Fly till skogs eller försöka få Lexus trött?

Ärligt talas kände det mest lockande att fly från hundarna i morse och hitta en lugn plats i skogen och stanna där en stund. Anledningen till den känslan är att Freyja enligt Lexus och en hanhund i byn nu är i höglöp. Eftersom vi inte har några planer på att avla fram en korsning mellan bayrare och chihuahua/chinese crested så ringde vi hanhundsägaren så att han kunde hämta sin hund. Vi har inte heller några planer på att avla fram en korsning mellan collie och bayrare så därför är nu Freyja och Lexus separerade. Att Freyja är i höglöp märks på Lexus genom att han är lite gnällig men framförallt är han uppe i varv. I morse lämnade han halva sin frukost, att slänga mat är alltid fullständigt onödigt när man har bayrare så Yana fick bonus mat. I ett tappert försök att trötta ut Lexus lite så fick han dra på lunchpromenaden.

Jag håller fast vid en vikt på strax över 1kg som han får dra. Nu tror jag inte att det skulle vara några problem att öka på tyngden men jag är hellre onödigt försiktig än tar risker. Jag vill att pälsapan ska hålla i många år.

Givetvis fick han även göra av med energi genom att i vanlig ordning springa runt som en galning. Eftermiddagen har tacksamt nog varit ganska lugn så han blev nog allt lite trött.

Ibland är det bättre att vara inne

Ute snöar det och blåser och nu känns det rätt skönt att sitta inne med en kopp kaffe. Lexus tycker att vädret är fantastiskt medan Yana och Freyja ser det som tortyr att gå ut. Det blev en promenad på runt en timme med lite aktivering. I sånt här väder så är jag inte så duktig på att hitta på saker för hundarna men de fick på kommando hoppa/klättra upp på snövallar. Yana är den som uppskattar sånt mest så hon blev nöjd. Lexus fick hämta leksak i snön och så gjorde jag lite tappra försök att få honom att gå till pinnen/lövet jag pekade på. Freyja ägnade promenaden åt att se ut som om hon blev plågad och hade ingen större lust att göra något. Hon blir nog glad när löpet är över och hon kan skutta runt lös igen

1kg känns ibland som mer

Jag tänkte att Lexus skulle få dra lite på promenaden idag. Tidigare så har han fått dra runt ett halvt kg men jag tänkte att jag kunde öka på till 1kg idag. Att jag inte utsätter Yana för att dra beror enbart på att hon skulle se det som ett straff. Freyja har jag tänkt låta dra lite men det har inte blivit av än. Yana fick skutta runt och trivdes utmärkt med att vara ensam om det ett tag.

Lexus får oftast gå i koppel en stund innan han får vara lös av den enkla anledningen att han springer så fort han kan och jag tycker att musklerna ska få bli lite varma innan han drar iväg i en jäkla fart. Efter att han hade gått i koppel en stund och skuttat runt lös ett tag fick han dra. Jag kom sedan på den briljanta tanken att vi skulle gå en vända inne i skogen. Eftersom det är ett par dm snö så kände jag att det skulle vara lite taskigt att låta Lexus dra var det inte är plogat. Min lösning blev att knyta linan runt min egen midja så jag skulle slippa bära på flaskan.

Ett kg mer eller mindre tänkte jag att jag inte ens skulle märka av. Jag hade fel. Att pulsa i ett par dm snö när det är 0 grader visade sig vara väldigt mycket jobbigare när jag drog på ett kg. Lexus fick gå i koppel i skogen för han lyssnar inte så bra som jag skulle önska nu. Freyja fick även hon gå kopplad eftersom hon löper. Yana däremot skuttade runt och åt så mycket rådjursskit som hon kunde.

Freyja

När vi kom ut på ängen igen fick Lexus skutta en stund till.

Yana var antagligen mätt efter en väldig massa rådjursskit så hon tog det lugnt.

Lexus fick dra en bit till på vägen hem och nu märks det att det tog lite på krafterna. Alla tre hundarna vilar och verkar nöjda.

Måste jag göra upp ett schema?

Jag har tänkt i flera dagar nu att det var ett tag sedan som Lexus hade klövjeväskan på sig och sen glömmer jag ändå att låta honom ha den på sig. Nu på kvällen lyckades jag komma ihåg och promenaden blev mer sansad och trevlig när han gjorde av med lite energi på att bära. Vikten han bär nu är runt 0.9kg och jag har inga planer på att öka tyngden. Min plan har aldrig varit att lassa på honom så mycket som möjligt utan det handlar mest om aktivering och lite omväxling. Samma sak gäller när det kommer till att låta Lexus dra lite. Han gillar fysiska aktiviteter så jag får nog lov att besluta att två-tre dagar i veckan så ska han få göra något sånt och besluta vilka dagar det ska bli av. Lite lydnadsträning blir det nästan varje dag när vi kommer hem efter morgonpromenaden. Nu är den träningen inte strukturerad vilket den borde vara eftersom jag ändå har som mål att tävla men jag är för virrig för det nu. Så länge som Lexus får göra något så tror jag att han är nöjd och det är det viktiga. Någon tävling inom de närmaste månaderna kommer det ändå inte att bli




Mina auktioner på Tradera hittar man här

Balans

Under min inlåsning så försämrades min balans och rörlighet rätt ordentligt i min trasiga fot. Att inte få promenera ordentligt på 6 månader var inte helt bra för mig. Jag trodde att jag fort skulle få tillbaka balansen och rörligheten men så har det inte blivit. För att snabba på det hela lite beslutade jag mig för att köpa en balansbräda och idag kom den. Min plan var inte helt oväntat att även andra skulle träna på den.

Efter ett kort pass var med alla hundar kan jag konstatera att min försökskanin(Yana) var den enda som fattade att om man hade framtassarna i mitten på balansbrädan så vickade den inte. Att jag benämner Yana som min försökskanin beror på att det oftast är henne som jag provar nya saker på och hon tycker att allt är roligt. Planen är att använda brädan till att träna balans och bakbenskontroll på hundarna och jag ska få tillbaka lite balans och rörlighet.

Som en duracellkanin på speed del 2

Del 1 hittar man här.

Lexus har så otroligt mycket energi nu. Tyvärr så kan jag inte få lite av den vilket skulle ha varit praktiskt men han tar det lugnt inne så jag ska inte klaga. Det blir i stort sett lite lydnadsträning varje dag, ibland blir det bara en kort stund men något får han göra. Nu har jag lärt mig att det inte är helt optimalt att träna/leka med metallapporten när jag är trött. Jag råkade kasta apporten rakt i huvudet på Lexus. Tur var det att det var metallapporten i alla fall för den väger inte så mycket. Motion får han rätt bra av varje dag tycker jag och så försöker jag/vi promenera på olika ställen och han har fått ha klövjeväskan ibland. Idag kände jag att det var dags för en ny utmaning för herrn.

Jag hittade en av Tokers gamla selar och tänkte att Lexus skulle få prova på att dra lite. Passformen på selen lämnade lite att önska men jag tänkte att det skulle gå bra att dra en kort bit ändå. Han fick dra ett par hundra meter och det var inte mycket tyngd. Han verkade tycka att det var rätt kul så han kommer att få dra flera gånger. Efter det fick han skutta runt lite och bränna energi.

 

Vi blev ute i mer än två timmar och innan vi var hemma var det rätt mörkt.

 

Nu är hundarna trötta och förhoppningsvis så är de rätt nöjda med dagen.

Trädgården börjar tina fram

Bästa sättet att fira det är givetvis med lite hundträning.  En gång i tiden så lovade jag sambon att inte träna Freyja i onödiga saker och det löftet håller jag rätt bra. Dagens träning bestod av stadgaträning och att försöka få Freyja att återvända med leksak.

Att sitta kvar medan jag leker med en leksak är en utmaning för Freyja. Att ställa en skål en bit bort med en godisbit i är inte någon större utmaning.

Om man är en bayrare och blir lite missnöjd eller fundersam så har man en bit av kinden i munnen. Här trodde jag inte att hon skulle sitta kvar men den lilla förvånar mig ibland.

Alla leksaker måste dö och att lämna över en leksak till matte kräver mycket övertalning.

Efter att ha försökt få Freyja att återvända till mig med leksaken beslutade jag mig för att prova ett nytt sätt. Hon fick helt enkelt ha koppel på sig när vi lekte och sen halade jag mer eller mindre in henne. Byteshandel,springa från henne och liknande sätt är helt verkningslösa så nu kommer jag att prova med koppel ett tag och se om det fungerar bättre.
Det blev en kortare promenad i skogen och jag kunde konstatera att jag gjorde rätt som lämnade kameran hemma. Jag anade att det skulle vara rätt halt och jag hade helt rätt, jag var ytterst nära att göra en vurpa på bron och det hade känts lite jobbigt om jag hade trillat ner i ån. När jag funderade på om jag skulle ta med mig kameran eller inte så resonerade jag som så att om jag ramlar och bryter en arm så skulle det vara lite drygt men att gå till läkare kostar inte så mycket. Om jag däremot skulle ramla och mosa kameran skulle det bli dyrt att lämna in den på lagning.