Lugn och ro

Något firande idag ägnar vi oss inte åt utan det har blivit lite fixande i trädgården istället. En lugn dag helt enkelt

En i skuggan och en i solen

Bayrare verkar alltid leta upp en solig plats att slå sig till ro på. Toker däremot väljer alltid skugga om det finns. Medan hundarna tar det lugnt får de även äran att lyssna på föreläsningar men jag anar att det finns saker som roar dem mer. Det finns nog även saker som roar mig mer också för den delen.

Halt Toker

Vad han har lyckats med vet jag inte riktigt. I går var han ordentligt halt och det ser inte bättre ut idag. Det får bli kortare koppelpromenader idag igen vilket Toker inte är så road av. Jag är glad att han inte skadar sig oftare än han gör med tanke på hur han rusar runt när han har chansen. I Tokers värld så måste man springa så fort det går i skogen oavsett om det är stenigt eller platt.

Yana spårar

När jag lade spåret till Yana var jag ovanligt ambitiös och hade med mig ett papper som jag ritade upp spåret på. Sambon fick sedan titta på pappret och se hur jag hade lagt spåret. Han tyckte att det såg bra ut men han uppfattade nog inte att skalan inte var helt korrekt. Det är oftast jag som lägger spår åt hundarna så när det kommer till Yana vet jag att jag kan lägga riktigt kluriga spår och att hon klarar det även om det är jobbigt. Liggtiden blev som sagt runt 30 timmar och spåret var enbart lagt med en älgklöv.

Yana väntar på tillstånd från sambon att börja spåra.

Yana tog an spåret på ett bra sätt som vanligt och sen bar det av.

Hon fick jobba en stund med att reda ut en spetsvinkel men sen var det raka vägen fram till skogsvägen. När hon kom till vägen fortsatte hon ut på den och spårade runt 10m och sen fick hon ett tapp. När Yana får ett tapp vänder hon självmant tillbaka och spårar om. Hon fick kämpa på rätt bra med att spåra på vägen, det är inte så mycket trafik på vägen men lite bilar brukar köra där.

Sambon frågade hur långt jag egentligen hade gått på vägen och han hade nog inte riktigt räknat med att jag hade lagt spåret så pass lång bit på vägen. Jag har en stor tilltro till Yanas spårförmåga och självklart måste hon bli utmanad så därför gick spåret ca 100m på vägen. Precis som jag visste så klarade Yana av spåret även om hon fick anstränga sig rätt mycket. Sambon hade lite invändningar mot att Yanas första spår för året var så pass svårt men sånt lyssnar jag inte på.

För Freyja gick det också bra. Hon fick ett ordentligt blodat spår på runt 100m med en vinkel och liggtiden blev ca 1h.

Haftaheden och spår

Igår kom jag på att det var länge sedan som vi var i haftaheden och sambon hade inget emot att åka dit. På vägen dit stannade vi till och jag lade tre spår åt hundarna. Till Freyja blev det ett spår med älgklöv och blod, till Toker blev det en personspår på 200-300m med ett par vinklar och två spårapporter. Till Yana blev det ett spår med enbart klöv runt 500m med spetsvinklar, över en skogsväg och lite andra klurigheter. När spåren var lagda åkte vi vidare mot haftaheden. På haftaheden blev vi kvar en bra stund och hundarna verkade trivas ypperligt. Freyja hade en massa att upptäcka och hann även trilla i vatten så att hon blev tvingad att simma ett par tag för att ta sig upp. Det återstår att se om hon har lärt sig att det inte går att bara rusa rakt ut var det är vatten.

Efter att ha lufsat runt ett tag på haftaheden åkte vi hem och tog det lugnt ett par timmar. När det hade gått runt 6 timmar från det att jag lade spåren beslutade vi oss för att det var dags för Toker och Freyja att gå sina spår. Yana ska gå sitt spår i kväll så att liggtiden blir runt 30 timmar. Hur det skulle gå för Toker att spåra ett så pass gammalt personspår var jag lite fundersam på för tidigare spår har bara fått ligga någon timme. Toker förvånade mig och spårade riktigt fint. Det var ett vettigt tempo och han spårade nästan hela tiden med låg nos. Första spårapporten markerade han inte men spårapport nummer två gjorde han en liten markering på. Det som Toker behöver mer träning i är att hålla sig i spårkärnan och att markera apporterna ordentligt men fortsätter han att jobba så fint som han gjorde igår så blir det snart ordning på det med.
För Freyja gick det sämre. Det var bara att acceptera att spåret som jag hade lagt åt henne var på tok för svårt. Hon ska få ett nytt kortare spår i kväll så får vi se hur det går.

Hjärtat kommer nog alltid att klappa lite extra för långhår

I dag var det dags för träning igen. Den här dagen höll vi till på malungs brukshundklubb som lite omväxling. När vi kom var det öde, när vi hade tränat klart dök det upp en person. Alltid när vi tränar med Åsa och Kent kan jag inte låta bli att titta lite extra på deras hundar när de springer. Det är något speciellt med den långa pälsen som fladdrar i vinden.

Kiros

Kiros

För mig och Toker tycker jag att träningen gick bra. Vad vi gör på den här bilden vet jag dock inte riktigt men fin kontakt har vi.

Sånt som gör mig glad

Att få se hundarna njuta av att vara ute i naturen och bara strosa och rusa runt ger mig alltid ett leende.

Bayrare kommunicerar eller nåt

Stundtals är det lite för mycket liv i trädgården och oftast beror det på Yana och Freyja. Toker låter även han en del men då är det oftast bara lite skall. Hur Yana och Freyja låter går det inte riktigt att beskriva men mycket låter det.

Rasbeskrivningar på Skk

Jag roade mig med att läsa igenom beskrivningen av collie och bayersk viltspårhund på skk hemsida. Beskrivningen av bayersk viltspårhund tyckte jag var klockren, det känns som om beskrivningen är skriven av någon som ser bayraren precis som den är. Jag skrattade lite lätt åt att den beskrivs som tjuvaktig för det är så korrekt. Senaste gången jag bakade en sockerkaka tog Yana för givet att den naturligtvis var till henne. Beskrivningen av collie kände jag däremot var lite så där.
Nu kan det vara så enkelt att mina åsikter beror på att Yana är en typisk bayrare och Toker inte är en typisk collie

Jäkla bybor

Ett evigt återkommande problem här är folket i byn som envisas med att mata fåglar med matrester. Det handlar inte om små bitar utan skivor av kassler, hela brödskivor och liknande lägger folk ut. Vi har ett par stora träd i trädgården och i träden finns det skatbon. Skatorna flyger iväg och hämtar matresterna som folk lägger ut och resultatet blir att man kan hitta allt möjligt ätbart i trädgården. Vi har hittat kycklingben,stora köttbitar i stort sett allt som är ätligt med andra ord. Vi har pratat med folket i byn fler gånger än jag kan minnas om att de kanske skulle kunna lägga hönsnät över maten som de lägger ut så att fåglarna inte kan flyga iväg med stora bitar. En del förnekar då att de lägger ut mat och andra säger att visst kan de lägga hönsnät över. Sen brukar det vara lugnt ett tag igen. Nu när jag var ute med Freyja hittat hon en stor bit bröd som hon givetvis ville äta upp. Alternativen som jag ser nu är att hugga ner träden eller börja skjuta på alla skator. Att byborna ska förstå det olämpliga i att lägga ut mat har jag gett upp hoppet om.

Hur korkade är människor egentligen?

Den frågan funderar jag över efter att ha letat efter en beg hundbur på blocket. Skulle jag sälja en bur så skulle jag uppge vad det är för mått på buren och om jag hade med en bild i annonsen så skulle den vara på buren jag säljer men så tänker tydligen inte alla. Efter att ha läst igenom åtskilliga annonser var det enbart står vad personen haft buren i för bil eller vilken ras de har haft i buren börjar det kännas lite hopplöst. Bästa annonserna alla kategorier är dock var det står att buren är i hyfsat skick och att buren som är till salu påminner om buren på bilden i annonsen. Man kan få in en hamsterbur utan problem i alla bilar så hur i helvete ska jag veta vad det är för storlek på buren när de bara uppger vad det är för bil som de har haft buren i. Med lite tålamod tror jag nog att jag skulle kunna vika ihop Yana och få in henne i en liten bur så att ange vad det är för ras som har haft buren säger mig inte något. Om jag hade haft en tjock bunt med sedlar skulle det inte vara något problem för då hade jag köpt en mim variocage dubbelbur storlek xxl. Om det finns någon som har 7000kr för mycket i fickan så tar jag tacksamt emot pengarna

Dag i Mora

Vi hade bestämt träff med Åsa och Kent i Mora idag för hundträning. Det var ett tag sedan nu som vi tränade ihop så det kändes så skönt att ha en plan att träna på igen. Jag var nyfiken på att se hur Toker skulle uppföra sig under en platsliggning med tanke på senaste tävlingen. Det visade sig att han gnällde lite under första platsliggningen men långt ifrån hur han lät senast, platsliggning nummer två gick ännu bättre. Det finns hopp för min lilla gnällapa. Resten av träningen gick lite så där för oss. Det märktes att det var länge sedan som vi tränade med andra hundar i närheten men han kommer snart in i det igen.
Freyja fick hälsa på en snäll vuxen rottweiler och Åsa och Kents hundar. Ny miljö och stora okända hundar tog på Freyjas krafter.
När vi hade tränat klart tog vi en promenad vid klubben och Toker, Kiros, Yuffie och Freyja fick springa lösa.

 

Efter promenaden tog vi bilarna och åkte hem till Åsa och Kent och fikade och åt en väldigt god morotskaka.

En mycket bra dag med andra ord

Första spåren för året

I dag blev det dags för Freyja att få sitt första spår. För mig så är det väldigt intressant att följa och vara delaktig i träningen av en bayersk viltspårhund från början. Att det skiljer en del mellan en bayrare och hundar som jag har haft är tydligt och glädjande. Att spårning ligger i deras gener går det inte att ta miste på. Toker fick också ett spår dock ett personspår. Yana fick inget spår idag men det får vi ta igen någon annan dag. Att ge Yana ett spår som har kortare liggtid än ett dygn finns det ingen mening med.

Freyjas nos var i backen större delen av spåret men helt på det klara med vad hon skulle göra var hon inte.

 

Det var ett kort spår med en vinkel och liggtiden var lite över en timme. Spåret lades med enbart klöv för vi missade att ta upp något blod ur frysen. Tursamt nog så hade jag kvar selen som jag hade till min förra hund och den passade Freyja helt okej.

 

Freyjas glädje över att hitta en älgklöv på slutet av spåret gick det inte att ta miste på. 

 

Hon spårade på ett bra sätt för att vara första gången. Utmaningen blir att se om vi hinner med att gå anlaget med henne i år eller inte. Med tanke på att hon blir 9 månader i oktober när älgjakten drar igång kan det bli svårt att hitta en domare som kan döma men inget är omöjligt. 

För Tokers del så gick spåret över förväntan. Jag lade spåret nära en tjärn var det är lite blandat underlag. Det var ett simpelt spår med ett par vinklar. Han har en förmåga att vara lite slarvig ibland i sitt spårarbete men idag var nosen i backen större delen av spåret. Tempot var mycket vettigare än det var i höstas så det verkar som om han har mognat lite under vintern. Den enda missen han gjorde var att inte markera spårapporterna vilket han gjorde i höstas.

Tränar lite och gör annat

Toker får lite träning varje dag. Mest blir det att jag passar på och träna något när vi är ute och promenerar. Platsliggning är något jag försöker träna varje dag på olika platser. Några andra hundar brukar vi inte träffa på så ofta men det känns som bra träning även om han får ligga själv. Att han har koppel på sig på bilden beror på att det är ett område var det brukar vara rådjur och jag tänkte att jag skulle ha en chans att fånga honom om någon skulle skutta förbi. Linförigheten och fria följet har jag inte tränat så mycket för det känns som om jag behöver byta träningssätt. Igår provade jag ett nytt sätt och det kändes som om det blev mer fart på Toker så det ska jag nog fortsätta med. Enda problemet var att jag insåg att det inte är helt lätt att gå baklänges på en gräsmatta med sorkhål

Hur ärlig ska man vara?

 Det är en fråga som jag har funderat länge över. Många hundbloggar är helt ärliga med om hunden har någon defekt eller inte, givetvis behöver det inte vara hela sanningen som de väljer att skriva. Hur ärlig jag ska vara är en sak som jag har funderat över i mer än ett år och tidigare så har jag inte skrivit/pratat om ett fel som Toker har. Jag har nu insett att ingen vinner något på att dölja fel så därför kommer jag att vara helt ärlig. Toker har distichiasis, uppfödaren informerades av mig så fort som jag upptäckte det. Givetvis så har även veterinär satt den diagnosen.

Foton

Nu skulle jag kunna skriva lite om hur träningen med Toker går men jag nöjer mig med att skriva att ibland går det bra och andra gånger inte så bra. Här kommer bilder på de bayerska viltspårhundarna istället.

Snart så

 

Än så är det lite för mycket snö i skogen för att det ska gå att spåra men nu dröjer det inte länge innan det går att komma igång igen. Vi kom nyligen hem efter en skön promenad och nu sover alla hundarna.

Hur Toker ser ut på den här bilden vet jag inte riktigt. Hur han kan röra sig på det här sätter övergår mitt förstånd.

Yana har en egen taktik hon använder på Freyja när hon blir för jobbig. Yana låtsas inte om att Freyja finns och det brukar resultera i att Freyja tröttnar.

 

Hundarna njuter på olika sätt av att få vara lösa. Toker passar på att springa och hålla koll på allt.

 

Yana lufsar runt och gör sitt bästa för att undvika Freyja..

Freyja springer runt och upptäcker världen men passar även på att ta det lugnt var solen lyser.

 

Den växer och växer

 

Den lilla växer och växer. Än så länge så verkar det som om hon är en hårdare hund än Yana. Freyja är en typisk bayrare när det kommer till viljan att ligga i knä och att gå och lägga sig i solsken. Hon uppvisade tidigt ett beteende att ligga och lurpassa på sitt byte. I det här fallet så var det Toker som var bytet.

Att det var rätt att köpa Freyja tvivlar jag inte på. Hon verkar utvecklas till en utmärkt hund. När det finns bra valpar till salu gäller det att passa på och köpa även om tidpunkten inte känns optimal.