Utvärdering hopp över hinder

Tanken med träningen i dag var att lägga fokus på att Lexus skulle hoppa oavsett hur snett jag placerade honom eller mig själv. Och att få till ett snyggt avslut. Det är hoppet i klass 1 som vi tränade.

Det som var positivt med dagens träning var att Lexus hoppade i stort sett hur konstigt jag än placerade honom. Och han behöll en glad och trevlig attityd fast det blev lite tokigt ibland.

Det som vi behöver träna mer på är att Lexus ska vänta med att hoppa till han får kommando och en mycket snävare sväng när han kommer till mig. Nu blev svängen stor som en reaktion på att han fick en tillrättavisning. En ovana/olat som Lexus pysslar med ibland i inkallning och andra moment när han ska in till min sida är att han tar tag i min jackärm med tänderna. Jag har ignorerat det och enda reaktion har varit att han blir utan belöning. Det har inte haft någon effekt utan han har fortsatt göra det ibland. I dag kom han i full fart mot mig och när han var i jämnhöjd med min arm tog han ett tag om min handled. Det gjorde jäkligt ont och ett sånt beteende får konsekvenser oavsett om det är i träning eller i vardagen. Vi tränade vidare efter det och Lexus humör var inte påverkat och han gjorde ingen ansats att ta tag i min jacka eller hand efter det.

Mer träning på att sitta kvar ordentligt, hoppa högre höjd minst en gång per träning, snyggare avslut och behålla glädjen. Det är vad jag ska tänka på till nästa träning av hoppet.

Överallt

Jag hade tänkt att jag skulle få ta någon bild på en älgko med kalv som håller till i närheten. Men det var som det brukar, har jag med mig systemkameran syns älgar ytterst sällan till. Rådjur var det däremot överallt.

Jag blev tvingad att titta på bilden ett par gånger för jag tyckte att det såg ut som om råbockens ena bakben bara var en stump. Nu är det inte så utan benet är dolt bakom träd.

På isen hade en annan råbock koll på oss.

En annan råbock och get hade inte tid att titta på oss utan skyndade fort vidare.

Lite söta är nog allt rådjuren.

Jag tänkte att jag den här veckan skulle försöka träna Lexus lite mer strukturerat. Alla moment i lydnadsklass 1 (+ lite andra moment) är påbörjade men långt ifrån färdiga. Tanken jag har är att lägga fokus på ett-två moment per dag så borde vi komma en bit på vägen. Det är lika bra att jag skriver upp här vad jag ska träna.

• Måndag= Hopp över hinder
• Tisdag= Läggande och frittfölj
• Onsdag= Apport och inkallning
• Torsdag= Linförighet
• Fredag= Platsliggning
• Lördag= Ställande
• Söndag= Valfritt

En collie låter, flera hörs mer=)

Lexus kan få för sig att skälla på träd,gatlampor,skyltar och gud vet allt. Därför förutsätter jag oftast att det inte är något vettigt som han skäller på. På promenaden i dag fortsatte vi rakt fram var jag normalt brukar vända.

Kiros

När vi hade gått en bit började Lexus skälla på en fågelholk.

 Givetvis hängde de andra av samma ras som Lexus med i skällandet. Är man collie ska man höras och synas.

Yuffie (Lexus mor) skäller

Tifa skäller

Kiros skäller

Det gick att se att det var något i fågelholken men jag tolkade det som en träbit eller något liknande. Jag knäppte en bild på den som jag zoomade in för att kunna se vad det var. Jag tyckte att det såg ut som näver och var rätt säker på det. När jag ser bilden i datorn råder det inga tvivel om vad det är.

Helt säker på vad det är blir man kanske inte av den här bilden men förstorar man upp den lite ser det ut så här.

Det är en uggla (jag gissar på slaguggla) som har lyckats fastna med en vinge i en spik(?) i taket på fågelholken och sen när den har försökt ta sig loss så har den snurrat runt sig själv och vingen har därför blivit snurrad. Synd om den utan tvekan. Jag hade aldrig tänkt att någon fågel skulle kunna skada sig så i en fågelholk och det är det nog inte så många som tänker på.

Tomten har fallit

och ingen verkar planera att hjälpa honom att ta sig upp.

Det var kanske en underlig start på ett inlägg och det får säkert en del att fundera lite. Med den här starten vill jag bara peka på att jag inte har något behov av att alltid skriva korrekt. Efter lite funderande har jag insett att det inte gör mig något om någon som läser anser att jag skriver underligt eller inte tar hand om hundarna på rätt sätt. Jag har inget behov av att skönmåla något. Perfekt hundägare kommer jag aldrig att bli och några sådana finns det inte.

Målet var att hitta svanar

De senaste dagarna har några svanar flugit över byn. Logiskt så borde de ha landat någonstans så målet för promenaden blev att hitta dem. Tanken var att ta lite fina bilder på svanar i vatten. Hur jag tänkte där vet jag inte riktigt.

Isen på vattnet i närheten har inte direkt försvunnit sen igår. Om en svan ska kunna simma här så får den inte vara större än en gråsparv och så små var inte svanarna som flög förbi. Några svanar hittade vi inte men det var en trevlig promenad ändå.

Lexus fick skutta av sig en stund vilket han behövde.
Någon respons från nordic lenses har jag inte fått än och jag kan inte påstå att det förvånar mig

Nordic lenses ett riktigt skitföretag

I slutet av januari beställde jag linser från nordic lenses och det visar det sig att jag fortfarande bittert får ångra. Här går det att läsa om problemen som har varit del 1 och del 2. Mitt nyväckta hat för nordic lenses beror på att det i dag låg ett krav från dem i brevlådan. Det verkar som om det jävla skitföretaget har lyckats missa att linserna är betalda. Med tanke på att jag hade en lång mail konversation med dem tidigare när de klantade sig så trodde jag att de hade koll på att det var betalt. Nu hotar det trevliga företaget med att lämna fakturan till Intrum Justitia. Jag har en viss förståelse för att det inte går att komma i kontakt med nordic lenses via telefon för jag gissar att det finns fler väldigt missnöjda kunder. Jag har givetvis skickat ett trevligt mail där jag ifrågasätter vilket jävla dåligt företag det är och förklarar att jag förväntar mig att de tar bort kravet på mig. Fulast av allt är att de skrev ut kravet 28/3 och efter det har man 7 dagar på sig att betala och sen går det till Intrum Justitia. Jag blir inte förvånad med andra ord om det redan har hamnat där

8 år

Tiden går fort och i dag blir husets riktiga prinsessa 8 år.

Efter att ha levt med Yana i rätt många år nu har jag konstaterat att det är en person som köper en bayersk viltspårhund aldrig flera personer. Med tiden kommer sedan bayraren att adoptera resten i familjen. Yana och Freyja är husses hundar och det går det inte att ta miste på.

Efter att Toker hade fått somna in och jag var utan hund så var det Yana som fick ut mig på promenader och som såg till att hon fick knätid och lektid.

Grattis får jag även säga till Yanas kullsyskon.

Fortfarande nöjd

Jag är fortfarande väldigt nöjd med kameran efter att den kom tillbaka efter service. Det blir mycket roligare att fota när bilderna blir som de ska.
Dagens rådjur

Råbocken på bild tre kliar sig om någon funderar varför han ser så konstig ut. Jag varken förföljer eller stressar rådjuren utan befinner de sig var jag promenerar tar jag några bilder och promenerar vidare. När jag fortsatte min promenad stannade alla rådjuren bortsett från råbocken kvar på samma plats.

Jäkla dåligt aprilskämt

I ett svagt ögonblick beslutade jag mig för att försöka ta en bild på alla hundarna. Att jag inte har gett upp det projektet än är lite av ett mysterium. På en bild lyckades jag få hundarna att titta åt samma håll.

Nu var det inte riktigt det hållet som jag hade tänkt mig att de skulle titta men man får inte vara så kräsen. Efter att ha gett upp hoppet om att få en snygg bild på alla tre tänkte jag att det måste vara lättare att bara ta en bild på Yana och Freyja. Jag måste vara väldigt naiv för vid det här laget borde jag veta bättre.

Båda är med på en bild i alla fall men det hade varit roligare om de tittade åt samma håll och såg glada ut.

Några minuter efter att vi hade kommit hem tittade jag ut genom fönstret och såg snö falla ner. Snön faller än och jag har beslutat att det är ett synnerligen dåligt aprilskämt.

Livet är bra

En härlig promenad.

Snön har sjunkit ihop en del men det kommer att dröja ett bra tag till det går att börja lägga spår.

 Så länge som Lexus kan gräva ner halva sig och jag sjunker ner några dm i snön blir inga spår lagda. Om någon månad kan vi nog komma igång med att spåra igen. Så länge som dagarna blir varmare och solen lyser så går tiden fort. En från byn var ute och sågade ner lite träd och det resulterade i att ett par rådjur flydde i rask fart.

Byns minsta vakthund var ute och gjorde ett bra jobb när vi passerade på vägen.

En bidragande orsak till känslan att livet är bra är att jag nu dricker kaffe och äter en onödigt stor bit blåbärspaj medan hundarna nöjt ligger och vilar.

Att få lyckade bilder på bayerska viltspårhundar

är inte lätt. Särskilt inte om man har en bayersk viltspårhund som Freyja.

En del av bilderna får mig att tänka på ett rabiessmittat monster eller en köttbulle med tänder. Stilen hon springer med ser inte alltid så elegant ut men fort går det. Jag hade tänkt få någon fin bild på Yana och Freyja idag men efter att ha tittat igenom bilderna kan jag konstatera att det ej blev så.

Test av vante

Lexus och Freyja ställde artigt upp och testade hållbarheten på en av mina vantar. Freyja och Lexus drog båda i en vante till Freyja tröttnade. Lexus tröttnade dock inte.

Hållbarheten var förvånansvärt bra för vanten är fortfarande intakt.

Tre individer

Ibland blir det så tydligt att hundarna är av olika raser. Två spårhundar som är intresserade av någon doft på marken och en hund som studsar fram i livet med ett leende. Yana hann även med att rulla sig i vargskit vilket jag anser att hon hade kunnat strunta i.

Lexus och Freyja lekte lite och sprang runt.

Yana gjorde ett par ruscher och en av dem verkar ha gått ut på att försöka fälla Freyja.

 Hon lyckades inte fälla Freyja i alla fall. Det kan säkert se lite brutalt ut om man är van vid hundar som fint trippar bredvid varandra. Alla tre hundarna leker fysiskt med varandra men givetvis lullar de även på bredvid varandra ibland.

Det är tre hundar men även tre individer.

Freyja är den av hundarna som är snäppet bättre än de andra på att utnyttja alla tillfällen som erbjuds. Det spelar ingen roll om det handlar om att få mest knätid eller lyckas sno något ätbart.

Yana är den som aldrig missar att berätta när det är dags för mat eller tid att sova. Får hon välja leker hon hellre med människor än med andra hundar.

Lexus är den som anser att livet går ut på att studsa fram och leka så mycket som det bara går.

Dags för lite förändring

Jag fick lite inspiration och känner att det är dags att förändra hundarna lite. Hur kul är det egentligen med hundar som ser likadana ut jämt? Efter ett bra tips har jag kommit fram till att Lexus nog skulle passa bra som en blå hund. Yana och Freyja blir det lite svårare att färga eftersom de är mörka men alternativet finns alltid att bleka dem. Eller kanske bara bleka fläckar så blir det ännu roligare? Planen är naturligtvis att även börja måla deras klor med ett nagellack i någon rolig färg. Tänk så roliga de kommer att se ut och muntra upp gråa och trista dagar. Det är bara fantasin som sätter gränser.






















Om man läser det här och inte förstår att jag skämtar så är det ett väldigt tydligt tecken på att man bör läsa någon annan blogg istället

Rätt beslut

Igår fick jag tillbaka min kamera från service och i dag har jag hunnit prova den lite. Det är en tydlig skillnad på bilderna (tydlig för mig i alla fall), nu hamnar skärpan som den ska. Jag får dra lärdom av det och nästa gång jag funderar på om något är fel ska jag inte vela i flera månader innan jag gör något åt det.

Rådjuret hade koll på oss

Och Lexus hade koll på rådjuren. Det verkar som om det är två flockar med rådjur i närheten nu. Ena flocken verkar vara mer vana vid att folk promenerar förbi för de bryr sig inte mycket. Den andra flocken däremot flyr i full panik, en av rådjuren i den flocken lyckades till och med ramla när den skulle fly. Då befann vi oss ändå på ett avstånd av runt 50 meter och jag hade nog inte ens upptäckt dem om de inte hade rusat i full panik och klivit på grenar