Lite stressigt igen

På måndag så startar min sista termin med studier. Idag först beslutade jag mig för vad jag vill plugga och nu måste jag hitta ytterligare en kurs som jag kan söka. Jag kom in på en kurs som går på 100% och en som går på 50% båda låter intressant men efter mycket tvekande beslutade jag mig för att kursen på 50% är lite mer lockande. Att plugga 150% kändes inte som ett alternativ för jag vill gärna hinna sova ibland så därför måste jag nu hitta en till kurs att söka så jag kommer upp i 100%. Lite stressad men inte oroad för jag hittar alltid något. Kursböcker får jag klara mig utan första veckan på terminen men även det har jag gjort förut och det brukar gå bra.

Sannolikheten att jag kommer att få något jobb sedan tack vare allt jag har pluggat känns inte stor men det kanske finns någon som letar efter en person som har lite kunskap inom juridik,marknadsföring,historia,kognition,e-handel och folkmord.

Plats i hjärtat

För 8 år sedan idag så föddes Nodstagårdens J-kull, kullen som min Leo kom från. Åren har gått sedan han fick somna in men jag saknar honom än och det kommer jag nog alltid att göra. Jag saknar hans små egenheter på precis samma sätt som jag saknar Tokers glädjeyttringar. Ingen hund kommer någonsin att kunna ta någon av deras platser i mitt hjärta. Därför är det tur att hjärtat inte är en begränsad plats utan det skapas alltid mer utrymme när det behövs.

Lexus skaffade sig en plats i mitt hjärta första gången jag träffade honom och den platsen kommer han att behålla.

Att jag sen kanske inte är helt glad när han klafsar runt i skitiga diken hör inte hit.

När han för glatta livet äter hallon och bara är söt är det mesta glömt.

Älgspår

Jag såg lite älg och rådjursspår idag så lite djur finns det kvar i alla fall. Det har varit väldigt tomt på både djur och spår den senaste tiden så det var glädjande att se lite spår

Rätt val

Igår var det öppenträning på kennelklubben och vi var där. Att hoppa av vardagslydnadskursen och åka på öppenträning var utan tvekan rätt val. Nu kan jag träna precis som jag vill och belöna med hur mycket godis som helst utan att någon tittar skeptiskt på mig. Träningen med Lexus ligger fortfarande på en låg nivå. Jag riktar in mig på att han ska ha fokus på mig och lyssna på enkla kommandon och det går bra.

Utsikten strax innan klubben

Yana och Freyja fick också träning. Gladast var nog Yana över att få jobba lite med husse. Lexus och Freyja fick prova på att ta sig genom agilitytunnlar och över ett lågt balanshinder. Lexus hade en förmåga att missa att han hade bakben när han skulle ta sig över balanshindret så det blir till att träna mer på att han ska ha koll på hela kroppen. Det var inte så många andra där på träningen men så länge som man inte är ensam så blir det träning med störning i alla fall.
Vi fick även veta att det fanns ett par platser kvar på ett mh så vi såg till att Freyja får en plats på det. Det ska bli mycket intressant att se hur Freyja tar sig genom ett mh, hon har attityd men jag tror inte att hon är så tuff som hon gärna ger sken av.

När man blivit stor är det dags för en stor bädd

När vi skaffade Freyja så köpte jag en plast bädd i en storlek mindre än vad Toker och Yana hade. Nu blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig utan Freyja tog alltid Tokers bädd och Toker knölade ner sig i den mindre bädden. Den mindre bädden har fungerat bra åt Lexus men nu har han blivit för stor så jag beställde en åt honom och idag kom den.

Inte direkt de snyggaste bäddar man kan hitta men väldigt praktiska. Det är bara att slänga i en filt, att tvätta filtarna när de blir skitiga är inte jobbigt och än så har ingen av hundarna lyckats förstöra någon plast bädd. Jag passade även på att beställa ett par andra saker.

Jag har letat lite efter någon lämplig kam till Lexus päls för den jag har är lite för tät. Jag hittade en som verkade vettig och när det kostar 10kr så går det utmärkt att chansa. Det blev även ett par skålar, en klicker och en tovskärare. Nu borde jag ha det som krävs för att sköta Lexus päls på ett vettigt sätt. Jag har en del borstar och annat kvar sedan Leo så det är inte så illa att Lexus inte har blivit borstad eller kammad sedan jag köpte honom. Sakerna kommer från Börjes om någon funderar.

Högt gräs och viltspår

Freyja

Nu på kvällen så var sambon och Freyja iväg och gick ett viltspårprov och resultatet blev en etta. Så nu är hon ett steg närmare viltspårchampionatet. De hade en viltstörning men redde ut det så det blev inga avdrag. Freyja behövde lite tid på sig att mogna och det har hon nu gjort.

Medan sambon och Freyja gick viltspårprov var jag och Lexus ute och rörde på fettet. Jag kunde konstatera att det inte hade varit så många som promenerat på en runda som jag brukade gå. Stundtals nådde gräset mig till höften och då är det högt.

Lexus verkade tycka att det var roligt att plöja fram i gräset .

Det finns inga vilda clematis här utan det är en bild från trädgården. Två av våra tre clematis blommar nu och det är en riktig färgklick i trädgården.

Besviken men inte förvånad

Nu har jag med jämna mellanrum tittat på sjukdomslistorna på colliefolk. Varje gång så hoppas jag att det ska ha dykt upp några fler namn på listorna men så verkar det ej vara. Det är givetvis inte så att jag hoppas att det ska finnas sjuka collie men jag vet ett par namn som borde finnas med på listan om distichiasis. Och jag kan inte förstå varför ägaren eller uppfödaren inte tar och ser till att namnen hamnar på listan. Jag väljer att tro att människor inte är så korkade att de tror att det finns kennlar som bara lyckas föda upp friska hundar. En kennel som öppet skriver om defekter blir i mina ögon mycket mer trovärdig än en som inte nämner ett ord om sjukdomar/defekter. Om målet är att få fram friska hundar så gynnas ingen av att man tiger om defekter.

Jag kan tänka mig att det irriterar en del att jag har varit öppen med att Toker hade distichiasis men det rör mig inte i ryggen. Om informationen om Toker kan få en uppfödare att avstå från att avla på en hund med distichiasis så är det fantastiskt. Och om man som uppfödare väljer att använda en hund i avel som har kullsyskon med distichiasis så kommer öppenheten om defekter göra det enklare att hitta en hane vars släkt är fri och det vinner alla på. (Jag vet att arvsgången inte är kartlagd men hundar som jag har kunnat kolla upp har distichiasis på både moderns och faderns sida.)

Min personliga gränsdragning när det kommer till distichiasis är att jag inte skulle köpa valp om föräldradjuren har distichiasis, föräldradjurens kullsyskon har distichiasis eller föräldradjurens föräldrar har distichiasis. Det kan tyckas vara en snäv gränsdragning men med tanke på att defekten först nu registreras i hunddata så känns det inte realistiskt att tro att alla uppfödare vet om t.ex. hanens fars kullbrors (att säga farbror om hundar känns lite konstigt) avkomma har distichiasis.

Alla uppfödare kan ha oturen att föda upp hund/hundar med defekter det som skiljer en bra uppfödare från en dålig är hur ärliga de är

6 månader

Det är svårt att tro det men idag är det 6 månader sedan som Lexus och hans syster Rocksea kom till världen. Att vara utan hund var för mig en väldigt konstig tid. Livet är inte rätt när man inte har en hund, nu hade jag tur eftersom vi har två hundar till men det är ändå skillnad på att ha en egen hund och sambons hundar.

När jag tittar på bilder på Lexus blir jag förvånad över att han börjar se vuxen ut för jag ser honom fortfarande som en valp. Jag får nog börja tänka på honom som en unghund nu för det var ett bra tag sedan som han började lyfta på benet.

Lite nojig är jag för att ha honom lös efter att han vurpade i trädgården men det enda jag kan göra är att hålla tummarna för att han blir lite mer försiktig för att röra sig måste han få.

Tack Åsa och Kent för att Lexus fick flytta hem till oss