Varg?

Att det finns varg i närheten är inte ovanligt men oftast håller de sig i alla fall utanför byn. Nu funderar jag på om det är någon som vandrar runt i byn igen. Att jag funderar på det beror på hundarnas reaktion igår kväll när vi kom utanför dörren. Lexus började vädra och ställde sig sedan på bakbenen och morrade, Yana morrade och Freyja morrade och skällde. Jag vet att Yana och Freyja inte morrar på vittringen av rävar,katter,älgar,rådjur eller något annat som jag kommer på. Någon mening att leta spår är det inte heller för det var någon plusgrad i natt så spårstämplarna är förstörda.
Det blev en trevlig promenad i solen på morgonen.

Måste ge lite beröm

Alla som har läst den här bloggen vet att jag och sambon inte direkt är så duktiga på att ta itu med saker på en gång. Nu handlar det givetvis inte om viktiga saker utan det har handlat om championatansökningar och liknande. Yana är den enda av hundarna som tatuerades i örat som valp och med tiden blev det väldigt svårt att se vad det står i örat så vi såg till att hon blev chippad för några år sedan. Av någon underlig anledning så såg vi aldrig till att även det hamnade på hunddata. Jag skickade ett mail till skk om det för några år sedan och fick veta vilket intyg som skulle användas och sen blev det inget mer gjort.

Freyja

Freyja beslutade på eftermiddagen att hon skulle ligga i soffan och bli kliad på magen. Eftersom det bara behövs en hand för att klia henne så skrev jag ett mail på nytt till skk med andra handen och frågade vilket intyg jag skulle använda mig av för att få in Yanas chipnr på hunddata. Efter några timmar fick jag svar och den trevliga människan på skk kunde ordna det åt mig bara hon fick lite uppgifter över mail. Något som jag absolut måste säga när det gäller kontakten jag har haft med skk så är det att jag alltid har fått hjälp och de har alltid gjort sitt bästa oavsett vad det har gällt. Det har blivit en del frågor genom åren när det gäller championat, avlivade hundar osv

Mina tre favoriter

Yana och Lexus

Alla tre

Freyja och Lexus

Yana och Freyja

Freyja och Lexus

Lexus och Freyja

Yana

Freyja och Lexus

Lexus och Freyja

Freyja och Lexus

Tur att jag har så bra ordning på saker...

Vi försöker vara ordentliga och använda reflexer både på oss själva och på hundarna när det är mörkt. Att promenera här på vägen utan reflexer resulterar med största sannolikhet i att man blir påkörd och det är ju inte roligt. Yana och Freyja kan ha samma reflextäcken som de hade förra året.

Lexus täcke passade inte längre men jag tänkte att det inte gjorde så mycket eftersom jag visste att jag hade kvar ett större reflextäcke efter Toker. Jag utgick från att jag naturligtvis hade lagt undan täcket på en logisk plats. Den finns säkert på ett väldigt logiskt ställe men problemet är att jag inte vet var.

Hittar jag inte täcket under de närmaste dagarna så blir det till att köpa ett nytt för här är det mörkt på morgonen och kvällen

Fantastiska pälsapan

Om jag skulle beskriva Lexus med ett ord skulle det bli glad. När vi kom hem efter att ha varit ute på en promenad bad jag sambon filma lite med min mobil så jag kan se hur det ser ut när jag och Lexus tränar. Lexus sprang runt i trädgården och lekte med Freyja så jag ropade på honom och han kom. När jag sedan kommenderade fot släppte han helt leken med Freyja och koncentrerade sig på mig. Det låter kanske inte så fantastiskt men när man har haft en hund som man oftast behövde leka med en bra stund först för att han överhuvudtaget skulle ha lust att träna är det stort. Lexus tycker att det är kul att träna och göra saker med mig och det är så jag önskar att alla collie skulle vara.

Nu har vi givetvis en hel del kvar att träna på men jag är nöjd. Jag har inte tränat eller bott med Lexus på 6 månader och han presterar bättre än vad jag hade kunnat hoppas på.

Yana har hunnit med ett besök hos veterinären idag. Hon har en inflammation i munnen så nu blir det antibiotika och sen blir det en ordentlig skrapning av tänderna. Det här året har varit stökigt både för mig och sambon och tyvärr har det inneburit att vi inte har haft koll på hur det sett ut i munnen på Yana. Det är på intet sätt någon ursäkt men en förklaring. Veterinären var tacksamt nog som vanligt, att hålla något hemligt när man bor så här går inte så jag var medveten om att även veterinären skulle ha hört något om var jag har varit

Tecken på att det är vinter

Ett tecken här i byn på att det är vinter är att två hundägare plogar upp en runda på ängen bakom vårt hus. Den här vintern var jag osäker på om det skulle bli plogat för en av hundägarna som brukade göra det blev tvingad att ta bort sin hund för ett tag sedan. Till min glädje så upptäckte jag på dagen att det var plogat. Än är det inte mycket snö här men sen när det är ordentligt med snö är det väldigt skönt att slippa pulsa i snö och kunna låta hundarna vara lösa.

Vitbalansen blir inte så lyckad med mobilen men det är sånt man får ta

Att bli påmind

Eftersom vi nu har fått lite snö kändes det som en bra dag att klippa bort lite av Lexus päls mellan trampdynorna. Snö/isklumpar i tassarna är ingen höjdare så det vill jag gärna undvika. När jag hade Leo köpte jag en liten sax med trubbig spets att använda när man klipper bort päls mellan trampdynorna. En liten sax är inte alltid så lätt att hitta... I jakten på saxen hittade jag en del av Tokers medicin/salvor.

Toker tänker jag på ibland och jag saknar honom än. Däremot saknar jag inte alla eviga besök till veterinärer och att se honom lida. På något sätt är det nog först när man inte har kvar en sjuk hund som man reflekterar över att en del saker inte är vettiga. En månad utan veterinärbesök var något udda. Under större delen av hans liv hade vi en tratt ståendes i ett skåp i hallen så att den skulle vara lättillgänglig eftersom det var så pass ofta som han behövde ha tratt antingen på grund av distichiasis eller på grund av eksem. Tratten står nuförtiden nere i källaren och eviga besök till veterinärer har vi sluppit