Dag i Mora

Vi hade bestämt träff med Åsa och Kent i Mora idag för hundträning. Det var ett tag sedan nu som vi tränade ihop så det kändes så skönt att ha en plan att träna på igen. Jag var nyfiken på att se hur Toker skulle uppföra sig under en platsliggning med tanke på senaste tävlingen. Det visade sig att han gnällde lite under första platsliggningen men långt ifrån hur han lät senast, platsliggning nummer två gick ännu bättre. Det finns hopp för min lilla gnällapa. Resten av träningen gick lite så där för oss. Det märktes att det var länge sedan som vi tränade med andra hundar i närheten men han kommer snart in i det igen.
Freyja fick hälsa på en snäll vuxen rottweiler och Åsa och Kents hundar. Ny miljö och stora okända hundar tog på Freyjas krafter.
När vi hade tränat klart tog vi en promenad vid klubben och Toker, Kiros, Yuffie och Freyja fick springa lösa.

 

Efter promenaden tog vi bilarna och åkte hem till Åsa och Kent och fikade och åt en väldigt god morotskaka.

En mycket bra dag med andra ord

Första spåren för året

I dag blev det dags för Freyja att få sitt första spår. För mig så är det väldigt intressant att följa och vara delaktig i träningen av en bayersk viltspårhund från början. Att det skiljer en del mellan en bayrare och hundar som jag har haft är tydligt och glädjande. Att spårning ligger i deras gener går det inte att ta miste på. Toker fick också ett spår dock ett personspår. Yana fick inget spår idag men det får vi ta igen någon annan dag. Att ge Yana ett spår som har kortare liggtid än ett dygn finns det ingen mening med.

Freyjas nos var i backen större delen av spåret men helt på det klara med vad hon skulle göra var hon inte.

 

Det var ett kort spår med en vinkel och liggtiden var lite över en timme. Spåret lades med enbart klöv för vi missade att ta upp något blod ur frysen. Tursamt nog så hade jag kvar selen som jag hade till min förra hund och den passade Freyja helt okej.

 

Freyjas glädje över att hitta en älgklöv på slutet av spåret gick det inte att ta miste på. 

 

Hon spårade på ett bra sätt för att vara första gången. Utmaningen blir att se om vi hinner med att gå anlaget med henne i år eller inte. Med tanke på att hon blir 9 månader i oktober när älgjakten drar igång kan det bli svårt att hitta en domare som kan döma men inget är omöjligt. 

För Tokers del så gick spåret över förväntan. Jag lade spåret nära en tjärn var det är lite blandat underlag. Det var ett simpelt spår med ett par vinklar. Han har en förmåga att vara lite slarvig ibland i sitt spårarbete men idag var nosen i backen större delen av spåret. Tempot var mycket vettigare än det var i höstas så det verkar som om han har mognat lite under vintern. Den enda missen han gjorde var att inte markera spårapporterna vilket han gjorde i höstas.

Tränar lite och gör annat

Toker får lite träning varje dag. Mest blir det att jag passar på och träna något när vi är ute och promenerar. Platsliggning är något jag försöker träna varje dag på olika platser. Några andra hundar brukar vi inte träffa på så ofta men det känns som bra träning även om han får ligga själv. Att han har koppel på sig på bilden beror på att det är ett område var det brukar vara rådjur och jag tänkte att jag skulle ha en chans att fånga honom om någon skulle skutta förbi. Linförigheten och fria följet har jag inte tränat så mycket för det känns som om jag behöver byta träningssätt. Igår provade jag ett nytt sätt och det kändes som om det blev mer fart på Toker så det ska jag nog fortsätta med. Enda problemet var att jag insåg att det inte är helt lätt att gå baklänges på en gräsmatta med sorkhål

Hur ärlig ska man vara?

 Det är en fråga som jag har funderat länge över. Många hundbloggar är helt ärliga med om hunden har någon defekt eller inte, givetvis behöver det inte vara hela sanningen som de väljer att skriva. Hur ärlig jag ska vara är en sak som jag har funderat över i mer än ett år och tidigare så har jag inte skrivit/pratat om ett fel som Toker har. Jag har nu insett att ingen vinner något på att dölja fel så därför kommer jag att vara helt ärlig. Toker har distichiasis, uppfödaren informerades av mig så fort som jag upptäckte det. Givetvis så har även veterinär satt den diagnosen.

Foton

Nu skulle jag kunna skriva lite om hur träningen med Toker går men jag nöjer mig med att skriva att ibland går det bra och andra gånger inte så bra. Här kommer bilder på de bayerska viltspårhundarna istället.

Snart så

 

Än så är det lite för mycket snö i skogen för att det ska gå att spåra men nu dröjer det inte länge innan det går att komma igång igen. Vi kom nyligen hem efter en skön promenad och nu sover alla hundarna.

Hur Toker ser ut på den här bilden vet jag inte riktigt. Hur han kan röra sig på det här sätter övergår mitt förstånd.

Yana har en egen taktik hon använder på Freyja när hon blir för jobbig. Yana låtsas inte om att Freyja finns och det brukar resultera i att Freyja tröttnar.

 

Hundarna njuter på olika sätt av att få vara lösa. Toker passar på att springa och hålla koll på allt.

 

Yana lufsar runt och gör sitt bästa för att undvika Freyja..

Freyja springer runt och upptäcker världen men passar även på att ta det lugnt var solen lyser.

 

Den växer och växer

 

Den lilla växer och växer. Än så länge så verkar det som om hon är en hårdare hund än Yana. Freyja är en typisk bayrare när det kommer till viljan att ligga i knä och att gå och lägga sig i solsken. Hon uppvisade tidigt ett beteende att ligga och lurpassa på sitt byte. I det här fallet så var det Toker som var bytet.

Att det var rätt att köpa Freyja tvivlar jag inte på. Hon verkar utvecklas till en utmärkt hund. När det finns bra valpar till salu gäller det att passa på och köpa även om tidpunkten inte känns optimal.