Snörbollen är fortfarande en favorit

I dag har jag och Lexus roat oss med lite träning/aktivering. Det har varit dåligt med det den senaste tiden. En anledning är att jag är nojig för att överbelasta hans armbågar och en annan anledning är att jag inte riktigt har haft ork. Träning/aktivering innebär för Lexus del att han satsar för fullt och då blir det svårt att få honom att ta det lite lugnare. I fotgående kan jag självfallet styra men i allt annat klarar jag det inte. Att belöna lite lugnt går också åt helvete för även om jag slänger i väg snörbollen försiktigt så hjälper det inte när han själv kastar i väg den och satsar för fullt för att ta den. Det finns så mycket glädje och fart i honom. På bilden här nedan så har han slängt bollen själv, tekniken är rätt speciell. Han går upp på bakbenen och kastar iväg den.

 Jag hoppas verkligen att han kommer att hänga med länge till men ta det lugnt kommer han nog aldrig att göra. Det är nog bara för mig att acceptera att det är bättre med en något kortare liv fyllt med saker han älskar än ett längre liv där han bara får ta det lugnt