Grinig Toker= något fel

Toker har varit grinig ett tag och jag började misstänka att han hade ont i ryggen. För att kolla upp det så bokade jag en tid på Haglunds hundcenter. Igår var det dags för Toker att bli kollad. Efter en grundlig undersökning visade det sig att Toker har ont på ena sidan. Med största sannolikhet så har Toker åkt på en smäll någon gång och för att undvika smärtan så har han belastat mer på andra sidan. Så på ena sidan ryggen har han tappat en del muskler. Efter undersökningen så blev Toker behandlad med akupunktur och jag kan erkänna att jag är skeptiskt till sånt. Nu på morgonpromenaden så kändes det nästan som om Toker var en annan hund. Han var mycket mer avslappnad och hade mer fokus på mig. Så jag får lov att erkänna att akupunktur gör nytta.

Nosa krafsa rulla

Förbereder mig mentalt

Minst en kopp kaffe och en cigg kommer det att bli innan jag tar itu med projektet jag hatar. Det är att tvätta Toker. Steg ett när jag väl tar itu med det är att se till att alla flyktvägar är stängda, ytterdörren och dörren ner till källaren. Steg två är att bära in handdukar i badrummet. När det är gjort så gäller det att leta upp Toker. När han ser att jag bär in handdukar så flyr han alltid. Sen gäller det då att antingen bära in Toker i badrummet eller sätta på honom ett koppel. Att placera en motsträvig Toker i badkaret brukar vara lite av en utmaning men jag lyckas alltid. Medan han blir tvättad så gäller det att alltid ha en hand på honom för annars passar han på att hoppa ur badkaret. Varje gång som han är helt intvålad så skakar han sig så på så sätt blir taket och väggarna i badrummet tvättade på en gång och det är positivt.

Jag skulle önska att Toker var en hund som det gick att muta men när Toker inte vill göra något så är det omöjligt att muta honom att samarbeta. Det gäller även i träningen och även om det är jobbigt ibland så skulle han inte vara Toker om han var på något annat sätt

Typisk slöpromenad

Att ta en slöpromenad innebär att jag har en chans att se naturen och upptäcka saker. Promenaden idag blev på ett ställe var det oftast finns rådjur så Toker fick gå i koppel.

Att bara lufsa runt lite planlöst är något som både jag och Toker uppskattar.

Om jag minns rätt så är det fyra år sedan nu som alla träden här höggs ner. Lite sly har det kommit men mest är det bara gräs som går upp till knäna på mig.

Lingon och svamp var det gott om, det mesta av blåbären hade dock någon plockat. Än har jag inte sett till några bärplockare här men de dyker nog snart upp.

Ett tag hade vi en rovfågel som cirklade över oss. Jag önskade att den skulle komma lite närmare men den höll envist avståndet till oss.

På vägen hem passade Toker på att dricka vatten ur ån

Kanadagässen dör

På vägen hem från morgonpromenaden så såg vi en man som gick på ängen med ett gevär. Synen av folk med vapen har jag fortfarande inte helt vant mig vid. Vi såg att det i vanlig ordning var en bunt kanadagäss på ängen så det var inte så svårt att räkna ut att han skulle skjuta några. När han kom närmare fåglarna flög de upp och ett par längre bort började skjuta på dem. Toker reagerade som han brukar på skott, han ville iväg mot skotten. Freyja och Yana var mer sansade men även de ville iväg. På några minuter var jakten över och om jag känner folket här rätt blir det mer jakt på kanadagäss senare idag eller imorgon.

Barngrind på plats

Givetvis så har jag inga planer på att yngla av mig utan grinden är till för att stänga in/stänga ut hundarna. Att jag skulle skaffa barn är ungefär lika troligt som att jag skulle skaffa en pudel till utställning. Behovet av att ha en grind in till köket har blivit något större sedan Freyja kom in i hemmet. Freyja envisas nämligen med att komma på tok för nära ugnen varje gång man ska ta ut något ur den. När man har något i händerna och ugnsluckan är öppen är det lite bökigt att fösa undan henne. Nu kommer det att vara säkrare när det enkelt går att stänga ut henne

Ärftlighet?

Eftersom Toker har distichiasis så har jag ägnat mig åt att läsa en hel del om det. Hur det ärvs har jag dock inte helt lyckats få grepp om. I en del vetenskapliga artiklar är det bara angivet att arvsgången är okänd. Jag har även läst artiklar om hur man behandlar människor med distichiasis och hur det ärvs. I en artikel som handlar om människor med diagnosen och hur den behandlas konstateras att arvsgången är autosomal dominant (vet ej om det heter något annat på svenska). Det räcker alltså med att en av föräldrarna har den defekta genen men de behöver inte själva vara drabbade. Om det nu är så även på hundar borde det innebära att om en hund i en kull har distichiasis så borde alla hundar i kullen ha den defekta genen. Den tanken är inte trevlig. Om jag nu ska utgå från hundar som jag vet har distichiasis och tittar på deras kullsyskon och antalet avkommor som de har så finns det 57 korthåriga collies och en del av dem har det avlats vidare på. Jag kan ju säga att om jag någon gång skaffar korthårig collie så kommer jag inte att skaffa en hund som har någon av ovanstående hundar i stamtavlan.