Våren är nog på väg

 I helgen ägnade sig Vilde åt att välkomna tranor genom att skälla.

Snöfritt är det inte här än och det lär dröja innan vi får uppleva en värld utan snö men varje tecken på vår är så välkommet. Ett vårtecken är joggare, joggare är lite av en rödlistad art här så man ser dem inte så ofta. Vilde är väldigt nyfiken på dem och ser det som möjliga jaktbyten vilket är något vi övar på. Att inte jaga joggare alltså. Överlag så är det ganska mycket som Vilde vill jaga så att se saker som rör sig och inte jaga efter är ett projekt. Jag ser honom inte som en riktig jaktidiot för det var Toker och i jämförelse med honom har Vilde normal jaktlust. På sikt tror jag att han kommer lära sig lite mer självbehärskning så att första tanken inte är att springa efter när något rör sig. Vilde är en lätt hund, vi har bara lite saker att öva mer på

Min logik är som den är

 Det har varit avverkning någon km bort längs en skogsväg så jag tänkte att det skulle vara ett bra ställe att promenera. Det är fortfarande så mycket snö att det inte går att promenera om det inte finns spår att gå i. Vi promenerade till skogsvägen och där fick Vilde vara lös. Det visade sig att skogsmaskinerna bara hade åkt ett par hundra meter på skogsvägen men jag tänkte att det ju bara var att pulsa lite så Vilde skulle få en okej promenad. Det tog inte en lång stund innan jag gav upp. Snön gick till knäna på mig och mina skor blev fyllda med snö. Vilde fick vara lös en stund i allafall och det får vara bra så.

Den senaste tiden har jag tragglat lite med fjärrdirigering. Jag och Vilde är fortfarande på nybörjarnivå men framstegen kommer. Min tanke från början var att träna in med låsta framben vilket vi även tränade med ett tag. Sedan insåg jag att låsta bakben passar honom bättre för skiftet sitt till ligg med låsta framben gör att Vildes rygg hamnar i ett konstigt läge/vinkel. 

Så då började vi träna med låsta bakben istället och genast kom ett problem. Nämligen att Vilde hade extremt svårt för skiftet ligg till sitt. Det fungerade så länge som jag höll en godis ovanför honom men annars var det kört. Under träningen satt jag på golvet framför Vilde för att försöka få exakta rörelser och ha möjlighet att belöna fort. Eftersom det var helt omöjligt att få Vilde att sätta sig upp utan att förflytta sig så var lösningen att prova något annat. Jag provade att träna Vilde med mig ståendes istället och plötsligt hade inte Vilde några problem alls. Det är långt ifrån ett färdigt moment men det är så kul med framsteg. Stadga och träning på avstånd behövs innan jag kan säga att Vilde kan momentet.

I stort sett varje kväll blir det någon form av träning och det märks att Vilde tycker att det är kul. Fotgående har vi tagit en paus i för det finns inte någon plats att öva

Strålande sol efter snökaos

 

Träningen inne fortlöper och jag längtar till barmark. Jag har börjat fundera på vilken brukshundklubb jag ska vara medlem i den här gången. För att göra mh måste jag vara medlem i någon klubb och det är därför jag funderar på medlemskap. Närmaste klubben har i mitt tycke tidigare bara varit ett klubb för inbördes beundran och det gör att jag inte är så pigg på att stödja den ekonomiskt plus att de inte har några mh. Den andra klubben är längre bort och jag ser det inte som troligt att jag kommer att ta mig dit för träning men jag stödjer hellre den klubben ekonomiskt. Lite osäker på om de har några mh där längre. Ska fundera vidare några dagar.

Någon lämplig kurs har jag ännu inte sett till i närområdet, inte så konstigt med tanke på att det mesta med hund är helt dött här så länge det finns snö.

Tillbaka till grunden

 

Bilden är från imorse och då var det minus 13 och jag hoppades att skaren skulle hålla för mig. Det gick rätt bra men älgar hade knatat runt väldigt mycket så det var en utmaning att inte sjunka ner i deras spår.

Rubriken syftar på att jag har backat tillbaka så långt det går när det gäller fotgående. Vi har helt enkelt tragglat att bara sitta i rätt position och ha fokus på mig. Det har vi gjort i några dagar nu och det har blivit små framsteg. I början var det en stor utmaning för Vilde att bara sitta och ha fokus. Det är givetvis något jag borde ha lagt mer energi på från början, att vara efterklok är som sagt lätt.

Ett stort fel jag alltid gör i hundträning nu när jag ser tillbaka är att jag slarvat med grunden. Jag vill att det ska bli perfekt utan att ge hundarna de bästa förutsättningarna. Och det är klart att det inte blir perfekt när jag slarvat.

Vilde har kommit in i en period nu när det går bra att träna och han verkar tycka att det mesta är kul. Koncentrationen är inte alltid på topp men när det inte fungerar tar vi en paus

Nya hundar, nya misstag

 Jag börjar med en bild från idag. Solen visade sig och det var länge länge sedan. Det har mest varit regn och grått så lite sol gjorde min dag.

Det jag syftar på med rubriken är att jag med varje hund gör nya misstag och det är väl kanske så det ska vara så att jag lär mig något. Toker var en väldigt social hund så med honom började jag tidigt med att han inte fick hälsa på människor innan han hade tagit kontakt med mig och fått ett varsågod. Lexus var inte social alls så när han ville hälsa på någon blev jag bara glad och han behövde inte vänta på ett varsågod från mig. Och sedan skaffade jag Vilde, han vill hälsa på allt och alla och efter att ha haft en osocial hund så tyckte jag bara att det var trevligt. Han är även en hund som lyckas charma folk som ser honom så de flesta vill klappa.

Det har gjort att jag nu har en hund på tretton månader som studsar och ser glad ut när han ser någon människa... Jag måste helt enkelt ta itu med det och köra på samma regel som jag hade för Toker. Mentalt så är inte Vilde lika stark som Toker var utan han kan bli osäker på folk som uppför sig udda så jag tror att det även skulle gagna honom att veta att jag fattar beslut om vem han får hälsa på. Rent krasst tror jag inte att det är lätt att hitta någon hund oavsett ras som är lika mentalt stark som Toker var och förhoppningsvis är det lika svårt att även hitta en hund med alla Tokers hälsoproblem.
 

Ett nytt halsband

 Jag insåg att halsbandet Vilde har haft började bli lite för slitet. Inte så konstigt med tanke på att det köptes till Toker och sedan har de andra hundarna också haft det i perioder. Jag googlade lite och hittade ett halsband förra veckan för vettigt pris och praktiskt så jag beställde. Igår kom halsbandet, dagen innan Vildes 13 månaders dag fick han sitt första nya halsband.

Jag har lite dåligt samvete för att Vilde har fått för lite motion den senaste tiden men jag rår inte för vädret. Halsbandet kommer från Vildmannens drag om någon är nyfiken.

Höll för en av oss

 Efter ett par dagar med plusgrader så var det minus igen nu på morgonen. För ovanlighetens skull så blev jag glad. Plusgrader innebär nämligen att det inte går att gå någonstans var Vilde kan vara lös om man inte vill sjunka ner rätt ordentligt i varje steg. När Vilde bara har fått gå i koppel ett par dagar så är han inte så rolig att försöka promenera med. All överskottsenergi gör att han drar i koppel och är allmänt jobbig. Jag hade förhoppningen att skaren nu skulle vara så pass hård att den skulle bära min vikt och vi skulle kunna ta oss till platser som inte har gått att nå. Så bra var det inte. Efter att ha sjunkit ner till knäna ett par gånger gav jag upp och höll mig i skoterspår istället. Vilde kunde däremot röra sig mer fritt och det utnyttjade han. Jag såg att han åt på något ca 10 meter från skoterspåren bakom något träd. Att jag inte skulle kunna ta mig dit tillräckligt fort var jag säker på så det var bara att ropa på honom. Efter lite funderande så slutade han äta och kom till mig. Han får godkänt eftersom han ändå lyssnade hyfsat. Vad han åt på vet jag inte men gissar på tjäderskit för jag hörde att vi skrämde några tjädrar som var längre bort. Promenaden blev inte så lång som jag hade önskat men han kunde vara lite lös i alla fall.