Skällt på markägare

Det är tur att de flesta människor som bor här är hundfolk. När vi träffar på någon i skogen måste Lexus alltid skälla på dem, lite tröttsamt men så är det. Någon gång lär han vänja sig men problemet är att det inte är många som promenerar i skogen. I dag träffade vi på personen som äger marken som vi promenerade på. Lexus gick i koppel för vi har älgar nära igen. Jag fick veta att en älg hade blivit tagen av vargar någon km bort. Nu har vargarna inte hållit sig på någon km avstånd från byn utan de är för tillfället precis i utkanten av byn. Det gör att Lexus tyvärr inte får vara lös på det enda stället i närheten som jag skulle kunna ha honom lös utan risk att några djur blir stressade. Han skulle verkligen behöva få springa av sig men det får vänta.

Nu hoppas jag att fåglarna blir glada

Senaste tiden när Lexus har blivit borstad så har jag sparat pälsen som jag borstat ut. I dag fick påsen med päls följa med på promenaden och bli lämnad i en en.

Nu hoppas jag att fåglarna hittar pälsen och använder den.
Som alla vet är det nyttigt att prova nya saker i livet så den här veckan har jag provat på influensan. Resultatet av det har varit att Lexus har fått minimalt med promenader och att han ser ut som ett troll (vilket jag också gör). Energin har räckt till enstaka promenader men pälsvård har det inte blivit. I fredags vad det första dagen den här veckan som han fick en promenad som var längre än en kvart. Nu vill jag bli frisk igen och ha lite ork.

Ett rådjur

Jag är inte road

Det finns gränser och temperaturen i dag är inte trevlig.

Det är oftast jag som släpper ut hundarna i trädgården på morgonen och den som alltid hänger med ut är Lexus. Yana och Freyja följer med om de anser att det är en vettig temperatur. Deras sätt att kolla av det är att sätta sig i hallen och när jag öppnar ytterdörren så känns det rätt fort om det är kallt eller inte. Anser de att det är för kallt sitter de kvar och är det lagom temperatur kommer de till dörren. I dag följde de inte med ut och när det var dags för promenad försökte båda gömma sig.

Fortfarande besviken

Jag ska inte sticka under stol med att jag fortfarande är besviken över Lexus röntgenresultat. Att han har anmärkning på ena armbågen ser jag däremot enbart som otur. Hade jag inte haft förtroende för Åsa och Kent så skulle jag aldrig ha köpt hund av dem. Givetvis så kollade jag även upp hur det såg ut bland Lexus föräldrars släktingar när det gäller hälsa innan jag anmälde intresse för kullen. För tillfället så har jag tappat all motivation för hundträning men förhoppningsvis dyker motivationen upp igen.

Svårt att tro det

Jag räknade med något år men jag förvånade mig själv. Och nu är Yanas Norska jakt championatdiplom beställt. Sen återstår det då bara att köpa en ram, det borde vi lyckas med inom någon månad=)

Dagens lärdom del 5 eller nåt

Om man ska pulsa i snö är det en fördel om snödjupet inte överstiger skafthöjden på stövlarna. Gör det det kan det hända att stövlarna blir fyllda med snö när man sjunker ner till knäna.

När jag behöver tänka eller vill muntra upp mig så tar jag alltid en promenad till Åckensjön. Varför det har blivit så vet jag inte riktigt men jag trivs där. 

I vanlig ordning så var det inga människor som hade promenerat före mig. Konstigt nog verkar det som om det bara är jag som är villig att med jämna mellanrum sjunka ner till knäna i snö. Några älgar hade promenerat runt lite men deras steglängd och min är inte riktigt lika så jag kunde inte gå i deras spår. Lexus hade det lite bättre för skaren höll rätt bra för honom. Det skiljer några kg mellan oss, han väger 19kg och jag väger mer.

Vid Åckensjön hade isen börjat smälta och det verkar som om det kommer att bli vår även i år.

Lexus fick gå i koppel för det var en del djurspår lite överallt och sikten när man går till Åckensjön genom skogen är inte så bra.

Vägen hem fick bli skogsbilvägen för jag kände inte för att pulsa i snö mer.

Lexus liv kommer inte att förändras något för att han har anmärkning på armbågarna. När vi tränar så har jag alltid tränat hopp på låg höjd och varit allmänt försiktig med honom och det kommer jag givetvis att fortsätta med. Och han kommer att få fortsätta springa runt som en galning och vara nära att ge mig en hjärtattack emellanåt. Jag resonerar på samma sätt med honom som med de andra hundarna. Den dagen hunden inte längre kan göra saker som den älskar för att den har ont kommer den att få somna in.

Inte helt otippat kanske Rådjur