6 månader

Det är svårt att tro det men idag är det 6 månader sedan som Lexus och hans syster Rocksea kom till världen. Att vara utan hund var för mig en väldigt konstig tid. Livet är inte rätt när man inte har en hund, nu hade jag tur eftersom vi har två hundar till men det är ändå skillnad på att ha en egen hund och sambons hundar.

När jag tittar på bilder på Lexus blir jag förvånad över att han börjar se vuxen ut för jag ser honom fortfarande som en valp. Jag får nog börja tänka på honom som en unghund nu för det var ett bra tag sedan som han började lyfta på benet.

Lite nojig är jag för att ha honom lös efter att han vurpade i trädgården men det enda jag kan göra är att hålla tummarna för att han blir lite mer försiktig för att röra sig måste han få.

Tack Åsa och Kent för att Lexus fick flytta hem till oss

Glädje

Spår och ursäkter

Nu var det ett tag sedan som Lexus fick gå något spår så idag kändes som en utmärkt dag för det. Det blev ett kort spår (60-70m) med en vinkel och liggtiden blev bara runt 20 min.

Det började med att jag försökte lura Lexus var spåret startade men han envisades med att dra mot var spåret i verkligheten startade. Nu var det inte så att jag försökte lura honom med flit utan jag märkte aldrig upp spårstarten. Så går det när man lägger ett spår och sen plockar blåbär och vimsar runt.

Jag provade idag att lägga en spårapport i spåret och det gick som jag hade räknat med, han noterade den inte. När jag bromsade honom så hittade han apporten efter en liten stund och tog upp den och Lexus fick en godis i utbyte. Han hade inga problem att ta upp spåret på nytt efter det vilket kändes väldigt positivt.

Stundtals hade han på tok för hög nos men det förvånar mig inte med tanke på att liggtiden på spåret blev så kort. Det känns helt klart som om Lexus nu vet vad han ska göra så nu är det bara att se till att han får träna så pass mycket att han utvecklas till en duktig spårhund.

Freyja

Yana

Nu blev det inga spår lagda varken till Freyja eller Yana. Och jag har fantastiskt många ursäkter till det och här kommer de ingen hade tagit upp blod och klövar, det regnade, jag var slö, freyja ska ändå gå spårprov om några dagar, det var nog alla anledningar. Det lutar åt att jag lägger spår åt dem imorgon istället för alla tre vill arbeta och ska få göra det

Bra initiativ

Nu finns det hälsolistor på forumet colliefolk och givetvis har jag rapporterat in Toker dit. Jag vill att informationen att han hade distichiasis ska vara lätt att hitta. Om någon funderar så väntar jag fortfarande svar på ett mail jag skickade till avels och uppfödarkommittén i collieklubben. Jag anar att de får mycket mail eftersom det har gått mer än ett år sedan nu som jag skickade mailet. Men vem vet kanske kommer det ett svar någon dag.
När det kommer till distichiasis, trichiasis osv så hoppas jag fortfarande att alla rasklubbar vaknar till liv och gärna tar efter avelspolicyn för welsh springer spaniel. 
Om någon inte orkar leta upp vad jag menar så är jag nu snäll och citerar
" Trichiasis och distichiasis innebär att felriktade ögonhår ligger och skaver mot hornhinnan.
Defekterna är ärftliga.
Drabbade individer skall ej användas i avel. "

Det verkar tragiskt nog inte som om det är många rasklubbar som har vaknat upp till vilken skit distichiasis och trichiasis är och så länge som rasklubbar inte vaknar till liv så är det bara för uppfödare att fortsätta avla. Hur kan det vara så svårt att förstå att det inte spelar någon roll hur många titlar en hund har om den lider av en defekt så har den inget i avel att göra.

Äckeldjuren är här

En stor fördel med bayrarna är deras päls för den döljer inte något.

När jag promenerade runt med Yana och Lexus såg jag att det var något djur på Yanas rygg. Min första tanke var att det var en mygga i vanlig ordning men hjärnan kopplade ovanligt fort och jag insåg att det var en älgfluga. Det värsta med älgflugor är att när jag hittar någon på hundarna så kan jag vara säker på att jag har ett par i håret. Äckliga äckliga djur.

Det var en något tålamodsprövande promenad idag. Lexus var vild redan på morgonen och så har det fortsatt under dagen. Det blev att påminna honom många gånger under promenaden att Yana inte var med som en stor tuggleksak. Det är tur att det finns hallonsnår att stanna vid, hundarna kan äta och jag får en chans att samla lite mer tålamod

Beslut fattat

Så fort går det kanske inte att fatta beslut men nu är ett taget. Efter mycket velande så enades jag och sambon om tapeter. De här blir de på ena väggen och resten av väggarna kommer det att bli gråa tapeter på. Nu gäller det bara att köpa tapeter och sen komma igång. Att sovrummet har sett och ser för jäkligt ut nu stör mig inte det minsta men jag saknar att ha en spegel. Spegeln i sovrummet har jag i huvudsak använt när jag tränar någon hund och att vara utan en stor spegel har visat sig vara bökigt. Så fort jag har fått klart sovrummet så ska jag påbörja ett nytt projekt nämligen att fixa en liten träningsplats i källaren. Vi har en korridor som mest är fylld med skräp och får jag bort det så har jag en bra plats för hundträning. Jag har speglar från en spegelvägg som ska upp där enda problemet var att det inte fanns några upphängningssaker till spegelväggen. Eftersom google är min vän så är det problemet nu löst. Det finns att köpa på nätet men frakten är så dyr så det blir till att kolla om det finns i någon butik här först.

Efter att även ha rådfrågat Lexus uppfödare om han rör sig ok så vågar jag nog nu komma igång med träningen igen. Helt klart mycket praktiskt att ha en uppfödare som man kan fråga det mesta och plåga med filmer på Lexus så jag får veta om det bara är jag som tycker att han rör sig konstigt. Jag är absolut för nojig när det kommer till hundarna men när man har förlorat två i ung ålder så blir man nog lite för orolig så fort något sker. Jag har även stirrat på filmer på youtube från collieutställningar och jag tyckte att alla rörde sig stelt så det är nog så att det jag tycker ser konstigt ut är normalt

Koppel på

Vi hann inte långt innan vi för ovanlighetens skull träffade på två bybor som var ute och plockade svamp. De frågade mig om jag tänkte gå långt och jag började precis fundera över varför de var så nyfikna. Det visade sig att de hade sett vargskit och ville bara varna mig. Och nej folk här är överlag inte rädda för varg utan det handlar om att hundarna kan bli vargmat. Det visade sig att det fanns vargskit ovanligt nära byn och jag hittade även lite pälsrester från något djur. Att man hittar vargskit ca 2km från byn är rätt vanligt och jag har ofta sett spår i ett område. Så nära som det var nu är dock ovanligt.

vargskit

Jag känner mig ganska säker på att någon varg var i närheten för Lexus var mer observant på allt än han brukar vara.

Att lufsa runt här är bra för själen. När solen även visar sig så måste man vara ute.

Promenaderna går i ett väldigt sansat tempo och givetvis blir det pauser var det finns hallon