Dagens utmaning

Bayrare på armen

Den här veckan började sambon arbeta igen så nu har Freyja bara mig att ty sig till. Jag har nu upptäckt att det är vissa problem att försöka skriva något på datorn när man har en bayrare som ligger och sover på höger arm

Måndag

  

Freyja växer och växer men hon har en bit kvar innan hon är lika stor som Yana. 

Lite lugn

Det har varit lite mycket den senaste tiden så min energi har inte riktigt räckt till. Jag har haft en hel del att plugga och sen så blev en i min familj riktigt sjuk. När någon i familjen blir sjuk och man själv bor 30 mil bort så känns det jobbigt men nu mår personen bättre. I veckan så gjorde jag äntligen sista uppgiften i en delkurs från helvetet och att lägga den delkursen bakom mig känns fantastiskt. I morgon är det en ny vecka och nu önskar jag bara att allt ska flyta på i ett lugnt tempo

Skogsväg

Idag passade vi på att köra till en skogsväg en bit bort som vi visste skulle vara plogad. Hundarna hade en chans att springa av sig vilket var uppskattat. Freyja fick skutta ett tag och sen fick sambon bära henne. Så härligt att ha bil igen

Liten och stor bayrare

Finaste korthårs collien

Freyja

Toker och Freyja

Ett vandringspris dök upp

Sambon fick ett samtal idag från bussgods som berättade att han hade ett paket att hämta. Vad det kunde vara hade han inte en aning om. Det visade sig vara vandringspriset Ingemar Åsveds minne. Vandringspriset delades ut på årsmötet i Schweisshundklubben 2010-04-24. Sambon var inte på årsmötet så därför gissar jag att de skickade hem priset, att det tog nästan ett år för priset att komma hit är däremot lite av ett mysterium. Tråkigt nog så var vandringspriset lite skadat. Vandringspriset är ett vackert älghuvud i skiffer och med priset så följer det en pärm med bilder på tidigare vinnare.

Glädje är en bil på uppfarten

Sambon fick tag på en vettig bil igår så nu kan vi ta oss utanför byn igen. Det blev en mondeo igen som ser fräschare ut än vår förra. Så skönt att slippa vara beroende av andra för att handla. Av det här har vi lärt oss att det är mer eller mindre nödvändigt att vi har två bilar. Det lär dröja innan jag skaffar bil igen men förr eller senare så kommer vi ha två bilar

En liten djävul?

 

Lite attityd har hon allt. 

En liten ängel?

Förmågan att se helt oskyldig ut.

Nu har Freyja varit här lite längre än en vecka och hon har fått lära sig en del. Toker har lärt Freyja att det inte är okej att försöka ta ett märgben som han gnager på och att det inte är okej att försöka klättra upp på honom när han sover. Hon respekterar när han säger ifrån och sen är allt frid och fröjd igen. 

Sambon har lagt tid på att få Freyja att lyssna på sitt namn och jag har börjat träna in sitt och loss. 

Yana har blivit lite mer positiv till Freyja men det kommer att dröja ytterligare en tid innan Yana accepterar henne helt. Med tanke på att det bara har gått en vecka så är jag glad för framstegen.

Ett försök till träning

Jag kände att det var dags att ta itu med träningen av Toker igen. Solen lyste och det var ett härligt väder att vara ute och träna i. Min plan var att träna lite linförighet och fortsätta försöka få upp Tokers hastighet i inkallning. Det blev en väldigt kort träning för Toker var seg. Egentligen så är det inte så konstigt. Jag känner mig tröttare sen det kom in en valp i huset och det verkar som en valp har samma effekt på Toker. Toker har koll på Freyja större delen av dygnet och det är klart att det tar på krafterna. Jag börjar allt bli bra sugen på att anmäla till någon lydnadstävling igen men det får vänta till vi kan träna ordentligt

Liten och stor

Skulle jag köpa en bayrare?

Svaret på det är ett stort nej. Det är en härlig ras med en massa bra egenskaper, arbetslusten,envisheten och förmågan att koppla av är fantastisk. Nu kan man då fråga sig varför jag inte skulle vilja ha en egen bayrare och svaret är enkelt. Jag är en av dem som skulle kunna förstöra rasen. Om man inte jagar och behöver en hund till eftersök så ska man inte ha en bayersk viltspårhund. Det är en arbetande ras och det ska de få förbli. Nu hoppas jag även att det inte finns någon uppfödare som skulle sälja en bayrare till någon som mig.

Bara så att det inte blir något missförstånd nu så vill jag poängtera att Yana och Freyja är sambons hundar. Jag är delaktig i hundarnas spårträning men jag är inte på något sätt delaktig i jakt eller eftersök.

I trädgården

Det har kommit en del snö och jag är nästan tacksam för det. Jag har haft lite dåligt samvete för att tiden inte riktigt räcker till att träna Toker. Nu slipper jag ha dåligt samvete för det går ändå inte att träna något vettigt i en dm snö.

Yana och Freyja

Freyja

Toker och freyja

Freyja

Bil?

Vi står nu utan bil vilket inte är helt optimalt när man har över 2 mil till närmaste affär. Den här veckan har vi fått låna en bil men snart är den här veckan slut. Igår fick sambon besked om att försäkringsbolaget löser in hans bil så nu letar vi för fullt efter en bil. Om någon vet om en kombi i hyfsat skick som är till salu så är det bara att höra av sig

Lek

Glädjande nog så ville min systemkamera vara med igen. Ute snöar det och är inte allt för roligt så lek med Freyja har det blivit inne. En pipleksak visade sig vara riktigt rolig att leka med.

Freyja

Om det skulle finnas någon tävling för högst skrikande valp så är jag övertygad om att Freyja skulle vinna. Utmärkta lungor på den lilla med andra ord=). Hon äter, sover och busar precis som hon ska och det fungerar bra. Jag anade att Toker skulle vara snäll mot henne men jag är ändå förvånad att han är så försiktig. Yana är inte så förtjust i Freyja med det var också väntat. När jag köpte Toker tog det någon vecka innan Yana accepterade honom så det blir nog något liknande med Freyja. Det får helt enkelt ta den tid det tar.

Freyja och sambon är hemma!

Min systemkamera har det tråkigt nog blivit något fel på så nu får det bli bilder med mobilen.

Som det syns på bilderna så går det bra med Toker och Freyja. Yana är inte så road av att en valp har flyttat in igen men hon kommer att vänja sig.

Jag ska ta och låna sambons kamera senare idag och ta lite bättre bilder på den lilla rynkiga bayraren

Nu skulle jag ha klappat på valpen

Sambon åkte från uppfödaren i morse och det var tänkt att han skulle vara hemma nu. Saker blir oftast inte som man har tänkt sig. Istället blev det som så att sambon blev inblandad i en krock på en fjällväg i Norge. De åkte i en kolonn med en plogbil längst fram och bilarna före sambons bil krockade. Det var i en låg hastighet så sambon och Freyja (valpen) mår bra men bilen mår inte lika bra. Sambon är nu på en camping i Norge och kommer att ta sig hem i en annan bil imorgon.

Tidig morgon

I morse var det väckning runt 4 och 5 gav sig sambon i väg mot Norge. Att jag inte följer med och hämtar valpen finns det en par anledningar till.
En är att jag inte kan vara tyst, jag hade helt klart lagt mig i valet av valp och det vill jag inte.
En annan anledning är att om jag hade följt med hade Toker och Yana blivit tvingade att följa  med. Det i sig låter inte så jobbigt men vägarna i Norge är dåliga och dåliga vägar innebär för Yana att hon ska få springa i skogen. Jag kan tänka mig många saker som är roligare än att behöva lyssna på en bayrare som piper i ett par timmar av förväntan.
Sambon med valp kommer att komma hem i morgon eller på söndag så jag får vänta ett tag till med att klappa en liten rynkig valp

En gång per år

Runt en gång per år brukar jag aktivera mitt facebook konto. Varje år tror jag att jag ska bli road av facebook och varje gång kan jag konstatera att så ej är fallet. Jag har inget behov av att ha kontakt med människor som jag inte har träffat eller pratat med på över 10 år. Mitt liv har gått vidare. Nu är facebook kontot återigen avaktiverat och vill man ha kontakt med mig så går det bra att ha det utan facebook

Hjälpreda

Toker vill av någon anledning alltid hjälpa till att bära in posten. Det är trevligt men om han skulle vilja bära hela vägen till dörren skulle det vara bättre. Efter ett par meter tröttnar nämligen herrn oftast och kommer på att det är roligare att försöka ha sönder posten. Därför blir jag oftast glad när vi får någon ointressant reklam. Toker blir glad för att han får bära och jag behöver inte bry mig om han plötsligt kommer på att posten måste dö