Bloggar

Nu blev det den här bilden för det är den senast tagna på någon av hundarna. Jag bloggar när jag har något att skriva eller någon bild jag vill visa. Senaste dagarna så har det inte hänt något som det är värt att skriva något om och när det är så blir det inga uppdateringar. Det har varit mycket åska under några dagar.Lexus och Freyja har fått turas om att vara i trädgården när jag eller sambon har varit ute. Den som inte får vara i trädgården får då vara på altanen och inne och det fungerar bra nu under löpet. Lite gnäll har det varit under höglöpet men det är snart över så då blir det som vanligt igen. Yana har självklart fått vara var hon vill och oftast är det i närheten av mig. När jag pysslar med något i trädgården ligger hon oftast och övervakar och om jag sitter på altanen så ligger hon oftast bredvid mig.
En ny uppdatering här kommer när jag har något att skriva eller visa

Nyaste invånarna i byn

Nu har jag givetvis inte fotat någon människa för det hade varit underligt. De nyaste invånarna går faktiskt på två ben men de är inte så stora. Lydnaden på dem är inte heller perfekt för det verkar inte som om de alltid har någon lust att återvända till sitt hem. För en liten stund sedan promenerade två av dem runt utanför vår trädgård. Nu verkar de inte riktigt förstå att det är dumt att ge sig ut på vägen så Freyja med husse tog på sig jobbet att skrämma dem lite så att de skulle byta riktning på sin promenad. Så här ser de ut.

Det är alltså en bunt rapphöns som har fått flytta hit till byn. Anledningen till att de finns här är att en person använder dem till fågelhundsträning. Och när träningen var slut igår verkar det som om de här två inte hade någon lust att återvända till sin inhängnad.

Det blir en del pauser under promenaderna

Vildhallonen är nu perfekta att äta, söta och goda. Det innebär att när man är ute och promenerar måste man stanna till lite och äta om man är en bayersk viltspårhund. Lexus har inte än insett att hallon är gott, jag har erbjudit honom hallon flera gånger men antingen så tar han inte emot eller så spottar han ut. Yana och Freyja passar naturligtvis även på att äta blåbär när tillfälle ges.

Slut på friheten

Nu är det slut på att vara lös för Freyjas del. Det märks att det snart är dags för höglöp så det känns vettigast att låta Freyja gå i sele och lina så att hon i alla fall får mer frihet än i koppel. Hon lullade på och verkade rätt nöjd

Alla ursäkter

Jag kan börja med att skriva att jag är övertygad om att Lexus är min sista hund så det gör mig inget om jag retar upp en bunt uppfödare.

Något som jag är så ofantligt trött på att läsa är alla olika påhittiga ursäkter till varför en hund har gjort ett dåligt mh. Beror det inte på att det regnar,solen skiner, beskrivaren ogillar collie, det finns en hage med hästar i närheten av mh banan, någon person i publiken är konstigt, det kan ha landat ett ufo 5mil bort så beror det på något annat lika vettigt.

Om vi då roar oss med att använda Morgans kanon, vilket helt enkelt går ut på att inte tillskriva djur en högre intelligens än vad som krävs för att förklara beteendet.
Tittar vi då momentet skramlet som exempel. Det låter och hunden blir rädd.
Är det då mest troligt att hunden blir rädd för att den kommer ihåg att ett högt ljud skrämde den 1 år tidigare?
Eller är det så att hunden blir rädd för att den är ljudkänslig och har varit det hela livet?


Jag vet vad jag anser som mest troligt i alla fall...

Det handlar inte om att hundar med sämre mh inte är älskade och fantastiska. Utan jag är bara så trött på att folk inte kan se sina hundar för hur de är. En del har sämre mentalitet och en del har sämre arbetslust.
Jag har inga problem att se både styrkor och svagheter hos våra hundar och jag är på tok för lat för att hitta på något påhittigt som bortförklarar deras svagheter. Jag tycker om alla tre som de är.

Jag tror säkert att det finns någon hund som har fått ett sämre mh resultat än vad den borde och jag tror även att det finns hundar som har fått ett bättre resultat än vad de egentligen borde ha haft.

Minnet är verkligen inte bra

Nu var Lexus artig och påminde mig på promenaden att han är en plåga att promenera med när Freyja löper. Han måste dra hela tiden, har inte tid att ha någon kontakt med mig och är mest lite överallt. Det finns med andra ord trevligare saker att göra än att promenera med Lexus nu.

För att muntra upp mig tittade jag på kennelklubbens hemsida för att se om det blir några trevliga kurser i höst. Nu behöver jag inte försöka avgöra om jag skulle orka gå någon kurs för det fanns ingen kurs som passade Lexus, valp och vardagslydnad. En riktigt billig vardagslydnadskurs hade jag kanske hoppat på som aktivering men den här var inte så billig. Det lutar nog åt att om jag orkar/vill gå kurs får det bli på Hundnära. Att binda upp sig för en kurs som är en gång i veckan i en bunt veckor känns lurigt, jag har dagar när jag är riktigt trött och sen vet jag inte heller när jag ska till Uppsala igen. Det känns bara dumt att jag inte orkar mycket när jag har en hund som tycker att träning är kul

En påminnelse

Ibland glömmer jag det som är viktigt. Jag insåg idag att aktivering för mig har blivit något som man har nytta av i tävling. Det är givetvis helt tokigt, allt man gör med hunden behöver inte alls vara vettigt eller delar av något som hunden behöver kunna i tävling. Aktivering ska handla om att man har kul med sin hund.

Med det färskt i minnet och en matte som var trött så fick Lexus idag leta efter leksak i lingon och blåbärsris. Nu var jag för trött för att lägga ut leksak så jag slängde iväg den och sen fick Lexus leta. Lexus tyckte att det var kul och när jag tyckte att det var nog och lade leksaken i fickan reagerade herrn i vanlig ordning med att skälla för att visa sitt missnöje. Han är en väldigt tacksam hund att hitta på saker med för oavsett vad det är så är han glad för att få göra något.