En osynlig och en synlig

Hitta hunden i bilden

Det är lite lättare att se Freyja som inte riktigt har så bra kamouflage nu när det är vitt.

Freyja har varit artig och poserat väldigt fint den senaste tiden. Lexus är däremot inte lika sugen på att bli förevigad genom foton

Tredje advent och vad är då bättre än bilder på en bayrare

Inte så logiskt kanske för någon solklar koppling mellan bayerska viltspårhundar och tredje advent eller Lucia finns nog inte. Men här är bilder på Freyja

Jäkla örn

Jag blir mer och mer övertygad om att de vilda djuren inte längre vill bli fotade av mig. På promenaden såg jag något stort uppe i ett träd. Eftersom det var så stort tog det en stund innan min hjärna kopplade att det var en fågel. Innan jag hade fått upp kameran så hade fågeln hunnit flyga iväg. Jag är rätt säker på att det var en kungsörn och det hade varit roligt att få fota den men det ville den inte. Istället fick det bli bilder på de något mer tama djuren.
Tog med mig lite leksaker ut idag och tänkte utmana Lexus att leta efter och avlämna en leksak han inte gillar att ta i munnen.

Han tycker att det är roligt att leta och efter lite uppmuntran från mig så greppade han leksaken.

Som synes så tog han minsta möjligt bit i munnen. Jag var inte alls säker på att han skulle ta den alls så det var kul att se att han kunde komma över sin motvilja mot läderleksaken.
Freyja hade däremot inga problem med att greppa den.

Att avlämna och inte tugga på saker är ett större problem för henne. Det hon hittar vill hon behålla.
Jag hade även med mig spårapporter ut och de hann förändras lite... Man kan säga att Freyja hjälpte till med att skapa fler.

Dagens lärdom är att om Freyja ska få leta saker så ska det vara saker hon inte kan ta sönder på en kort tid

Bättre med något än inget

Jag försöker lära mig att tänka om men det är svårt. Jag är så inkörd på att tänka att träning ska vara planerad och ordentligt utförd så att det ger resultat. Att fortsätta tänka så är enbart korkat eftersom jag inte kan se att jag på något sätt skulle kunna genomföra en tävling. Så nu försöker jag bara tänka att det viktiga är att vi hittar på saker. Det behöver varken vara vettigt eller påminna om något tävlingsmoment. Idag fick därför herr Fluff och Råttan leta leksak i en slänt. Blev bara bilder på Lexus.

Rätt mörkt ute så istället för att göra det vettiga och dra upp ISO så drog jag ner tiden. Därför blev bilderna inte skarpa och så blir det när jag inte tänker

Äntligen fri

Så tror jag i alla fall att Freyja kände idag för det var första dagen som hon fick vara lös på promenad igen.

Inte helt oväntat så blev det lite lek

Söt men minnet är det sådär med

Ja jag var lat så det blev en mobilbild. Igår läste jag igenom de nya lydnadsreglerna för startklass som ska börja gälla 2017 (eller förslag på nya regler eller vad det nu är). Det gav mig lite inspiration att testa om Lexus skulle klara ett par av de nya momenten i lägsta klassen. Utrustad med lite godis, hans favoritleksak och en apportbock gav jag mig ut i trädgården med en lite för övertaggad hund. Helt begåvat var det inte att ta med hans favoritleksak eftersom han blir glad bara av att få träna. Träningen gick väl sådär och det beror mest på att jag är för dålig på att träna strukturerar någon/några gånger vecka. Lexus entusiasm och samarbetsvilja finns det inget att klaga på. Jag kan inte låta bli att fundera på hur långt vi hade kunnat ta oss om jag hade fått vara frisk. Det är som det är och finns inget att göra åt det.

Jag avslutade träningen med att sätta Lexus och gå utom synhåll och gömma hans favoritleksak. Sedan fick han då kommando att leta efter den och herrn verkade inte riktigt komma ihåg vad han skulle leta efter för han hämtade apportbocken som låg två meter från honom. Efter ett par repetitioner så verkade han i alla fall komma ihåg vad han skulle leta efter. Det är lite typiskt honom att glömma av vad han egentligen ska göra vilket med största sannolikhet beror på att jag varit dålig på att träna honom på självständiga uppgifter. Under fotgående, spårning och liknande så blir han inte förvirrad över vad han gör, hade han blivit det skulle jag nog mest skratta åt honom

Jävla skit

Japp ibland är mitt språk inte så vårdat. Att jag svär nu beror på att min externa hårddisk har tröttnat på mig och verkar ha gått in i ett permanent vilotillstånd. Jag hann flytta över bilder från 2008-2010 men sedan dog den och säger bara att det inte finns något på den och att den önskar bli formaterad. Det kan den givetvis glömma eftersom det finns kvar bilder på den från 2011, 2012 och 2013. Om bilderna är borta så är det väldigt tråkigt. Då har jag bara kvar valpbilder på Freyja och Lexus i låg upplösning i mina webbalbum och bilder på Tokers sista tid är det samma sak med. Jag hoppas att den externa hårddisken inser att den allt får vakna till liv en stund igen så jag hinner flytta bilderna men det verkar inte som om det blir så. Nej det gick inte att väcka den, sambon plockade isär den för att se om det gick att fixa men tyvärr så gick det inte

En långhårig collie är bra om man med en bild vill visa att det blåser

En på isen och en i koppel

Det är nog inte så svårt att räkna ut vem som var på isen.

Hur det kan vara så kul och promenera på is är en av sakerna jag aldrig kommer att förstå. Nu får han bara leka fritt på is var jag vet att vattnet inte är djupt.
Freyja går fortfarande i koppel och får göra det i några dagar till men hon blir piggare och piggare för varje dag.

Så var det december

Det hade gärna fått vara lite mer vitt ute men snön lär komma och då förbannar jag den nog. Solen har visat sig idag i alla fall så kameran fick följa med ut.

Nästan så att jag skulle ha haft katt

Så tänker jag lite då och då när vädret är som idag. Men jag inser fort att jag inte vill ha någon katt. Jag har samma känslor för katter som för barn. Det finns ett fåtal söta men jag vill fan i mig inte ha någon.
En som i vanlig ordning inte hade något emot vädret var Lexus.

Att det regnar,blåser kallt och är allmänt djävligt stör inte honom. Känns nästan som om jag behöver en mobil med bättre kamera

För ett år sedan

såg det ut så här.

Så ser det inte ut nu, det finns inget vitt på marken. Att det blev en bild från ett år sedan i det här inlägget beror på att jag inte har fotat något. Inte så sugen på att fota när det regnar och bara är tråkigt ute. Freyja är oförskämt pigg, jag hade då inte varit så pigg om någon hade karvat i min buk. Då hade jag mest varit stilla och gnällt. Tur att Freyja inte är som mig i det fallet. Hon tycker att hon ska få följa med ut på ordentliga promenader men det får hon inte. Än så får hon nöja sig med lite kortare promenader och ta det lugnt.

Bara en hund

Lite konstigt är det helt klart att vara ute med bara en hund.

Med Freyja så går det bra och hon blir piggare och piggare men att ha plasttratt fungerar inte så bra. Om hon inte fastnar någonstans så står hon bara stilla. Nu har vi även en uppblåsbar tratt men har hon den på sig så krävs det att man har mer koll på henne.

Inget som har med hund att göra

Under hela det här året så har jag gnällt för läkare varje gång jag träffat dem att jag inte har någon ork i kroppen. På vårdcentralen så har de bara velat kolla mitt kaliumvärde fast jag har sagt att det ligger bra. Vid det här laget så känner jag själv om det är tokigt. Bortsett från att kolla mitt kaliumvärde så har de på vårdcentralen bara sagt att det kan vara något endokrinologiskt och sånt kan de inget om. Läkarna på endokrinologen har istället förklarat för mig att känslan att det inte finns någon energi i min kropp inte kan bero på min sjukdom/syndromet jag har. Det har gjort att jag helt enkelt gav upp när det kommer till att få någon hjälp för det. Idag var det dags att öppna en ny burk med medicin för den gamla tog slut igår. Bipacksedeln läste jag när jag började med medicinen men efter det har jag inte brytt mig om att läsa den fler gånger. Nu läste jag den på nytt och under biverkningar hittade jag svaghetskänsla. Känns som om någon av läkarna jag träffat kanske borde ha kollat på biverkningar. Nu kan jag inte sluta med den medicinen för den tar jag för att minska risken att få en stroke och tack vare den medicinen behöver jag bara ta min andra medicin två gånger per dag.
Så nu är frågan om jag ska kontakta läkaren på Malungs vårdcentral som ska ha det övergripande ansvaret för min vård, en läkare jag aldrig träffat och se om han kan byta ut medicinen till någon annan. Eller om jag ska försöka få tag på någon av läkarna på endokrinologen i Falun. Samtidigt så är jag rätt irriterad om det är medicinens fel att jag inte har någon ork i kroppen för det borde någon av läkarna jag träffat tänkt på. Men om det är så skulle det vara trevligt eftersom det är lätt att fixa

Synd om råttan

Bild från helgen

Råttan är då en av Freyjas smeknamn. Att det är synd om henne beror på att hon på fm blev kastrerad. Det var planerat och anledningen till det är att hon under åren bara har blivit surare och surare under löp och under skendräktighet. Så att kastrera henne kändes som ett vettigt beslut. Nu är det bara att se till att hon tar det lugnt så att det läker ordentligt

Tidig väckning

och det var inte av den trevligare sorten. Att vakna av hund som spyr är aldrig trevligt men någon större överraskning var det inte att vakna av det i dag. Igår fick nämligen hundarna något torkad del från häst. När det är torkat och i bitar klarar inte jag av att se vad det är för något. Enda problemet med att ge hundarna någon torkat av häst är att Lexus tycker för mycket om det. Det gör att han inte alltid är så duktig på att tugga det ordentligt och när han sväljer en för stor bit så kommer det upp igen. Och det var vad som hände lite efter fem i morse. Några bilder på det finns det självfallet inte, så galen är jag inte än. Istället är det lite bilder från promenad.