Lite kär

För några dagar sedan så såg jag att Cyberphoto hade ett väldigt bra pris på objektivet Pentax 18-135. Nu är jag för lat för att skriva ut hela beteckningen men länkar till Pentax hemsida. Jag tänkte att det objektivet skulle vara bra till min sambo, vi gillar att fota olika saker och därför passar brännvidden honom. Det blev som så att han beställde objektivet och idag kom det. Av någon outgrundlig anledning så ville han att jag skulle testa det först och ge min åsikt om det. Så det blev lite bilder i trädgården.

Objektivet imponerar på mig. Otroligt tyst objektiv, snabb och stadig fokusering och färgerna blir klarare och starkare. Hade jag haft några tusen över så skulle jag absolut känna mig manad att köpa ett likadant objektiv.

Google+ roar mig lite

Eller i alla fall en av grupperna. Jag är överlag rätt kritisk till mina egna bilder och har fegat ur många gånger när det gäller att ladda upp bilder på nätet. Nu gäller det inte här i bloggen eftersom sannolikheten att någon skulle kritisera mina bilder här är minimal.
Att få kritik på mina bilder är jag inte intresserad av, inte för att jag tror att jag är fullärd på något sätt utan för att många som kritiserar bilder i mitt tycke antingen inte har kunskap eller så är de detaljnördar. Med detaljnördar menar jag människor som inte ser på en bild och analyserar den utan snöar in på ett grässtrå eller tittar på exif och konstaterar att bländaren kunde ha varit större/mindre eller något annat. Den erfarenheten grundar jag på att jag en gång i tiden laddade upp en bild för kritik och den som kritiserade hade åsikten att bilden var för grå. Bilden var absolut grå och det var liksom det gråa ruggiga jag ville fånga på bilden och kontrasten mot ett båthus. Av det lärde jag mig att en del människor är korkade som inte förstår att det gråa ljuset på vintern också är vackert och intressant att fånga. En annan bild som jag också fick kritik på var Yana i skogen. Då var det något geni som tyckte att omgivningen var för skarp. Nu var huvudmotivet i bilden absolut Yana men jag var inte ute efter en bild på en hund med blurrig bakgrund utan det jag ville få fram var en hund i skogen.

Nu kom jag lite från ämnet som var Google+. Jag hittade en grupp Pentax Photographers som jag gick med i och har med tiden laddat upp några bilder där. Inte för att få kritik utan bara för att visa upp bilder. Och det är en rolig grupp på så sätt att människorna som trycker + på en bild gör det för att bilden är bra inte på grund av vem som har laddat upp bilden. I en del andra fotogrupper tycker jag att folk mest trycker + på grund av vem som har laddat upp bilden eller om det är en bild på något djur och då är det inte så kul. Jag får hellre 10+ på en bild i pentaxgruppen än 20+ i någon av grupperna där folk inte riktigt bedömer kvalitén på bilden.

Blomma

En lite trasig tass

Efter en trevlig promenad upptäckte vi tassavtryck med blod när vi var på väg till bilen. Förstatanken var att det var Lexus som gjort sig illa, han springer mest så det är en logisk gissning. Det visade sig att det var Freyja som gjort sig illa. Det gick inte att se hur det såg ut utan det fick vänta till vi kom hem. Väl hemma spolade vi rent och kunde konstatera att det inte var så illa. Konstigt hur ett litet sår mellan trampdynorna kan blöda så mycket. Hon får ta det lugnt resten av dagen så lär det vara okej imorgon igen

Äntligen hemma

och trött som en gris. Lexus blev som sagt inte godkänd på mt utan hamnade på 254 poäng. Det är mycket möjligt att det skulle ha gått bättre för honom om jag hade varit frisk under hans liv och tränat och tävlat som jag hade tänkt. Men nu blev det inte så och att leka leken tänk om har jag inga planer på att ägna mig åt. Jag får helt enkelt vara nöjd med att jag orkade ta mig runt banan och lyckades stå på benen när domaren pratade med mig efter mt var klart. Jag har inte några klagomål på domare, figuranter eller liknande.

Däremot måste jag säga att mitt intryck av Hammarö brukshundklubb inte blev så positivt. Jag skulle vara på plats 13.00 för att anmäla Lexus vilket jag var. Ingen på klubben tog kontakt med mig utan jag fick gå fram till en bunt människor som satt vid ett bord. Jag frågade då om någon av dem tillhörde klubben och en svarade med att den kunde ta hundens papper. Personen presenterade sig inte eller hälsade oss välkomna och jag fick ingen information. Efter det startade väntan... Jag visste att det skulle vara en före mig så vi promenerade i närheten och så dök det upp en bil från någon pizzeria med mat till de på mt. Efter ytterligare väntan och ingen från klubben att fråga så gick jag fram till en som jag gissade också var där för mt. Av den personen fick jag veta att de var försenade med hundarna men inte heller hade den personen fått någon information. Nåväl det var bara att gilla läget och vänta. Efter ytterligare tid började vi bli hungriga men vi hade inte tagit med oss något att äta eftersom det i pm stod att servering fanns till humana priser. Nu fanns det då ingen i serveringen att handla av och inget ätbart så vitt det gick att se. För att ta reda på vad en läsk kostade krävdes det att man letade upp någon från klubben för skylt fanns ej om priser.

Nu finns det säkert någon som bara tycker att jag är gnällig och det får man tycka. I min värld så är det hyfs att önska folk välkomna till klubben när man arrangerar något, informera folk om det blir försening och att gäster på mt/tävling eller what ever inte måste leta efter folk att fråga. Ett dåligt intryck av en klubb gör en inte motiverad att komma dit igen.

Jag kommer inte att lägga upp någon bild/film här från mt. Anledningen till det är att jag ser så pass sliten ut att jag inte ser någon anledning att visa det för världen

Så tar vi det positiva.

• Ena domaren visade sig vara en domare/beskrivare som beskrev/dömde Tokers mh och mt, Yanas mh och Freyjas mh. En trevlig och kunnig domare.
• Ett väldigt trevligt par som var på klubben för att gå mt med sin rottis, fin rottis som det gick väldigt bra för.

Jag vill till dalarna

Äntligen har vår resa från värmland startat. Det har varit en lång lång dag på en brukshundklubb. Jag fick en plats på mt åt herr fluff så det är anledningen till besöket i värmland. Lexus blev inte godkänd men jag är konstigt nog inte besviken. Han gjorde sitt bästa men det räckte inte. Blir ett ordentligt blogginlägg om det ikväll ellet imorgon

När regnet tog ett uppehåll

Gav vi oss ut.

Dagens bild

Vill inte bli fotad.

Har inte fastnat på någon myr

Utan det är mer så att det bara har regnat och jag inte har så mycket att skriva.

En som är fascinerad

Den Lexus tittar på verkade inte vara så fascinerad utan mer orolig.

Nu förstår jag ekorren för en collie kan nog verka lite läskig när man tittar ner i gapet på den

Slav

ge mig torrfodret som jag vet att du har i fickan.

Vet inte alls

Funderar och funderar lite till på hur jag ska göra med Lexus och mt. Tyvärr så fyller han år i februari så jag har inte så många månader på mig. Problemet som jag ser det är att det är så pass lång tid i förväg som man måste anmäla hunden. Jag kan inte idag veta vilken form jag är i om 3-4v och är jag trött och sliten så kommer det att påverka Lexus och hur han reagerar. I värsta fall kan jag ha så pass ont i kroppen att jag inte kommer att kunna kampa ordentligt med honom. Det skulle inte vara så kul om jag sabbar för honom. Hade jag läst ett text där någon skriver så här för ett år sedan så hade jag funderat över vad det är för en vekling. Ett mt handlar om en kort tid av en dag och den tiden borde man kunna bita ihop. Hade jag haft en tjock plånbok så hade jag antagligen anmält honom för ett tag sedan och betalt medlemsavgiften till brukshundklubben. Jag har pengar till det men jag har inte pengar som jag bara kan slösa bort. Medlemskap i brukshundklubben är fullständigt onödigt om det inte blir mt för Lexus, har väldigt svårt att tro att jag inom en snar framtid kommer att vara i form för lydnads eller bruks tävlingar. På sätt och vis önskar jag att det skulle finnas någon plats över på mt i närheten med kort varsel för då blir det lättare för mig att fatta beslut.

Insekt

Det finns en anledning till att jag gillar att fota med de äldre objektiven och den här bilden illustrerar det rätt bra.

När jag lyckas få till allt rätt så blir bilderna fantastiska. Så här ser bilden ut i beskärning och då ser man att fokus ligger helt rätt.

Har man en pentax men inte en stor plånbok så kan jag verkligen rekommendera att köpa ett chinon 1: 1,7 50mm objektiv.

Härligt när solen lyser

Det blev en promenad idag på ett ställe var det fanns mycket vildhallon. Jag plockade lite och Freyja åt.

Lexus är av åsikten att hallon är giftigt om de inte finns i en kaka för då är de goda. Han tyckte att jag var seg som stannade till och plockade lite ibland. Så han skuttade på.

Den här bilden blev inte så bra men jag väljer att visa den för att visa att vägen vi gick på är rätt kämpig. Titta högst upp i bilden så syns det hur vägen går uppåt. Tar man sig bara upp så är det vackert.

Bilderna blev inte helt som jag hade tänkt mig idag och det beror på att jag idag använde ett annat av sambons äldre objektiv, en chinon 1:1,7 50mm. Det lär dröja innan det sitter i ryggmärgen vilka inställningar som fungerar bäst på de äldre objektiven men det är kul som omväxling att fota med dem.

Lek med objektiv

Jag rotade lite bland min sambos äldre objektiv och hittade ett Expert MC Auto tele zoom macro 1:4,5 80-200. Att fota med manuell fokus är alltid en utmaning för mig så det fick bli objekt som inte kunde fly.

När jag lyckas få till skärpan, ljuset och allt annat så tycker jag att bilderna blir bra mycket bättre med de äldre objektiven än de nyare jag äger. Gissar att det har en del att göra med kvalitén på objektiven och den kvalitén på nyare objektiv har jag inte råd med. Vinner jag några miljoner någon gång så skulle jag utan tvekan köpa objektiv i prisklassen 10 000kr och uppåt. Nu är jag ändå nöjd med objektivet jag oftast använder och jag är glad över att jag hade råd att köpa den för ett år sedan

Solstråle?

Mer korrekt är kanske en rätt sur bayersk viltspårhund i regn.

Idag regnar det ordentligt och det är bara att acceptera att det är så och dra på sig regnkläder innan man går ut. Freyja är nöjd nu när hon får ligga i korgen och slipper vara ute

Träning genom telepati

Av någon anledning ville inte hundarna följa mina anvisningar idag. Jag pekade och viftade lite mot var jag önskade att de skulle ställa sig så att jag kunde fota hundarna mot en snygg bakgrund. Jag hade tänkt mig en bakgrund i stil med den här.

Nu hade jag såklart kunnat ställa mig där och ropa på hundarna men så lätt ger jag inte upp att lyckas förmedla mina tankar genom telepati. (Kan också vara så att jag var för trött för att ta mig dit och ropa på dem). Freyja fastnade inte ens på någon bild idag

Sitter och solar

Hon ser verkligen inte vettig ut

I skuggan

Man vet att det är varmt när två hundar ligger i skuggan.

Det blir dåligt med långa promenader när det är så pass varmt som det är nu. Nu verkar hundarna dock rätt nöjda med att tillbringa många timmar i trädgården och komma ut på kortare promenader. Därför blir det lite bilder från trädgården idag.

Det är faktiskt några små äpplen på äppellträdet som vi köpte i år och begravde Yana under. Nu är det en sort med väldigt små äpplen men det fungerar det också. Sorten heter Rescue och anledningen till att det blev den sorten är att den är självförtil.

En sned bild på vår äldsta klematis som nu har kommit igång att blomma.

Så ser blommorna ut.

Vinbären börjar mogna.

Och en humla

Och där tog orken slut

Det blev en rätt lång promenad i värmen idag och det i kombination med att det var rätt backigt har gjort att min energi nu är slut. Chockerande nog så blev även Lexus trött efter att ha sprungit och sprungit.

Jag satsar på att hålla min sida på Google+ lite mer levande vilket innebär att jag ska försöka publicera mer bilder där. Så i fortsättningen har jag tänkt att bilder som jag kanske inte orkar publicera i bloggen hamnar där under fliken foton. Så om man vill se mer av mina foton får man titta in där. Och till mina album hittar man genom att antingen klicka på länken bilder här på bloggen eller trycka här.

Lexus

Att titta tillbaka

Lite intressant är det alltid att titta på bilder som har några år på nacken. I jakten på en bild på Leo bläddrade jag igenom många bilder. Min första digitalkamera köpte jag 2007, en kompaktkamera som fick följa med överallt. Åren har gått och kamerorna jag äger/har ägt har blivit bättre och bättre. Framförallt så ha jag även blivit bättre på att fota. Det är lite kul att se bilder som jag var nöjd med 2008 och titta på dem nu. Jag är väldigt mycket mer kritisk och ser misstag men det hindrar mig inte från att fortfarande tycka att en del bilder är snygga. Det går att ta snygga bilder med en kompaktkamera men det är lättare med en systemkamera. Och en kamera man har lärt sig att hantera ordentligt är det ännu lättare att ta bra bilder med. Sen går det inte att sticka under stol med att bilderna även hänger på hur tjock plånbok man har, ett billigt objektiv kommer aldrig att vara lika bra som ett dyrt. Och har man råd med en dyr kamera så har man bättre förutsättning att få snygga bilder.
 Den här bilden tog jag 2008 med en Nikon Coolpix L10

 Den här bilden gillar jag fortfarande. Tekniskt så är det inte perfekt men den får mig att känna något

Hade glömt bort

Nu skäms jag inte direkt för att jag helt hade glömt bort att leta efter någon bild på Leo. Hade jag inte fått ett mail från sssk som på nytt bad om ett kort så hade jag aldrig börjat titta igenom bilderna från 2007-2008. Efter att ha letat lite hittade jag två bilder som inte var allt för fula och som fungerade storleksmässigt så nu får helt enkelt de på sssk välja vilken bild som ska vara med i handboken.

Leo var onekligen otroligt söt och väldigt rolig. Jag kommer ihåg en gång när vi var ute och gick med hundarna och träffade på några fiskare. Sambon visste ett bra ställe att fiska på/vid så det blev som så att vi promenerade dit med fiskarna. Leo hade order att gå bredvid mig och det gjorde han hela tiden. Vi lämnade av fiskarna på stället och när vi hade gått en bit från dem gav jag Leo frikommando och fortsatte gå. Efter en stund märkte vi att vi bara hade Yana med oss, Leo var borta. Så vi började ropa och till slut gick vi tillbaka till fiskarna för att höra om de sett Leo. Och där satt Leo så fint på en sten och blev matad med en smörgås av en av fiskarna.
Det var så han var, uppförde sig perfekt när man såg honom eller han var under kommando och när man vände ryggen åt honom hittade han på bus.
Ett år var det en älg som blev dödad av björn/varg här i närheten. Det var på vintern så köttet höll sig fräscht. Varje gång vi promenerade i närheten gällde det att hålla ögonen på Leo, han sprang aldrig i förväg för att kunna äta utan han väntade till man hade passerat stället och sedan sprang han tillbaka.
Det känns fortfarande tråkigt att han inte fick bli äldre men han hade några få korta bra år i alla fall.

När solen värmer så dyker de upp

Jag kan inte påstå att jag är allt för road av ormar men de får gärna leva så länge som de inte biter oss. Skulle någon däremot hugga hundarna så finns risken att jag ställer mig och hoppar på ormen. Än har vi inte hittat någon i trädgården och det är skönt.

Bad

Det har varit en trevlig dag och vi har haft trevligt besök.