Hemma igen

Jag kom hem i går och det går inte att komma ifrån att det var skönt att återvända till tystnaden. Lite funderar jag över om stadsarkitekten eller vem det nu är som beslutar om byggnation i Uppsala hatar natur. Det verkar nämligen som om målet är att bygga bort alla gröna områden som en gång fanns. Var det tidigare fanns luft mellan fastigheter har bostadshus vuxit upp som svampar och det är fult. Köpcentret Gränby har breddats åt alla kanter och det som tidigare var lite lantligt är det inte längre.

Får se om det finns någon natur kvar om fem år. I mina föräldrars trädgård hade snödroppar vaknat till liv.

Jag hade ett par trevliga dagar men det är skönt att vara tillbaka i lugnet igen. Hundarna blev glada över att jag kom hem och att mötas att glada odjur är alltid trevligt

Nästan som hemma

Om man bara tänker på snö. Hemma är det mindre mängd hus, bilar och folk. Jag har nog blivit en riktig bybo med tiden för att bo så här skulle jag inte vilja. Det är praktiskt att ha affärer och annat nära men jag föredrar att se träd före hus och bilar. Jag inser även att det inte går att prisa tystnaden för mycket. Hellre en flock rävar som går runt och skriker än fordon som låter hela tiden

Två km

Det var helt klart fel att vara ute och gå utan hund. Nu såg jag en fin tollare på promenaden men det är nog inte helt okej att sno en hund. Hundarna är hemma i byn med sambon och jag är 30 mil bort. Här har våren kommit längre.

Full fart på snö

Sju år

Det är vad Lexus blir i dag. Min tanke var att ta några fina bilder på honom men det hade han ingen lust med. En bild blev det som han inte vred bort huvudet på eller blundade. Nu blev den bilden lite för överexponerad men så blir det ibland. Det jag har lärt mig under de här sju åren är att det spelar ingen roll hur mycket man planerar och hur många mål man sätter upp för man vet aldrig vad livet har planerat åt en.

Freyja kände däremot för att posera i dag så hon fastnade på några bilder.

Frihet

Det kändes som om hundarna måste få vara lösa en stund i dag. Platser som det går att ha dem lösa på nu är det lite värre med. Nu har vi det så pass bra att det plogas en vända ute på lindorna bakom huset men att gå där var inget alternativ i dag. Anledningen till det är att det har varit varmt vilket det även är i dag men det har varit kallt på nätterna så det gick att räkna ut att det skulle vara packad is där. Att släppa Lexus på packad is är inget alternativ för han har i stort sett aldrig vett att anpassa hastigheten och jag vill inte att han vurpar och skadar sig. Jag var inte heller sugen på att pulsa i snö upp till knäna och det vet jag att Freyja inte heller är road av. Alternativet blev att chansa på att skoterspår på lindorna skulle hålla och det gick rätt bra. Vi på två ben sjönk ner till knäna några gånger men hundarna klarade sig från att sjunka så länge som de höll sig i spåren. En var något bättre än den andra på att hålla sig i spåren.

Det märktes att båda uppskattade att få skutta av sig

Föråldrat synsätt

Enligt mitt sätt att se på hundträning i alla fall. Det är så vitt jag vet inte så många i byn som delar mitt synsätt när det kommer till hundträning. Om någon missat det så är jag för positiv förstärkning men jag säger även till hunden om den inte lyssnar på vad jag säger. När jag pratar med andra hundägare (oftast en äldre generation) så är deras åsikt att hunden ska lyda utan att det ska behövas några belöningar. Och när den inte lyder så ska det straffas bort. Lustigt nog så är det även de hundägarna som har problem med att kalla in sina hundar om/när de smiter. Kan det kanske finnas något samband tro?
Att belöna handlar inte enbart om att ge den något ätbart utan det kan lika gärna vara att ge muntligt beröm, klappa om hunden eller leka med den. Lexus bästa belöning när jag kallar in honom när han är lös är att jag ger honom frisignal så han får fortsätta springa runt. Vill man ha en lydig hund så får man jobba på det och se till att man själv är en resurs för hunden. Att bara servera hunden mat och ta ut den på promenader räcker oftast inte. Om man istället för att servera hunden en skål mat lägger maten i sin ficka och belönar allt bra under en promenad så blir man viktigare. Oftast verkar det inte heller som om människor har några problem att servera sin hund en skål mat utan motprestation från hunden men att belöna den med maten när den gör rätt/lyder är fel enligt en del. Den logiken har jag väldigt svårt att förstå.

Jag har inte haft någon perfekt hund och jag är ingen perfekt hundägare men åsikter har jag