Vad döljer sig bakom spårstämpeln?

Eftersom jag nu har bott på landet ett bra tag och samlat på mig nyttig kunskap så känner jag att det är dags att jag delar med mig av den.

rådjursspår

rådjur

Här ovan ser ni då först en bild på ett rådjursspår och sen är det en bild på rådjur. Rådjur står mest och glor på en eller hoppar undan och utgör ingen fara för gående. Om någon nu mot förmodan skulle skutta rakt mot en så rekommenderar jag att man flyttar på sig.

Älgkalv spår

Bilden visar spårstämpeln från en älgkalv. Älgar är stora opålitliga djur. Antingen så går de undan när man kommer vilket är det önskade beteendet. Men de kan även välja att stå kvar vinkla öronen bakåt och se väldigt sura ut. Eller om man då är jag så kan man få nöjet att se en älg skutta upp på en skogsväg ca 10m framför en,stanna till och stirra på en, lyckas ramla ner på knäna,sprattla en stund till den kommer upp på benen och sedan skutta vidare. Älgar är det bäst att undvika så långt det går.

spårstämpeln från en ekorre

Så här ser ekorrens spårstämpel ut. Nu finns det säkert någon som tänker att ekorrar är söta och trevliga men det är fel. Av erfarenhet så vet jag att de sitter och lurpassar på mig. När man lullar runt i skogen och allt är tyst och stilla så hör man förr eller senare ett högt skrik som får hjärtat att hoppa över ett slag. Då är det bara att titta sig om i träden och då kommer man att se en ekorre som sitter och ser väldigt nöjd ut.

Spårstämpel från en bybo

Bybor är i stort sett alltid trevliga och har oftast med sig ett fyrfota djur när de vistas i skogen. Om man stöter på en bybo i skogen är det lämpligt att antingen inleda ett samtal eller i alla fall hälsa. Att spela död eller springa åt motsatt håll rekommenderas inte. Ett sådant agerande kan leda till att hela byn kommer att diskutera ens agerande.

Lite orättvist är det allt

att skoterspåren håller för hundarna medan jag bara sjunker ner.

Freyja

Freyja

Yana spanar

Solen lyste så fint idag och lockade ut mig och hundarna. Det har varit grått och trist ett tag så det var underbart att få se solen. Vi hann även med en nära döden upplevelse, för att ta sig någonstans så måste man gå en bit på vägen genom byn. Det är inte mycket trafik här men i perioder så är det en del timmerbilar. Vägen man måste gå på är lite krokig och när vi kom till en krök så hörde jag att det kom något större fordon efter oss. Eftersom ingen av hundarna bryr sig om fordon så knatade jag på sen såg jag att det kom en personbil mot oss. Från det att jag såg timmerbilen till att timmerbilen såg personbilen kändes det som långa sekunder. Nu hann både personbilen och timmerbilen stanna men lite nervöst var det allt. Det finns alltså inte plats på vägen för ett större fordon+personbil+gående.

Varför jag inte tvingar Yana att posera för bilder

Så här glad ser Yana ut när jag försöker få henne att posera för en bild.

Och så här ser hon ut när jag passar på att ta en bild när hon stannar till. Att få bra bilder på Yana är en utmaning. Men när jag lyckas blir jag desto gladare.

 

Det här är en av mina favoritbilder på Yana. 2008 tog jag den med en kompakt kamera. Det är så här jag vill se bayerska viltspårhundar. Jag föredrar bilder på hundar i naturen eller i arbete 

Hundsport

I dag kom hundsport i brevlådan och till min glädje kunde jag se redan på framsidan att det skulle finnas någon artikel om ögonhår i tidningen. Att jag tycker att det ska komma ut mer information om distichiasis är knappast en nyhet. Däremot måste jag säga att jag blev lite besviken på artikeln som i mitt tycke bagatelliserar problemet som distichiasis innebär för hundar. Jag förnekar inte på något sätt att det finns hundar som inte får några "större" problem av distichiasis om man då bortser från att det med största sannolikhet inte är så trevligt att ha hår som gnuggar mot ögat. Men jag hade gärna sett att veterinären i artikeln hade tagit upp hundar som blir behandlade en massa gånger men aldrig slipper håren. Det går inte att bortse från sanningen att om Toker inte skulle ha haft distichiasis så skulle han ha varit i livet idag.

Besök i Mora

Det blev klappande på collie och terv. Massa goda kakor och trevligt prat. Nästa besök på Puckolinas kennel lär bli när en bunt valpar har kommit till världen och har blivit så pass gamla att besök är välkomna. Tack Åsa och Kent för dagen

Kyla=täcke

Det har varit en kall dag och någon promenad på morgonen var inte Yana eller Freyja det minsta intresserade av. Med tanke på att det var -28 när vi klev upp så förstår jag dem helt. På dagen drog vi nytta av att två andra hundägare plogar en runda på ängen på vintern. Hundarna slipper springa i djup snö om de inte vill. Nu fick Freyja för sig att skutta i snö ändå.

Yana däremot höll sig var det var plogat.

Även om det var varmare på dagen så märktes det ändå att det inte riktigt var en temperatur som passar bayrare.

Freyja

Yana

Nu på kvällen är det lika kallt igen och någon promenad är det inte att tänka på. Med så länge som de får ligga framför kaminen så verkar hundarna vara nöjda med livet

Nämen nu var det lite kyligt

Det var en tanke som slog mig när jag sakta rullade ur sängen för någon timme sedan. Igår gick det en propp och givetvis bytte vi den. Någon vi däremot inte tänkte på var att även värmepumpen hade stannat. Vi borde ha slagit igång den igen igår men ja vi är inte så duktiga någon av oss att tänka på sånt. Resultatet var en temperatur inne mellan 15 och 16 grader på morgonen och varmvattnet var 22 grader varmt. Det är inte den bästa starten på dagen enligt mig men nu kan det bara bli bättre