onsdag 14 september 2011

Ibland är det lite jobbigt

När jag hämtade posten så träffade jag på två bybor och en frågade var jag hade min hund. Jag hade hoppats att ryktet hade spridit sig i byn men tydligen inte. Så jag fick förklara att han var avlivad och att det berodde på att han hade en ärftlig defekt som gjorde att hår växte innanför ögonfransarna och rätt in i ögonen. Och att det inte hade hjälpt att bränna bort håren utan bara hade gjort att ärrvävnaden på ögonlocken konstant irriterade honom. Att förklara det utan att tårar började rinna på mig klarade jag inte.

Att det sedan även finns uppfödare som är fräcka nog att skicka mail till mig och ifrågasätta varför jag inte vill ha avkomman efter hundar som har kullsyskon med distichiasis bättrar inte på mitt humör. Om jag skaffar en till hund kommer jag givetvis att göra mitt yttersta för att minimera risken att jag köper en hund som har distichiasis. Det räcker mer än väl att ha haft en hund med den defekten. Min första tanke var att skriva ett mail till uppfödaren men det kommer inte att ske. Tilltalar man mig på det sättet förtjänar man inget svar.

Det här är min blogg och om jag vill skriva att jag inte vill ha en valp efter någon linje som jag namnger så har jag min fulla rätt att göra det. Jag avråder eller råder inte någon att köpa valp från någon kennel i den här bloggen, hade jag gjort det hade det varit en annan sak.

4 kommentarer:

  1. Stackare ! Det är tufft det där... Det kommer fortfarande fram folk och undrar vart Ville är, vet så att det svider i hjärtat :(

    Men hallå ?! Det var lite väl fräckt av någon att ifrågasätta ditt val så, spec en uppfödare, när det handlar om en sjukdom.

    SvaraRadera
  2. Du har all rätt att lufta dina tankar och funderingar på din egen blogg så länge du inte förtalar någon vilket du faktiskt inte gjort. Inte far du med osanningar heller utan enbart kanske jobbiga sanningar. Stå på dig vännen! Kram!

    SvaraRadera
  3. Men snälla nån!! Det är väl du som bestämmer vad du gör och inte gör!! Jag fick mig en utskällning när jag skaffade hund nr 2! Hon var inte tillräcklig....skulle "smitta" av sig på den första!! Vilket snack!! Efter 15 år så tog den vänskapen slut!! Jag krusar ingen.

    Sedan är det här väl din blogg och ingen annans!!!!

    Å man blir så trött på dessa människor som tror sig.....

    Kram Susanne

    SvaraRadera
  4. Åh nej vad tråkigt har inte läst detta förrän nu :( Riktigt hemsk sjukdom som jag inte förstår hur folk kan avla på. Mvh Linnea och Simon

    SvaraRadera