Fåglarna överlistar mig och träningen går sådär

Envis som jag är har jag beslutat mig för att få en fin bild på en järpe. Nu har det visat sig vara lite svårare än vad jag hade tänkt mig. De är små och snabba och jag är varken liten eller smidig. Att sitta still och vänta har jag inte heller tålamod för. Så fort jag får syn på en så springer den bakom ett träd/buske, jag flyttar mig för att få fri sikt och den springer till nästa buske/träd. Och så fortsätter det till jag tröttnar och går hem. Jäkla fåglar som vägrar samarbeta.

Lexus hjärna börjar fungera bättre, stundtals i alla fall och då blir det träning. Att få till stadga i stående är svårast om man jämför med sittande och liggande så det tragglar vi lite med. Apportering tränar vi vidare på och nu börjar han förstå att han ska komma in i fotposition och sätta sig. Så rakt eller snyggt blir det inte men han börjar förstå. Trädgården är jäkligt isig så jag är inte så pigg på att träna något som kräver att han tar i. Lexus är utan tvekan hunden som jag hittills har varit mest försiktig med. Men han ska hålla i många år och då är det onödigt att utmana ödet.
Han är även duktig på att slänga upp leksaker själv så han kan fånga dem. Så här såg det ut för någon vecka sedan.

Min kamera har nu åkt på service och den lär jag inte få tillbaka på ca 3v. Lösningen på det har varit att kidnappa min gamla kamera som sambon övertog. Det finns en lösning på alla problem=)

Jaha nu ska bävern dö

På morgonen träffade vi på två jägare som var ute efter bävern. Hade det varit markägaren så skulle jag ha en viss förståelse men så är inte fallet. Markägaren träffade jag på för någon vecka sedan och han hade inget emot att bävern åt upp lite träd för honom. Han tipsade mig även om ett bra ställe att fota bävrarna på under vår/sommar. Nu är det inte bara jag som bor här som tycker att det är roligt att en bäver håller sig nära byn utan flera tycker att det är roligt att ha möjligheten att få se den. Jägaren bor inte ens här utan är en som har ett sommarhus i byn. Så fort det dyker upp bävrar i närheten av byn så dyker han upp för att skjuta dem. Att skjuta en bäver bara för att skjuta den och att sedan jaga så pass nära byn ger jag inte mycket för.

Kanske en järpe?

Trist nog var det en hel del grenar och annat i vägen men jag fick en på bild. Det var två järpar(?) men en valde att fly upp i ett träd och den andra promenerade fort iväg så någon bra bildchans fick jag inte.

På vintern är myrar trevliga

När det finns skoterspår att gå i blir det ännu trevligare.

Om någon blir upprörd av att hundarna är lösa så är det bara att tänka sig att jag har photoshoppat bort personer som står bredvid och har hundarna i koppel.

Vädret var härligt och hundarna och vi njöt. Yana blev inte med på så många bilder för hon var den som mest gick vid våra fötter. Freyja och Lexus studsade runt desto mer.

Uppdraget att få upp Freyja i vikt går sakta men säkert. 4 hg har hon gått upp än så länge men det är en bit kvar. Lite lustigt är det att det bara skiljer 4 kg i vikt mellan Freyja och Lexus, det är lätt att tro att det skiljer mer eftersom Lexus är en bit högre.

Inte riktigt en skrytvägg

Det började kännas som om det nog var på tiden att hundarnas diplom/championat papper eller vad det nu kallas hamnade på en vägg. Efter att ha funderat kom vi fram till att vi inte hade någon lämplig vägg. Lösningen blev att sätta dem ovanför ingången till vardagsrummet,

(Notera även hur duktiga vi är som har en brandvarnare). Nu är inte Freyjas Se vch diplom upphängt och inte heller Yanas No jch. Yanas No jch diplom har vi inte lyckats beställa än men snart så (något år till lär det ta) och Freyjas diplom har vi ingen ram till. Nu kommer alla som tar sig innanför ytterdörren att se diplomen

Det blåser

Jäklar vad det blåser här nu.

I helgen ska min kamera packas ner och på måndag kommer den skickas till servicefolket. De kunde inte utifrån bilderna jag mailade avgöra vad som är tokigt så de ville ha in den. Får se om det är kameran det är tok med eller personen som håller i den

Attans jag är inte en perfekt hundägare

Om jag ska vara helt ärlig så var jag även medveten om det innan dagens promenad.

En del av promenaden blev på en skogsväg och eftersom Lexus inte är helt pålitlig när det gäller bilar så fick han gå i koppel. Vi knatade på i runt en timme.

Upprörd collie

En björk med snö på blev utskälld och jag konstaterade att även om Lexus inte skulle göra kull mh så skulle jag ändå inte gå mh med honom nu. Han behöver mogna lite mer. Efter att ha gapat på björken vek vi av på ett ställe så att han skulle kunna vara lös en stund. Nu var jag fullständigt medveten om att det brukar kunna vara rådjur där men jag gjorde felbedömningen att det skulle gå bra. Jag släppte Lexus lös och vi hann gå några meter innan ett rådjur rusade iväg några meter bort. Rådjuret rusade iväg och Lexus rusade efter... Jag ropade på Lexus och Lexus rusade vidare efter rådjuret. Medan jag ropade tänkte jag att det säkert slutar med att jag får ägna några timmar efter åt att leta hund. Tredje eller fjärde gången jag ropade på Lexus valde han att avbryta jakten och komma till mig istället. Jakten på rådjuret varade i ca 30m och det var 30m för långt. Det var tråkigt att det hände men är inget som jag kommer att ägna tid åt att älta. Lexus är en hund och misstag sker. Hans jaktlust är på en hanterbar nivå hade det varit Toker skulle jag fortfarande ha varit ute och letat efter honom. Lösningen blir att träna mer i koppel när vi träffar på rådjur och att läsa för Lexus att collie inte har jaktlust