Ett rådjur

Jag är inte road

Det finns gränser och temperaturen i dag är inte trevlig.

Det är oftast jag som släpper ut hundarna i trädgården på morgonen och den som alltid hänger med ut är Lexus. Yana och Freyja följer med om de anser att det är en vettig temperatur. Deras sätt att kolla av det är att sätta sig i hallen och när jag öppnar ytterdörren så känns det rätt fort om det är kallt eller inte. Anser de att det är för kallt sitter de kvar och är det lagom temperatur kommer de till dörren. I dag följde de inte med ut och när det var dags för promenad försökte båda gömma sig.

Fortfarande besviken

Jag ska inte sticka under stol med att jag fortfarande är besviken över Lexus röntgenresultat. Att han har anmärkning på ena armbågen ser jag däremot enbart som otur. Hade jag inte haft förtroende för Åsa och Kent så skulle jag aldrig ha köpt hund av dem. Givetvis så kollade jag även upp hur det såg ut bland Lexus föräldrars släktingar när det gäller hälsa innan jag anmälde intresse för kullen. För tillfället så har jag tappat all motivation för hundträning men förhoppningsvis dyker motivationen upp igen.

Svårt att tro det

Jag räknade med något år men jag förvånade mig själv. Och nu är Yanas Norska jakt championatdiplom beställt. Sen återstår det då bara att köpa en ram, det borde vi lyckas med inom någon månad=)

Dagens lärdom del 5 eller nåt

Om man ska pulsa i snö är det en fördel om snödjupet inte överstiger skafthöjden på stövlarna. Gör det det kan det hända att stövlarna blir fyllda med snö när man sjunker ner till knäna.

När jag behöver tänka eller vill muntra upp mig så tar jag alltid en promenad till Åckensjön. Varför det har blivit så vet jag inte riktigt men jag trivs där. 

I vanlig ordning så var det inga människor som hade promenerat före mig. Konstigt nog verkar det som om det bara är jag som är villig att med jämna mellanrum sjunka ner till knäna i snö. Några älgar hade promenerat runt lite men deras steglängd och min är inte riktigt lika så jag kunde inte gå i deras spår. Lexus hade det lite bättre för skaren höll rätt bra för honom. Det skiljer några kg mellan oss, han väger 19kg och jag väger mer.

Vid Åckensjön hade isen börjat smälta och det verkar som om det kommer att bli vår även i år.

Lexus fick gå i koppel för det var en del djurspår lite överallt och sikten när man går till Åckensjön genom skogen är inte så bra.

Vägen hem fick bli skogsbilvägen för jag kände inte för att pulsa i snö mer.

Lexus liv kommer inte att förändras något för att han har anmärkning på armbågarna. När vi tränar så har jag alltid tränat hopp på låg höjd och varit allmänt försiktig med honom och det kommer jag givetvis att fortsätta med. Och han kommer att få fortsätta springa runt som en galning och vara nära att ge mig en hjärtattack emellanåt. Jag resonerar på samma sätt med honom som med de andra hundarna. Den dagen hunden inte längre kan göra saker som den älskar för att den har ont kommer den att få somna in.

Inte helt otippat kanske Rådjur

Inte vad jag hoppades på

Fortfarande irriterad

En promenad bättrade inte på mitt humör. Inga järpar syntes till heller. Några rådjur var allt vi skrämde idag. Uppriktigt sagt så förstår jag mig inte på collievärlden, det verkar vara av större vikt att förfasa sig över att hundarna har fått kortare svansar än att ta distichiasis på allvar. Hundarna har svans= bra. Hundarna har hår som växer på en felaktig plats och växer rakt in mot ögat= dåligt. Det är vettig logik för mig men ibland får jag känslan av att jag är väldigt ensam om den logiken.

Lite lurigt är det att fota med Pentax k10d igen för det var ett bra tag sedan nu. Även om båda kamerorna är Pentax så skiljer det en del åt hur man bör ha inställningarna. K10d går det att ha lägre iso tal på än vad som fungerar på k5. Vitbalansen är lite mer kinkig på k5 och autofokusen är mycket snabbare på k5.

Obligatoriska rådjuret.