En långhårig collie är bra om man med en bild vill visa att det blåser

En på isen och en i koppel

Det är nog inte så svårt att räkna ut vem som var på isen.

Hur det kan vara så kul och promenera på is är en av sakerna jag aldrig kommer att förstå. Nu får han bara leka fritt på is var jag vet att vattnet inte är djupt.
Freyja går fortfarande i koppel och får göra det i några dagar till men hon blir piggare och piggare för varje dag.

Så var det december

Det hade gärna fått vara lite mer vitt ute men snön lär komma och då förbannar jag den nog. Solen har visat sig idag i alla fall så kameran fick följa med ut.

Nästan så att jag skulle ha haft katt

Så tänker jag lite då och då när vädret är som idag. Men jag inser fort att jag inte vill ha någon katt. Jag har samma känslor för katter som för barn. Det finns ett fåtal söta men jag vill fan i mig inte ha någon.
En som i vanlig ordning inte hade något emot vädret var Lexus.

Att det regnar,blåser kallt och är allmänt djävligt stör inte honom. Känns nästan som om jag behöver en mobil med bättre kamera

För ett år sedan

såg det ut så här.

Så ser det inte ut nu, det finns inget vitt på marken. Att det blev en bild från ett år sedan i det här inlägget beror på att jag inte har fotat något. Inte så sugen på att fota när det regnar och bara är tråkigt ute. Freyja är oförskämt pigg, jag hade då inte varit så pigg om någon hade karvat i min buk. Då hade jag mest varit stilla och gnällt. Tur att Freyja inte är som mig i det fallet. Hon tycker att hon ska få följa med ut på ordentliga promenader men det får hon inte. Än så får hon nöja sig med lite kortare promenader och ta det lugnt.

Bara en hund

Lite konstigt är det helt klart att vara ute med bara en hund.

Med Freyja så går det bra och hon blir piggare och piggare men att ha plasttratt fungerar inte så bra. Om hon inte fastnar någonstans så står hon bara stilla. Nu har vi även en uppblåsbar tratt men har hon den på sig så krävs det att man har mer koll på henne.

Inget som har med hund att göra

Under hela det här året så har jag gnällt för läkare varje gång jag träffat dem att jag inte har någon ork i kroppen. På vårdcentralen så har de bara velat kolla mitt kaliumvärde fast jag har sagt att det ligger bra. Vid det här laget så känner jag själv om det är tokigt. Bortsett från att kolla mitt kaliumvärde så har de på vårdcentralen bara sagt att det kan vara något endokrinologiskt och sånt kan de inget om. Läkarna på endokrinologen har istället förklarat för mig att känslan att det inte finns någon energi i min kropp inte kan bero på min sjukdom/syndromet jag har. Det har gjort att jag helt enkelt gav upp när det kommer till att få någon hjälp för det. Idag var det dags att öppna en ny burk med medicin för den gamla tog slut igår. Bipacksedeln läste jag när jag började med medicinen men efter det har jag inte brytt mig om att läsa den fler gånger. Nu läste jag den på nytt och under biverkningar hittade jag svaghetskänsla. Känns som om någon av läkarna jag träffat kanske borde ha kollat på biverkningar. Nu kan jag inte sluta med den medicinen för den tar jag för att minska risken att få en stroke och tack vare den medicinen behöver jag bara ta min andra medicin två gånger per dag.
Så nu är frågan om jag ska kontakta läkaren på Malungs vårdcentral som ska ha det övergripande ansvaret för min vård, en läkare jag aldrig träffat och se om han kan byta ut medicinen till någon annan. Eller om jag ska försöka få tag på någon av läkarna på endokrinologen i Falun. Samtidigt så är jag rätt irriterad om det är medicinens fel att jag inte har någon ork i kroppen för det borde någon av läkarna jag träffat tänkt på. Men om det är så skulle det vara trevligt eftersom det är lätt att fixa