Känd mental status

 Idag gick färden till Värmland närmare bestämt till Hagfors brukshundklubb för mh. Vi var sista ekipage för dagen och jag var lite fundersam på hur mycket dofterna från de andra hundarna skulle distrahera honom. Jag hade mina misstankar om hur Vilde skulle reagera på de olika momenten och jag hade lite fel. Så här ser siffrorna ut.

Jag trodde att han i lek 1 skulle ta leksaken och springa runt med den. Så blev det inte utan Vilde tyckte att leksaken var det vidrigaste han någonsin sett så den tänkte han minsann inte röra. Där började jag fundera på hur dåligt mh egentligen skulle gå. Sen blev det lite bättre och så blev det sämre igen i avstånds leken. Jag hade trott att han skulle springa ut men nej. Dumpen trodde jag inte att han skulle ha några problem med men där hade jag fel igen. Skramlet och spökena hade jag trott att ihan skulle reagera med lite rädsla på men där hade jag fel åt andra hållet. Överlag så är jag nöjd med resultatet för jag tycker att det ger en rättvis bild av Vilde.

Vilde kollar av ett spöke.

Notera hur lång han kan bli🙂. Tyvärr så blev det inte många bilder men så blir det ibland.

Hagfors brukshundklubb var en fin klubb och det var trevliga människor som arbetade med mh.

Några förutfattade åsikter tycker jag nog att jag råkade ut för för att jag har collie men det är så det brukar vara. Rätt säker på att det är något som händer en hel del hundägare av raser som har ett visst rykte.

Det lär ju dröja innan Brukshundklubben centralt får ordning på sitt system så Vildes mh resultat dyker upp på hunddata/avelsdata

Kurs=kaos del 3

 Igår var det dags för tredje tillfället på hund i hand kursen och jag hade förhoppning om att det skulle vara vettigare. Mina förhoppningar grusades fort. Igår skulle vi göra samma saker som förra gången. Linförighet mellan två koner, förbudsövning, inkallning och gå över balanshinder. Givetvis skulle det göras med en hund i taget. Det tog Vilde max 10 min att göra det och så var det bara att vänta och vänta. Vilde och jag blir frustrerade av att bara stå och vänta så vi tränade lite på den andra öde planen och promenerade lite på vägen. Det märks tydligt att en hel del av de andra hundarna också blir frustrerade av att bara vara. En del hundägare märker inte eller skiter i att deras hundar blir frustrerade för de sitter bara och pratar med andra hundägare vars hundar också är frustrerade. En del andra rör sig lite då och då med sina hundar. 

Efter att jag och Vilde hade väntat i 50 minuter och under den tiden båda blivit frustrerade och irriterade så skulle det då bli gruppövning. Det såg ut som om övningen ännu en gång gick ut på att alla hundar utom en skulle stå/sitta på rad och så skulle en hund i taget gå runt alla andra. Då kände jag att det räckte för min del så vi åkte hem. 

När varje kurstillfälle ska vara ca 90 minuter och minst 50 minuter enbart är väntan så är det helt värdelöst. Istället för att säga att det är en hund i hand/allmänlydnadskurs så hade det varit ärligare att kalla det för en kurs i passivitet träning som varvas med lite träning. En del deltagare har hoppat av för att det inte ger något men ändå gör inte kursledarna något för att göra kursen vettigare. Enda förklaringen jag har fått är att en del deltagare är nöjda. En enkel lösning för att göra kursen vettigare hade varit att en ledare tar hand om linförighet, förbuds övningen och det andra och att den andra kursledaren tränar resten av gruppen på andra planen. Då kommer man bort från väntetid och hundar som blir frustrerade av att bara vara stilla. 

Enda anledningen till att jag anmälde Vilde till kursen var för att få till träning med andra hundar och det har det inte blivit något av i stort sett. Jag skulle absolut kunna vara med på gruppträningen efter att Vilde byggt upp frustration i ca en timme men det skulle inte ge honom något utan bara öka frustrationen ytterligare. 

Den här kursen har inte gett mig och Vilde något utan han har mest lärt sig att när man kommer till kennelklubben så ska man sitta/stå och skälla på andra hundar som också skäller. Besviken,frustrerad och irriterad är vad som beskriver mina känslor för den här kursen.

Min målsättning på sikt är att tävla med dit kommer jag aldrig att nå utan möjlighet att träna med andra.

Foto från promenad idag.

Kurs=kaos del 2

 I torsdags var det dags för andra tillfället på hund i hand kursen. Det var mycket gapande även den här gången vilket inte är så konstigt när hundarna mest bara får vänta. Under de första 45 minuterna var det ca 40 min av enbart väntan för Vilde och mig och sedan fick vi gå in på plan. Väl på plan skulle man gå ett varv mellan två koner med hunden i koppel och den skulle inte dra i koppel och sedan fick man göra en inkallning. Det tar en stund när det är +10 hundar så dötiden blev lång för alla. Att bara stå/sitta stilla hela tiden bidrog till att Vilde gapade en del vilket även många av de andra hundarna gjorde. Jag föreslog att vi som bara väntade kunde gå till planen längre bort och träna men det var det ingen som hakade på så jag och Vilde tränade själva där istället för att bara vänta. Lite surt känns det när det jag och Vilde behöver öva på är att ha andra hundar runt oss och så blir det mest att hundar bara sitter och gapar. Sista halvtimmen var det en förbudsövning, gå över balansgrej, uppbindning med andra hundar,vi var med på det men jag valde att avstå från sista övningen för då hade Vildes hjärna börjat smälta. Sista övningen var att en hund i taget med ägare fick passera alla andra hundar som var stilla.

Jag förstår att det inte är helt lätt för personerna som håller i kursen för det är en jäkla blandning av hundar och olika mål för deltagarna. En del verkar mest vara där för lite social samvaro med andra människor och har mindre koll på egna hunden och verkar inte ha problem med att hunden gapar och stökar. Andra är där för träning och vill träna. 

Det är givet att det blir konstig blandning när det bara finns en kurs under en termin men jag är ändå lite besviken. Jag hade räknat med mer träning och att jag och Vilde skulle göra framsteg. Nu är det tre gånger kvar och jag hoppas verkligen på riktigt träning.

Vilde idag

Det börjar bli riktigt olidligt med mygg här igen och att gå vid ån var inte ett bra beslut. Tråkigt nog så blir det nog mest att gå på vägen igen för det är iallafall lite mindre mygg där

Kurs=kaos

 Det enda kursen den här terminen på någon av de två klubbarna i närheten var en hund i hand kurs. Inte riktigt mitt förstahandsval när det gäller kurs, allmän lydnad känner jag att jag inte behöver så mycket tips för att få till. Efter mycket velande så anmälde jag Vilde ändå eftersom han behöver träna med andra hundar i närheten. Igår var det då dags för första tillfället, jag var trött och stressad och hoppades mest att det skulle bli inställt på grund av åska. Att träna hund när jag är trött och stressad blir aldrig bra. 

Väl på plats visade det sig vara rätt många hundar. Några mindre som skällde mycket och några större som också lät. Det slutade med att jag större delen av tiden tränade Vilde på planen bredvid för jag tyckte det var för mycket stök. Pengarna för kursen känns lite bortkastade men jag hoppas att det blir bättre. Lite nyttigt för Vilde var det att ändå se så pass många hundar och han uppförde sig rätt bra ändå fast han också skällde en del. Bilresan dit och hem gick också bra så det tar jag med mig. Hade det funnits lämpliga hundar i närheten att promenera och träna med så hade jag dock aldrig betalat 900 kr för fem tillfällen på hund i hand.

Foto från idag

När inget passar

 För några veckor sedan kom jag på att jag kunde slänga på Vilde en sele och se om han skulle tycka att det var kul att gå och dra lite på promenaden. Jag plockade fram Freyjas gamla sele som satt bra på Vilde någon månad tidigare bara för att inse att bandet runt magen/bröstkorgen(?) inte längre räckte runt. Inga problem tänkte jag och tog fram Lexus gamla sele och satte på Vilde den. Den passade runt bröstkorgen men var så stor i fronten att den hängde ner på hans framben. Det blev en promenad i halsband och koppel istället. Efter en tid började jag leta efter en sele på nätet till lagom pris,den ska användas till spårning och lite hobbydrag. En vanlig sele som sitter okej duger i min värld om man inte dragtränar ofta och seriöst. En del selar föll bort på priset och andra tyckte jag låg för tätt bakom frambenen. Valet föll på en Hunter Maldon sele för under 300 kr. Idag blev det premiär för den på en promenad.

Den är lite för stor i fronten men jag tror att han snart växer i den. Någon större lust att dra hade han inte men det kanske kommer. Tyvärr så börjar det igen bli olidligt med mygg, så som det är nu går det inte att vara i skogen och spåra. Jag hade sett fram emot att komma igång med spårning men när det känns som man blir uppäten av mygg så är det inte roligt

I trädgården

 Bilderna är tagna för några dagar sedan men det ser rätt lika ut varje dag. 

Nöjd med attityden

 Positionen jobbar vi på. Jag gillar inte att lägga upp bilder/filmer på mig själv men det får jag jobba på. Det är nyttigt för mig att kunna se hur det ser ut och det är lättare att gå tillbaka och titta om filmerna ligger här. Det är inte många månader sedan som det var helt omöjligt att träna Vilde så jag är glad över att det går att träna igen. Han hörde inget jag sa under några månader och levde i en helt egen bubbla.