Första spåren för året

I dag blev det dags för Freyja att få sitt första spår. För mig så är det väldigt intressant att följa och vara delaktig i träningen av en bayersk viltspårhund från början. Att det skiljer en del mellan en bayrare och hundar som jag har haft är tydligt och glädjande. Att spårning ligger i deras gener går det inte att ta miste på. Toker fick också ett spår dock ett personspår. Yana fick inget spår idag men det får vi ta igen någon annan dag. Att ge Yana ett spår som har kortare liggtid än ett dygn finns det ingen mening med.

Freyjas nos var i backen större delen av spåret men helt på det klara med vad hon skulle göra var hon inte.

 

Det var ett kort spår med en vinkel och liggtiden var lite över en timme. Spåret lades med enbart klöv för vi missade att ta upp något blod ur frysen. Tursamt nog så hade jag kvar selen som jag hade till min förra hund och den passade Freyja helt okej.

 

Freyjas glädje över att hitta en älgklöv på slutet av spåret gick det inte att ta miste på. 

 

Hon spårade på ett bra sätt för att vara första gången. Utmaningen blir att se om vi hinner med att gå anlaget med henne i år eller inte. Med tanke på att hon blir 9 månader i oktober när älgjakten drar igång kan det bli svårt att hitta en domare som kan döma men inget är omöjligt. 

För Tokers del så gick spåret över förväntan. Jag lade spåret nära en tjärn var det är lite blandat underlag. Det var ett simpelt spår med ett par vinklar. Han har en förmåga att vara lite slarvig ibland i sitt spårarbete men idag var nosen i backen större delen av spåret. Tempot var mycket vettigare än det var i höstas så det verkar som om han har mognat lite under vintern. Den enda missen han gjorde var att inte markera spårapporterna vilket han gjorde i höstas.