andra sidan Malung så kändes det som ett för stort projekt. Vilde har gjort skäl för sitt namn i ett par dagar nu och det i kombination med att vägen här utanför håller på att åtgärdas gör att det är rätt stökigt. Att vägen åtgärdas är bra men det är jobbigt att lyssna på lastbilar, vält och allt vad det nu är. Stundtals så skakar det även rätt bra i huset, vill inte tänka på hur det är i husen närmare vägen. Så här såg det ut för en stund sedan när jag tittade ut genom köksfönstret.

Att få några fina bilder på Vilde är väldigt svårt för han är oftast bara någon meter från mig när han är lös och att stanna kvar när jag ber honom är han inte så duktig på. Jag lyckades i alla fall få honom att stå still en liten stund vid älven idag.

Lite tråkigt är det att jag mest har lyckats fota honom med mobilen när jag har en bra kamera. Bilden här ovan och den här under är tagen med kamera. Roligare att fota med kamera så den följer oftast med ut men oftast blir det tyvärr inga bilder på Vilde.

Vantar

 

Att få leka med mina vantar efter en promenad är alltid väldigt populärt. Att vantarna blir lite blöta och äckliga tar jag. 

Älgjaksveckan startade idag och det är alltid lite tråkigt. Skogen vill jag inte promenera i och jägare är som folk är. En del tar hänsyn och är vettiga och andra är puckon. Det är svårt att inte bli irriterad när de visar noll hänsyn när de kör förbi mig när jag och Vilde är ute på promenader. Så trevligt tycker jag inte heller att det är när en del jägare sätter likhetstecken mellan landsbygd och att det är okej att bara släppa ut hundar. Även om det här är landsbygd så öppnar man inte bara dörren och släpper ut hunden om det inte är inhägnat. Undantaget är givetvis om man går ut med hunden och har koll

Igår var det onsdag

 Så därför var vi på kennelklubben för öppenträning. Om man tänker lydnadsmässigt så var träningen en katastrof men om man tänker socialisering så var det perfekt. Personen som var ansvarig hade med sig sina två Welsh springer spaniels och hon undrade om jag ville släppa Vilde med dem. Personen i fråga var även aktiv på klubben när jag hade tidigare hundar och hennes hundar har alltid varit trevliga. Vilde tyckte att det var lite läskigt först men sedan blev han modigare och lekte lite med hundarna. Efter en stund kom det fler till träningen och jag hade tänkt träna lite lydnad men Vildes hjärna var på total overload så det var bara att ge upp. Han fick istället hälsa på två sheltie valpar vilket gick bra men de tyckte att han var lite läskig. Full förståelse för det med tanke på att de i stort sett var lika stora som hans huvud. Det var så trevligt att se Vilde leka och hälsa på hundar. Så synd att det inte finns några trevliga hundar i lagom ålder här i byn. Lite bilder från de senaste dagarna.

8 månader

 Att få någon bra bild eller en vettig mätning av hans mankhöjd var lite lätt omöjligt idag. Tumstocken hade förvandlats till ett tortyrredskap som gör att man måste sjunka ihop. Jag gissar att han är runt 57 cm hög nu. 

Han har även fått höra helt okända ord bland annat sitt. Hjärnan fladdrar lätt iväg och då är det ingen mening att försöka träna. Att leta leksak i trädgården går däremot bra så det blir mer sådan träning. Glädjande nog så påverkade inte händelsen på Malungs kennelklubb hans lust att ägna sig åt nosework. Nu trodde jag inte heller att det skulle göra det men man vet aldrig. Jag hoppas att hans hjärna hoppar på plats snart igen. Av erfarenhet så vet jag att det brukar ske men det kan ta lite tid

Maximal otur

Nu börjar det bli mörkt och dimmigt på morgonen och då är det bra med reflexer.

Igår kväll var det öppen träning igen på kennelklubben och vi var där. Den här gången var det något mer folk och hundar. Stundtals var Vilde inte kontaktbar men det gick även bra då och då. Jag och Vilde höll oss på lite avstånd från de andra hundarna och ägarna så att han skulle kunna ha lite fokus på mig. 

Den ansvariga för träningen hade lagt ut några nosework gömmor så jag tänkte att Vilde skulle få prova. Det gick bra med första men sedan var oturen framme. Det fanns en gömma i en liten bod var träning/tävlings utrustning förvaras. När Vilde sökte därinne lyckades han trassla in sig på något sätt i ett litet bord. När han skulle ta sig loss så ramlade allt från bordet ner och han blev rädd och kastade sig bakåt. Bordet hamnade då upp och ner och han fastnade med halsbandet i ett av bordsbenen och fick totalpanik. Jag försökte få loss honom och han högg runt sig av paniken. Han tog sig loss efter en liten stund och senare upptäckte jag att han hade ett sår bredvid ögat. Jag kunde inte så någon skada på ögat och hoppades att det inte var värre. Jag har inte sett någon skada på ögat idag heller och Vilde uppvisar inga tecken på att ha ont så jag har inte kontaktat någon veterinär. Jag håller tummarna för att det inte kommer att ändras.

Det återstår att se om han kommer att vilja gå in i den boden någon mer gång. Jag hoppas att han inte kopplar ihop händelsen med nosework men det tror jag inte