Att bromsa sig själv

Igår på eftermiddagen så hade svullnaden under mitt öga gått ner så pass mycket att jag kände att det gick att åka på träningen på kennelklubben. En sak som Malungs kennelklubb har gemensamt med Mora brukshundklubb är att man alltid känner sig välkommen. Igår var inget undantag och jag tog även chansen att klappa på det ulligaste som jag någonsin klappat på nämligen en pomeranian valp. Det lutar nog åt att kameran får följa med på någon träning.

 Lite stressad kan jag ibland känna mig när jag tittar på många av de andra ekipagen. Lexus är snart 7 månader och kan inte på långa vägar vad Toker kunde i den här åldern. När såna tankar dyker upp i mitt huvud får jag påminna mig om att jag aldrig har haft som mål att tävla med Lexus i en så ung ålder som möjligt. Mitt mål är att vi ska ha hunnit tävla en gång innan han fyller 2 år och vi har lång tid kvar på oss att träna. Igår kunde han hålla fokus på mig fast det var en del andra hundar och en del som tränade agility och han behöver inte klara mer än. Vi har många år på oss att plocka titlar.

Dagens promenad gick i ett ovanligt lugnt tempo och när man tar det lugnt ser man allt med nya ögon. Jag noterade att en del av timmerstockarna på sikt måste bytas ut om Kojnäset (har fortfarande inte kollat upp om det är rätt namn på huset) ska få finnas kvar i framtiden.

Löv som dinglar i spindelväv hinner man garanterat inte se om man stressar förbi.

Pinnar upptäcker Lexus oavsett i vilken fart vi färdas. Den lugna promenaden blev efter ett tag till en promenad i väldigt snabb takt. Anledningen till det syns på nästa bild.

Älgfluga

Helt plötsligt dök det upp en abnorm mängd älgflugor och då klarar jag inte av att ta det lugnt. Jag överdriver inte om jag säger att jag plockade 50 älgflugor från Lexus och mig själv. Efter ett par hundra meter blev det mindre av äckeldjuren och vi kunde fortsätta i ett segt tempo.

I ån flöt löven runt

och det gick även att se en tass som satt fast på en collie. Tassen sitter fortfarande fast på Lexus om någon funderar.

Några enstaka tappra blommor går det fortfarande att se

Fantastisk vecka

Måndag: Ont i fotleden

Tisdag: Huvudvärk från helvetet. När jag äntligen mådde bättre blev det en promenad i skogen. I skogen tyckte en bunt knott att det var en bra idé att äta på mig strax under mitt högra öga.

Onsdag: Svullen under högra ögat och kunde knappt få in linsen för att det är så svullet. Sambon skrattar och tycker att jag ser ut som om jag har åkt på en ordentlig smäll.

Frågan är nu vad resten av veckan ska bjuda på

Vilt djur eller bybo?

Jag har börjat träna in spårapporterna separat och jag tänkte mig lite träning när vi ändå skulle ut på en promenad. Medan vi promenerade "tappade" jag spårapporterna och sen tänkte jag att Lexus skulle markera dem på hemvägen.

När vi kom till stället var jag tappade den sista spårapporten så såg jag att han fick upp doften i näsan och började leta. Det tog inte lång tid innan han hittade den och tog den i munnen. Det blev belöning och sen fortsatte vi. När vi kom till stället var jag hade tappat nästa spårapport kunde jag inte se den och Lexus markerade inte något. Nu ville jag att han skulle markera spontant så jag struntade i att stanna till utan vi fortsatte bara. Jag visste att nästa spårapport skulle ligga mitt på stigen så jag tänkte att det inte fanns någon chans att vi skulle missa den. När vi kom till stället var jag vet att jag tappade den så var det tomt och så fortsatte det. Nu är frågan om det är något vilt djur som samlar på spårapporter eller om det är någon i byn som inte fattade vad det var och plockade med sig dem. Jag blir i vilket fall tvingad att fixa lite nya

Renare

Och framförallt så luktar han inte apa längre. Igår tänkte jag på vilken tur det var att vi inte åkte kollektivt. Hade vi åkt buss är risken stor att vi hade blivit avkastade rätt fort, där ser man en fördel med att det inte går att åka kollektivt här.
Måndagar är alltid en vilodag för Lexus så det händer inte mycket. Idag har det dock varit ovanligt lugnt vilket för en gångs skull inte beror på att jag är slö utan på att jag är korkad. I fredags plockade jag runt 8kg lingon som jag sedan bar hem ca en km, i lördags plockade jag 17kg och givetvis bar jag även hem dem. Efter det i lördags så var vi ute med hundarna i skogen och även igår var vi det. Jag hade ont i min fotled redan i fredags men jag kom fram till det begåvade beslutet att om jag bara ignorerade det så skulle det gå över. Med tanke på att jag ändå har haft skruvarna i foten i över 10 år så borde jag vid det här laget veta bättre. Nu känns det som om någon sitter och vrider en sked inne i min fotled och det är inte så bekvämt. Jag har beslutat att det ska kännas okej imorgon igen och då blir det roligare för Lexus

När man blir så där lagom glad

Även idag bar det av till älgpass. Inte så överdrivet spännande men nödvändigt och lite motion skadar inte. Älgpasset låg en bit in i skogen så vi började knata och jag konstaterade att det var en hel del dypölar runt om. Sen tog det inte lång stund innan min sambo frågade om jag ville se min hund. Jag tänkte att han nog bara var lite skitig på benen. Så var det inte riktigt

Så här såg han ut när vi hade tagit oss ut till vägen igen och då hade sörjan börjat torka.
Redan innan vi åkte hemifrån hade jag beslutat att Lexus skulle få ett spår. Efter en del velande beslutade jag att han fick frispåra. Tanken att sätta på honom en sele när han var så skitig tilltalade mig inte. Spåret fick ligga runt 50 min och var ca 200m med en vinkel.

Han jobbade fint och när jag kom för långt efter väntade han in mig. Han hade inga problem att komma fram till spårslutet och sin leksak.

Det blev inga spår åt Freyja eller Yana idag utan de fick annan aktivering.
Efter att vi hade kommit hem fick jag ägna en bra stund åt att försöka tvätta rent Lexus och det var inte det lättaste. Nu är det slut på hundschampo i huset så det blir det till att komma ihåg att köpa

Avstängd väg

Tanken var att kolla ett par älgpass,promenera med hundarna i skogen och lägga spår. Vi lyckades inte riktigt. På väg till sista älgpasset som vi skulle kolla såg det ut så här.

Vi tänkte båda att det var någon som hade tröttnar på bärplockare och därför försökt stänga av vägen. Sambon försökte ringa jaktledaren för att höra varför vägen var avstängd men det visade sig att det inte fanns någon täckning på mobilen. Nu är vi båda rätt nyfikna av oss så vi blev tvingade att fortsätta en bit för att se varför vägen var avstängd. Anledningen gick inte att missa.

Man skulle kunna säga att vägen var lite skadad. Det har regnat en del här och det verkar som om vägen inte riktigt klarade allt regn. Vi beslutade oss för att fortsätta till fots och hundarna fick skutta på vägen.

Det var en bit till älgpasset och medan vi promenerade började mörka moln dyka upp. Jag tog det med ro med tanke på att det regnar så pass ofta här börjar jag bli härdad. Sambon däremot tog det inte med ro. Efter att älgpasset var kollat fick hundarna en promenad i skogen på väg tillbaka till bilen.

Freyja

Glad Lexus

Lagom till vi hade satt oss i bilen började det regna och sen kom hagel. Av någon underlig anledning tappade jag all lust att lägga spår

Dagens motion avklarad

Spår av bäver

För ett par timmar sedan så gav jag och Lexus oss ut på jakt efter lingon. Nu blev det inte så mycket lingon som jag hade hoppats men varje kg är ett steg närmare en ny kamera. Varg har synts till lite för nära vilket gör att jag om möjligt vill ha hundarna ännu närmare. Att kombinera att plockas lingon med att hela tiden ha koll på en unghund var en inte helt perfekt kombination. Lexus var riktigt duktig och stundtals så låg han vid min ryggsäck och tog det lugnt. Några timmar ute i skogen gjorde sitt och nu är både jag och Lexus trötta. Bara så att ingen får för sig något så innebär ett par timmar i skogen inte att vi promenerade hela tiden utan vi promenerade en bit och sen plockade jag lingon där och sen gick vi hem.