Lite skräp borta

Sambons semester började den här veckan och det har vi firat genom att slänga en massa skräp som fanns i garaget. Inte så kul men skönt att få lite mer plats.
När Toker var liten så läste jag med sikte på 10:an och sedan har den bara legat i bokhyllan. Jag plockade fram den för någon dag sedan och började läsa den på nytt. Jag har kunnat konstatera igen att det är en bra bok. Träningen med Lexus går rätt bra, jag har lärt mig att planera träningen bättre. Nu låter det väldigt seriöst men så är det inte utan nu beslutar jag mig innan vi börjar träna vad vi ska träna och beslutar mig för kriterier. Klarar han inte kriterierna så gör jag det helt enkelt lättare. Jag har däremot väldigt svårt för att vänja mig vid att få in Lexus på höger sida när vi tränar utgångsposition och det är mitt fel att det tar så lång tid att träna in det. Att försöka byta till att få in honom på vänster sida känns korkat eftersom han vill gå in på höger sida och gå bakom mig. Att träna om mig är nog den största utmaningen för tillfället.

Räddad av polisen

Oavsett väder så måste hundarna ut och vi beslutades oss för att köra till en skogsväg och promenera där. Nu var det inte bara slöhet som gjorde att vi tog bilen utan anledningen var att Lexus ska åka mycket bil. När vi kom till skogsvägen beslutade vi oss för att köra en bit på den så att bilturen skulle bli längre. Nu visade det sig att det var en lite för guppig väg för Lexus så jag såg på honom att han började må illa och bad sambon stanna. Sambon körde ner lite på sidan av vägen och stannade och vi släppte ut hundarna ur bilen. Sen var det kört. Vägkanten hade blivit lite för mjuk av allt regnande så bilen sjönk ner och det gick inte att få loss den. Vi promenerade en stund och sedan blev det ett telefonsamtal till en i byn. Han kunde inte komma och hjälpa oss men sa att han skulle skicka någon annan. Sen började vi vänta och knotten blev fler och fler.

Minuterna gick och när det hade gått närmare en timme ringde sambon upp personen som skulle skicka någon. Då visade det sig att de inte hade numret till mobilen som sambon hade med sig och var lite osäkra på var vi var. Efter det tog det inte någon längre stund innan hjälpen var framme. Då fick vi höra att de hade letat nummer till oss på eniro och ringt lite olika folk. Min mobil var kvar hemma och mobilen som sambon hade med sig finns inte registrerad. Den som hjälpte oss den här gången var polisen i byn som var ledig. Idag får vi tacka polisen och verkstadsägaren.
Nu var det tur att det var sambon som klantade sig och inte jag för då hade bilen fortfarande suttit fast. Jag är nämligen lite för envis så jag skulle aldrig ringa efter hjälp utan hade med största sannolikhet fått sitta där till vägen torkar upp.

Uppfart eller sjö

Man skulle kunna säga att jag är lite trött på regnandet nu. Sannolikheten att det blir spår idag är inte stor. Tanken på att lägga ett par spår tilltalar mig inte

Oavsett väder måste man ut

Lite slöhet slog till så det blev inga spår idag men det är en ny dag imorgon.

Det blev lite bilträning istället vilket i ärlighetens namn är viktigast. Bor man på landet så är bilåkning något som hundarna måste klara. Helt bra gick det inte idag men det skyller jag på att vägarna är i dåligt skick. Lexus mådde lite illa alltså.

Freyja njöt ordentligt av att få röra sig och göra av med en massa energi. Glädjande nog så har hon även börjat säga till Lexus när han drar och sliter i hennes öron och skinn. Vi räddar givetvis båda hundarna när Lexus blir för dryg men det underlättar när även Freyja verkar säga ifrån.

Vi klarade oss från regn en stund men sen var det kört. När vi ändå var blöta klafsade jag ut på en myr för att titta lite närmare på några blommor.

Väldigt små blommor men ack så söta. Vad det är har jag i vanlig ordning inte en aning om. Mina kunskaper när det kommer till växter är väldigt begränsade. Om någon vet var det är så är det bara att lämna en kommentar.

Lexus verkar tyvärr ha blivit lite inspirerad av Freyja när det kommer till att man måste skutta runt i vatten. Än så kastar han sig inte i och simmar som Freyja vilket jag är tacksam för.

Yana

Det går inte att komma ifrån att bayrare är vackrast när de är ute i naturen. Smidigt och vackert tar de sig fram överallt.

Yana

Freyja

Att gå i koppel när det regnar tar dock inte fram det vackraste hos en bayrare. Jag passade på att väga och försöka mäta Lexus mankhöjd idag och han har blivit stor. Nu väger han 11kg och en inte helt perfekt mätning av mankhöjden visade 45 cm.

Och ute faller regnet

Här får man jobba för maten

Lexus äter ca 5 dl torrfoder per dag och tre dl serveras i matskål och två dl har jag som belöning. För mig så är det ett bra sätt för det ger mig möjligheten att belöna mycket och se allt bra som han gör.

Det blir många belöningar på en dag för spontan ögonkontakt. Sen försöker jag även ha korta träningspass där vi tränar på något. En del saker tränar jag för att jag räknar med att vi kommer att ha nytta av det i tävling och annat tränas bara för att det är roligt.

Jag har börjat träna lite att Lexus ska hålla i leksak/apport till han får ett loss kommando. Han har en förmåga att släppa leksaker rätt fort när han har kommit fram till mig så det tänkte jag jobba bort. Får jag bort det redan nu så har jag mycket gratis sen när vi börjar träna in en tävlingsmässig apportering.
Lite har vi även börjat träna på lydnads/bruks hindret. Innan någon nu funderar på hur det är ställt i mitt huvud som tränar en 4 mån valp på det så handlar träningen om att han ska förstå att det är mellan kanterna på hindret han ska. Det finns ingen fast planka på vårt hinder så lägsta möjliga höjd är höjden på metallramen och den är 2-3 cm.

Sen blir det givetvis mycket lek, både som belöning och lek bara för att det är kul.
Målsättningen som jag har är att vi ska ha tävlat lydnad och/eller bruks innan Lexus fyller 2 år. Och om vi inte hinner det så gör det inget. Det kommer alltid att finnas människor som börjar tävla tidigare med sina hundar men det stressar mig inte. En del av dem är bättre på att träna hund än vad jag är och en del faller för stressen och tävlar med hundar som inte är redo.

I helgen hade jag tänkt se hur nosen fungerar. Det är på tiden att prova ett riktigt kort spår med andra ord. Det kommer även att bli lite spår för bayrarna om vi inte regnar bort. Att lägga spår var det är mycket vitmossa är ingen höjdare när det har regnat eller regnar. Vitmossa blir som såpa
Freyja tyckte att hon hade varit duktig igår och duktiga hundar ska givetvis belönas. Och om ingen tvåbent ger en en belöning så får man fixa det själv. Belöningen som Freyja tyckte att hon var värd var en stor bit sockerkaka. Någon gång borde jag lära mig att allt ätbart ska förvaras säkert från bayrare

Arbetsfördelning

Lexus gnager på älgben vilket förhoppningsvis gör att fler tänder börjar trilla. Än tror jag att det bara är två tänder som har lossnat men det är skönt att valptänderna börjar försvinna. Även om jag inte tycker att han har varit så bitig av sig så ser jag fram emot vuxentänder.

När det inte gnags på något så är det lek som gäller.

Jag gjorde ett ryck och klippte det mesta av gräsmattan och nu hör jag att det tydligen inspirerade någon annan i byn att klippa sin gräsmatta. Jag kan erkänna att vår gräsmatta nog är den som oftast ser vildvuxen ut och jag har noterat att varje gång som jag har klippt vår gräsmatta så är det någon i närheten som även klipper sin. Det kan vara slumpen men det kan även vara någon som är rädd att plötsligt ha en gräsmatta som ser värre ut än vår.

Rosorna på en av buskarna har börjat komma igång och det både ser trevligt ut och luktar gott.

Ute på ängen håller måsarna lantbrukaren/bonden (har inte en susning om vad som är den korrekta benämningen) sällskap.
Löpet för Freyjas del är nu över och jag misstänker att hon kommer att bli lycklig över att få springa runt mer igen