Inte så behagliga promenader

Eftersom Freyja är en surkossa av abnorma mått när hon löper så går jag med Lexus och Yana. När Freyja löper så är Lexus rätt hopplös att gå i koppel med och det blir inte bättre när jag även har Yana. Lexus tankar om promenader är att man ska knata på i ett högt tempo och det brukar vi oftast göra. Yanas tankar är mer att koppelpromenader är ett straff och att det inte finns någon anledning att gå fort. Nu har Yana alltid varit sådan så det beror inte på att hon är lite stel. Eftersom jag faktiskt inte vet helt säkert om Yana har ont nu så får hon välja tempot. Det innebär att jag hela tiden får gå och bromsa Lexus och det är rätt drygt efter ett tag. Nu finns det säkert någon som tänker att jag är korkad som inte går promenader med en och en istället och det hade jag nog gjort om det var möjligt. Problemet är bara att det inte går att lämna Yana ensam hemma. Freyja har i stort sett löpt klart nu så promenaderna kommer nog att bli lite trevligare om några dagar

Veterinär

Idag bar det av till veterinären med Yana och resultatet blev ett recept på antiinflammatoriskt/antireumatiskt. Nu ska hon få en rätt hög dos i en vecka och sedan ska vi halvera dosen. Risken är att hon kommer att få fortsätta ta medicinen resten av livet men så länge som hon inte har ont och vill hänga med så får hon göra det. Viktigast är att hundarna inte lider av att leva

Inget fel på min plan i vanlig ordning

Men precis som vanligt så blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Min plan var en rask promenad på lite över en timme i snö för att trötta ut Lexus lite. Lite påfrestande är det nämligen att ha en hane och en tik i höglöp. I början av promenaden ville Lexus stanna och titta bakåt för att se om Freyja och Yana var med. Efter ett tag gav han upp det och när vi hade lämnat vägen kunde jag släppa honom. Jag räknade med att han skulle skutta runt och göra av med energi men det var det dåligt med. Jag pulsade i snö som gick över mina knän och Lexus gick mest i mina fotspår.

Jag var så där lagom trött när vi äntligen kom till ett ställe med skoterspår. Nu såg jag fram emot att kunna promenera i lite raskare tempo och att Lexus skulle springa lite mer. En sak fick jag rätt i. Lexus sprang mer medan jag mest svor. Skoterspåren höll nämligen för honom men inte för mig. När jag sjönk ner en gång för mycket till knäna och hade svårt att ta mig upp övervägde jag att lägga mig ner och vänta på våren. Det enda som hindrade mig från det var tanken på att en älg garanterat skulle dyka upp och börja sparka på mig. När vi äntligen kom hem var jag fruktansvärt trött och Lexus var lika pigg som innan vi gick ut.

Rådjur verkar studera mig och Lexus

Jag tänkte att jag skulle vara smart i morse och gå en sväng i skogen med Lexus. Han är lite spattigare (läs mycket spattigare) när Freyja löper så jag tänkte att han skulle bli lite trött av att pulsa i snö. Vi hann inte många meter in i skogen innan jag såg väldigt färska älgspår så jag beslöt att hålla Lexus kopplad en bit till. Älgar är rätt duktiga på att gömma sig bakom träd eller låtsas vara stenar. Vi knatade på och bakom en krök stod två rådjur på stigen och stirrade på oss. Vi var tydligen väldigt spännande att titta på för de stod kvar en bra stund. När de äntligen flyttade på sig anslöt de sig till ytterligare tre rådjur. Så då var det fem rådjur som stirrade på oss. Efter att vi hade passerat dem med ett tiotal meter släppte jag Lexus. Jag visste att jag kunde få stopp på honom om han mot förmodan skulle vända och springa mot rådjuren. Lexus studsade runt och vi promenerade på. Efter en bit såg jag på Lexus kroppsspråk att han såg något en bit in bland träden på sin ena sida. Han gjorde sig redo att springa in där och jag såg då att det var några andra rådjur som sprang. Jag kallade in Lexus och sedan blev det koppel på. När vi promenerade på vägen på väg hem tittade jag till vänster om mig när vi passerade ett hus och där stod det ett rådjur och stirrade på mig och Lexus.
Kanske tur att jag inte lider av paranoia för då hade jag kanske misstänkt att rådjuren har någon ond plan

Dagens bild

Det börjar märkas att Yana inte är ung längre och det är lite vemodigt. Senaste tiden så har hon varit lite stel i ryggen så idag blev det en promenad på en plogad skogsväg. Då kan hon skrota runt som hon vill och Lexus kan springa så mycket som han vill. Freyja fick nöja sig med att gå i koppel för nu är hon i höglöp och då är hon inte lös.

Dagens bilder

Jag kan erkänna när jag har fel och det hade jag idag. Jag trodde inte att det skulle vara så djup snö att pulsa i så länge som jag höll mig i gamla traktorspår som syntes lite. Det var väldigt fel, snön nådde mig till knäna större delen av sträckan. När vi kom ut i nya traktorspår var det väldigt mycket bekvämare att promenera. Den djupa snön tog rätt bra på Lexus krafter för han orkade inte springa i full fart någon längre sträcka i den djupa snön. Han sprang desto mer i de nya traktorspåren

Dagens bild

En rätt sur Freyja