Det blev aldrig morgon

En dag helt bortkastad med andra ord.

Snön har fallit under dagen och det var meningen att jag skulle promenera med en annan hundägare idag. Nu blev det inte så eftersom jag väntade och väntade på reparatören. Lexus har roat sig med att döda vattenkannan och studsa i snö. Vattenkannan fick en hel del hål av Lexus valptänder så den är helt bortom räddning så han får fortsätta leka med den.

Jag hade tänkt fota bayrarna lite i snön men då krävs det att jag lyckas locka bort dem från kaminen och det är inte det lättaste. Det får bli ett nytt försök i morgon och då ska jag lyckas få till bättre vitbalans

Är det morgon snart?

Jag kan nog säga att väntan fortfarande pågår. Det var meningen att reparatören skulle komma på morgonen idag. Det får mig att fundera över vad de menade med morgon. Kan det vara så att firman har ändrat dygnet? Kanske är det så att eftermiddag för mig är morgon för dem? Jag börjar bli rastlös, att bara sitta hemma och vänta är tråkigt

Väntar och väntar

Det är meningen att det ska dyka upp en person idag eller imorgon och serva vår värmepump så det gäller att hålla sig hemma. Sannolikheten att någon dyker upp känns däremot inte så stor med tanke på att det egentligen var meningen att en skulle komma i augusti... Han var duktig på att säga en dag han skulle komma och sen dök han aldrig upp utan hörde av sig efter ett par dagar och bokade en ny tid. Då var det ingen panik för värmepumpen funkade, nu däremot går det bara att "köra" den på el och det blir dyrt och varmvattnet kommer bara upp i 40 grader. Inte muntert alls. Det blev en snabbpromenad för Lexus del eftersom jag inte visste om någon skulle komma.

Jag förstår mig inte helt på Lexus som ska plaska i vatten även om det är kallt. Nu tar det bara några minuter att gå hem från den här delen av ån så än så länge så får han ställa sig i vattnet. När det blir kallare får herrn dock inte plaska. Att spåra skogsmöss var också roligt idag. Helt säker på att det var spår efter skogsmöss är jag inte men jag gör det lätt för mig och beslutar att om det är spår efter möss i skogen så är det skogsmöss.

När vi kom hem igen hade posten varit förbi och lämnat hundmat och det tackar vi för. Det hade givetvis varit ännu roligare om det var gratis men man kan inte få allt

En vit värld

Så ser det ut när man öppnar ytterdörren. Nu känns det helt okej med snö, allt är bättre än det evigt gråa och trista. Enda nackdelen med snö är att Lexus blir lite för glad och glömmer helt bort varför vi går ut.

Att ge hela bilden

Det händer att jag funderar en del över om jag ska skriva något här som jag funderar över. För mig är det så självklart att man ser positiva och negativa sidor hos sina hundar. Ser man bara det positiva så är det inte hunden man ser utan den man önskar att den var och det är inte rättvist.

Lättroad Lexus som tycker att det är kul att isen spricker när han krafsar på den

För mig så är det självklart att om man skriver om Toker (vilda-meduza crackerjack) så måste man även ta upp att han hade distichiasis och att det till slut innebar att han avlivades. Det ändrar inte det faktum att han var en glädjespridare utan dess like. Jag tror inte att det fanns någon som träffade honom som inte började le när de såg hans glädje. Och det i sin tur innebär inte att han hade arbetslust eller föremålsintresse. Jag kommer alltid att vara stolt över att vi lyckades få ett första pris i lydnadsklass 1. En hund med hans enorma självförtroende kommer jag aldrig mer att få på gott och ont. Han gruffade aldrig med någon annan hund och när man träffade på andra hanar så brukade de sänka svansen och flytta sig ur vägen. Att ha en hund med så pass stort självförtroende som Toker hade är inte bara lätt utan det innebär även att man har en hund som anser sig kunna fatta alla beslut själv och inte har något behov av stöd av sin förare. Han hade många bra och mindre bra sidor och det var det som gjorde honom till Toker.

Ekorrspår

Jag gick och tänkte på hur lättroad Lexus är när jag var ute på promenad. Som det syns på bilden en bit upp så tycker han att det är roligt att krafsa på is på vattenpölar. Sen kom vi fram till bron och jag såg att det var ekorrspår där och jag blev glad för att deras spår ser så roliga ut. Ja det verkar nog helt enkelt som så att jag är lika lättroad som Lexus. Om det är positivt eller negativt får jag nog fundera lite över

Trötta hundar

På fm så var vi med på hundpromenaden. Eftersom vi hade en tid att passa avbröt vi promenaden lite tidigare och åkte hem. I det läget var hundarna lite småtrötta, nya intryck och att promenera i grupp med andra hundar tar lite på krafterna. När vi hade varit hemma en stund så dök Åsa och Kent upp. Nu har vi optimistiska hundar så alla tre trodde naturligtvis att dem bara hade kommit för deras skull. Lexus studsade runt och skällde av glädje och Yana och Freyja gjorde sitt bästa för att krypa upp i knä. Efter en stund blev det lite lugnare och vi kunde prata. Det är fantastiskt praktiskt att ha goda vänner som även är uppfödare. Jag fick svar på lite funderingar och även träningstips. Hundarna har i stort sett bara legat och vilat sedan Åsa och Kent åkte och så lugnt brukar det inte vara

Brist på variation

Vädret är grått och trist och den enda variationen är om det regnar eller inte.

Allt regn har gjort att det inte går att gå överallt i skogen och skogsvägarna är mjuka och leriga. Så det blir mest att vi går i stort sett samma runda och det känns inte så inspirerande. Nu klagar inte Lexus för han är nöjd bara han får studsa runt.

Det märks så tydligt att hans behov av att få röra sig har ökat. Tidigare upptäckte han mer saker medan han nu mest springer runt i full fart. Det är tur att vi brukar vara med på hundpromenaderna för då blir det automatiskt minst en promenad i veckan på en helt ny plats. Nu försöker vi givetvis variera var vi promenerar med hundarna även här men nu när det blir mörkt tidigt så är det lite begränsat var det går att gå.