Rasbeskrivningar på Skk

Jag roade mig med att läsa igenom beskrivningen av collie och bayersk viltspårhund på skk hemsida. Beskrivningen av bayersk viltspårhund tyckte jag var klockren, det känns som om beskrivningen är skriven av någon som ser bayraren precis som den är. Jag skrattade lite lätt åt att den beskrivs som tjuvaktig för det är så korrekt. Senaste gången jag bakade en sockerkaka tog Yana för givet att den naturligtvis var till henne. Beskrivningen av collie kände jag däremot var lite så där.
Nu kan det vara så enkelt att mina åsikter beror på att Yana är en typisk bayrare och Toker inte är en typisk collie

Jäkla bybor

Ett evigt återkommande problem här är folket i byn som envisas med att mata fåglar med matrester. Det handlar inte om små bitar utan skivor av kassler, hela brödskivor och liknande lägger folk ut. Vi har ett par stora träd i trädgården och i träden finns det skatbon. Skatorna flyger iväg och hämtar matresterna som folk lägger ut och resultatet blir att man kan hitta allt möjligt ätbart i trädgården. Vi har hittat kycklingben,stora köttbitar i stort sett allt som är ätligt med andra ord. Vi har pratat med folket i byn fler gånger än jag kan minnas om att de kanske skulle kunna lägga hönsnät över maten som de lägger ut så att fåglarna inte kan flyga iväg med stora bitar. En del förnekar då att de lägger ut mat och andra säger att visst kan de lägga hönsnät över. Sen brukar det vara lugnt ett tag igen. Nu när jag var ute med Freyja hittat hon en stor bit bröd som hon givetvis ville äta upp. Alternativen som jag ser nu är att hugga ner träden eller börja skjuta på alla skator. Att byborna ska förstå det olämpliga i att lägga ut mat har jag gett upp hoppet om.

Hur korkade är människor egentligen?

Den frågan funderar jag över efter att ha letat efter en beg hundbur på blocket. Skulle jag sälja en bur så skulle jag uppge vad det är för mått på buren och om jag hade med en bild i annonsen så skulle den vara på buren jag säljer men så tänker tydligen inte alla. Efter att ha läst igenom åtskilliga annonser var det enbart står vad personen haft buren i för bil eller vilken ras de har haft i buren börjar det kännas lite hopplöst. Bästa annonserna alla kategorier är dock var det står att buren är i hyfsat skick och att buren som är till salu påminner om buren på bilden i annonsen. Man kan få in en hamsterbur utan problem i alla bilar så hur i helvete ska jag veta vad det är för storlek på buren när de bara uppger vad det är för bil som de har haft buren i. Med lite tålamod tror jag nog att jag skulle kunna vika ihop Yana och få in henne i en liten bur så att ange vad det är för ras som har haft buren säger mig inte något. Om jag hade haft en tjock bunt med sedlar skulle det inte vara något problem för då hade jag köpt en mim variocage dubbelbur storlek xxl. Om det finns någon som har 7000kr för mycket i fickan så tar jag tacksamt emot pengarna

Dag i Mora

Vi hade bestämt träff med Åsa och Kent i Mora idag för hundträning. Det var ett tag sedan nu som vi tränade ihop så det kändes så skönt att ha en plan att träna på igen. Jag var nyfiken på att se hur Toker skulle uppföra sig under en platsliggning med tanke på senaste tävlingen. Det visade sig att han gnällde lite under första platsliggningen men långt ifrån hur han lät senast, platsliggning nummer två gick ännu bättre. Det finns hopp för min lilla gnällapa. Resten av träningen gick lite så där för oss. Det märktes att det var länge sedan som vi tränade med andra hundar i närheten men han kommer snart in i det igen.
Freyja fick hälsa på en snäll vuxen rottweiler och Åsa och Kents hundar. Ny miljö och stora okända hundar tog på Freyjas krafter.
När vi hade tränat klart tog vi en promenad vid klubben och Toker, Kiros, Yuffie och Freyja fick springa lösa.

 

Efter promenaden tog vi bilarna och åkte hem till Åsa och Kent och fikade och åt en väldigt god morotskaka.

En mycket bra dag med andra ord

Första spåren för året

I dag blev det dags för Freyja att få sitt första spår. För mig så är det väldigt intressant att följa och vara delaktig i träningen av en bayersk viltspårhund från början. Att det skiljer en del mellan en bayrare och hundar som jag har haft är tydligt och glädjande. Att spårning ligger i deras gener går det inte att ta miste på. Toker fick också ett spår dock ett personspår. Yana fick inget spår idag men det får vi ta igen någon annan dag. Att ge Yana ett spår som har kortare liggtid än ett dygn finns det ingen mening med.

Freyjas nos var i backen större delen av spåret men helt på det klara med vad hon skulle göra var hon inte.

 

Det var ett kort spår med en vinkel och liggtiden var lite över en timme. Spåret lades med enbart klöv för vi missade att ta upp något blod ur frysen. Tursamt nog så hade jag kvar selen som jag hade till min förra hund och den passade Freyja helt okej.

 

Freyjas glädje över att hitta en älgklöv på slutet av spåret gick det inte att ta miste på. 

 

Hon spårade på ett bra sätt för att vara första gången. Utmaningen blir att se om vi hinner med att gå anlaget med henne i år eller inte. Med tanke på att hon blir 9 månader i oktober när älgjakten drar igång kan det bli svårt att hitta en domare som kan döma men inget är omöjligt. 

För Tokers del så gick spåret över förväntan. Jag lade spåret nära en tjärn var det är lite blandat underlag. Det var ett simpelt spår med ett par vinklar. Han har en förmåga att vara lite slarvig ibland i sitt spårarbete men idag var nosen i backen större delen av spåret. Tempot var mycket vettigare än det var i höstas så det verkar som om han har mognat lite under vintern. Den enda missen han gjorde var att inte markera spårapporterna vilket han gjorde i höstas.

Tränar lite och gör annat

Toker får lite träning varje dag. Mest blir det att jag passar på och träna något när vi är ute och promenerar. Platsliggning är något jag försöker träna varje dag på olika platser. Några andra hundar brukar vi inte träffa på så ofta men det känns som bra träning även om han får ligga själv. Att han har koppel på sig på bilden beror på att det är ett område var det brukar vara rådjur och jag tänkte att jag skulle ha en chans att fånga honom om någon skulle skutta förbi. Linförigheten och fria följet har jag inte tränat så mycket för det känns som om jag behöver byta träningssätt. Igår provade jag ett nytt sätt och det kändes som om det blev mer fart på Toker så det ska jag nog fortsätta med. Enda problemet var att jag insåg att det inte är helt lätt att gå baklänges på en gräsmatta med sorkhål

Hur ärlig ska man vara?

 Det är en fråga som jag har funderat länge över. Många hundbloggar är helt ärliga med om hunden har någon defekt eller inte, givetvis behöver det inte vara hela sanningen som de väljer att skriva. Hur ärlig jag ska vara är en sak som jag har funderat över i mer än ett år och tidigare så har jag inte skrivit/pratat om ett fel som Toker har. Jag har nu insett att ingen vinner något på att dölja fel så därför kommer jag att vara helt ärlig. Toker har distichiasis, uppfödaren informerades av mig så fort som jag upptäckte det. Givetvis så har även veterinär satt den diagnosen.