Det gick inte som jag hade hoppats

 Lexus blev bara sämre och sämre och påminde mest om ett skelett med päls. I går kände jag att det var nödvändigt att åka till veterinär så det blev en akuttid på Mjönäs djurklinik. När vi kom dit vägde jag Lexus för att se hur mycket han hade gått ner sedan i tisdags. I tisdags vägde jag honom på veterinärkliniken jag blev mindre nöjd med. Om vågarna visade rätt så hade Lexus gått ner strax över 2kg på fyra dagar. På Mjönäs djurklinik togs det blodprov och resultatet var inte roligt. Lexus njurar fungerade inte som de skulle och det var stora skador på dem. Nu hade jag på känn redan när vi åkte att jag skulle bli tvingad att fatta beslut om avlivning och så blev det tyvärr. Avlivningen sköttes bra och jag har bara gott att säga om personalen på Mjönäs djurklinik. 

Jag kommer att minnas Lexus för den han var innan han blev sjuk. En glad och inte alltid helt vettig kompis. Det finns inga foton på honom från de senaste dagarna för det är inget som jag vill minnas.

Puckolinas Falkor "Lexus" 20/2 2012 - 7/11 2020

Veterinärbesök även i dag

 

I dag blev det ett besök till vår vanliga veterinär och det gick lite bättre än i går. Efter att veterinären tittat Lexus i munnen och känt igenom hans huvud ordentligt framförde han sin teori. Den teorin är att Lexus bett ser annorlunda ut på grund av att Lexus har tappat merparten av sina muskler på huvudet. Käkmusklerna och de andra musklerna har minskat drastiskt vilket gör att han har svårt att äta. Lexus har tappat muskler över hela kroppen och anledningen till det misstänker veterinären är att Lexus har någon form av sjukdom som förstör musklerna. Det låter tyvärr rätt troligt med tanke på att han i somras plötsligt blev av med musklerna på ena bakbenet, en del muskler har kommit tillbaka men han är inte som han var tidigare. Lexus är nu satt på en låg dos kortison och det ska förhoppningsvis hjälpa. Om det inte gör det går vi vidare med blodprov

Att försöka dumförklara mig

 går oftast mindre bra och veterinären i dag lyckades inte med det. I går upptäckte jag att det var något skumt med Lexus underkäke. Det är inget som syns när han har munnen stängd eller när han gapar. Enda sättet att se det är att göra en koll på tänderna när han har munnen stängd. Det som är skumt är att det verkar som om underkäken har blivit mindre både på längden och bredden. Kindtänderna möts inte längre för tänderna i underkäken ligger innanför tänderna i överkäken. Det här är något som måste ha inträffat under de senaste veckorna för jag vet att jag kollade hans mun några dagar innan jag åkte till Uppsala. Han har inte varit med om någon olycka så det är något som hänt spontant. Så fort jag upptäckte det var det givet att det måste bli ett besök till veterinär.

I morse hade det förvärrats ytterligare för nu hade Lexus svårt att äta. Vår vanliga veterinär hade inte öppet i dag så jag valde att chansa på en annan veterinär i närheten. Nu var jag lite osäker på den kliniken för Leo och Yana blev behandlade där någon gång och jag blev inte imponerad då. Eftersom det gått många år så tänkte jag ge dem en ny chans.

Veterinären imponerade inte på mig på något sätt. Hon började med att försöka intala mig att hans bett inte ändrat sig utan varit så här en lång tid. Då blev jag helt naturligt irriterad och förklarade att så inte är fallet. Sedan hävdade hon att det inte var något konstigt med hans bett, jag sa att det visst var det och fick medhåll av djursjukvårdaren som också såg att det var något konstigt. När jag åter påpekade att han har svårt att äta och jag inte vill att han på sikt svälter ihjäl frågade veterinären om jag ville få hans käke röntgad. Mitt svar blev självklart ja och då kröp det fram att de inte har röntgen på den kliniken utan att jag måste åka till deras andra klinik(inte i dalarna). I det läget sa jag nej och förklarade att jag i så fall åker till Mjönäs istället. Hade jag vetat från start att de inte har röntgen hade jag aldrig bokat tid dit. Så kul är det inte att bränna över 600kr på att en veterinär klämmer lite på Lexus och tittar i hans mun. Hade jag uppfattat veterinären som kompetent hade det varit en annan sak.

Jag är självfallet oroad över hur det står till med hans käke men det blir inga fler veterinärbesök i dag om det inte förvärras så vi behöver åka in akut. Om vår vanliga veterinär som lyssnar på vad jag säger inte har öppet i morgon blir det en resa till Mjönäs Djurklinik i Värmland igen

Den som styr

 

När jag var borta blev det sovmorgon för sambon varje dag. Så är det inte när jag är hemma för väckarklockan Freyja går det inte att stänga av. Någon större variation när det kommer till tiden hon anser att jag ska stiga upp är det aldrig. När jag har tur får jag sova till sju men det händer inte ofta. Någon gång mellan klockan sex och halv sju är rätt tid att väcka mig. Varför hon ger sambon sovmorgon när inte jag är hemma förstår jag inte. Tydligen hade hundarna stigit upp först runt åtta ett par dagar. Det är väldigt orättvist

Sista promenaden för den här gången

 Jag har varit i Uppsala i en vecka och i morse blev det sista promenaden i just Uppsala för ett tag.

Nu är jag på väg hem till obygden igen och har några timmar kvar på den här bussfärden. Nästa gång jag tar mig till Uppsala och behöver taxi blir det taxi 100 000. Åkte med det bolaget till stationen och det var en trevlig förare som inte körde mot rött

Bra träning

 

Oftast när vi möter andra hundägare här i byn så blir det att man pratar lite och sedan går åt varsitt håll. Det är underligt nog bara en hund med ägare som vi brukar ta följe med ibland. För en by i den här storleken så är det i och för sig statistiskt sätt för många konstiga hundar och ägare men det hör inte hit. I går träffade vi på en hund som var ute med en person här i byn och vi tog följe en bit och jag insåg att det var något Lexus behöver öva på. Lexus tyckte att det var lite obehagligt med en i stort sett okänd hund på några meters avstånd. Han kunde inte riktigt koppla av utan hade koll på hunden hela tiden, jäkligt tråkigt att han inte längre känner sig helt bekväm med andra hundar i närheten. I morse möttes vi upp igen och i dag kunde Lexus vara lite tystare (han småskällde och lät i går) och ta det något lugnare. Vi ska mötas upp i morgon igen och det känns som utmärkt träning i att få våra hundar att förstå att alla hundar i byn inte går till attack. Hunden som agerar snäll hund bryr sig inte om att våra inte uppför sig perfekt, hade den blivit påverkad så hade vi givetvis inte gjort om det. Innan Lexus kan promenera med någon hund på några meters avstånd och ta det helt lugnt kommer det att krävas mycket träning. Det är skrämmande hur förstörd en hund kan bli när den gång på gång blir utsatt för attacker av andra hundar

Jag har åldrats

 Under älgjaktsveckan så accelererar mitt åldrande med minst ett par tusen procent och anledningen till det är hunden till höger i bild.

I Freyjas värld så går nämligen världen under lite när hon inte får vara med husse. Resultatet av det blir att Freyja spattar runt ca 90% av tiden som husse inte är med henne. Så fort hon hör en bil kastar hon sig upp och springer till dörren och när hon inte gör det vankar hon runt som en osalig ande. Efter ett par timmar blir det milt uttryckt lite jobbigt och när det blir 8-9 timmar per dag så smälter min hjärna efter några dagar. Nu skulle man kanske tro att det lugnar ner sig med tiden men nej. När husse tidigare varit borta några dygn så pågår vansinnet dygnet runt.
Nu kanske någon tänker att det bara handlar om att jag ska öka motionen så hon blir så trött att hon inte orkar. Det har jag provat många gånger tidigare, någon gång var jag ute och gick i raskt tempo i tre timmar till jag trodde att jag skulle dö bara för att få lugn och ro. Hon blev absolut trött av det och tog det lugnt i ca 30min, den mängden motion utsätter jag inte hundarna för nu när de är äldre och Lexus inte är okej i lederna.
Kanske tänker någon att jag ska göra roliga saker med Freyja när hon är hemma med mig så hon ska tycka att det är kul. Det har jag provat. Jag har lekt med henne, tränat lite och låtit henne leta mat/godis, saker som hon tycker är kul. Så fort jag slutar börjar vansinnet igen.
Jag har sett till att aktivera henne mer under promenader och det har inte hjälpt heller.
Freyja är en riktig knähund så jag har låtit henne sitta i mitt knä för att få henne att ta det lugnt. Resultatet av det har enbart blivit blåmärken på mig när hon gör ett avstamp på mig när hon hör någon bil.
Givetvis så har jag många gånger bara sagt åt henne att gå och lägga sig och det brukar hon lyda. Problemet är bara att det inte dröjer lång tid innan hon är uppe och spattar på nytt och då har jag att välja på att tjata till jag är blå i ansiktet och sur eller ignorera henne. 

Nu har jag inte mycket energi från start och jag kan avslöja att jag blir vansinnigt trött av att umgås med Freyja. Något hopp om att hon någonsin kommer lära sig att det är okej att vara utan husse har jag inte med tanke på att hon blir 10 i januari. Yana hade lite liknande beteende men långt ifrån så extremt som Freyja så jag misstänker att det finns i rasen.
Jag tycker om Freyja men absolut inte hur hon är utan husse. Hade jag inte tyckt om henne så hade jag aldrig stått ut med att ta hand om henne när husse inte kan