Praktiskt med en collie ibland

Vi beslutade oss för att promenera en vända där en bit av promenaden går i skoterspår över en myr och sedan en vända i skog. Det är en trevlig runda som tar runt 2h, när vi kom till stället var skoterspåren börjar var det bara att konstatera att ingen kört där sedan sista snön. Bitvis gick det att se kanterna på skoterspåren men större delen av vägen gick det inte att se.

Jag försökte hålla koll på att jag höll mig i skoterspåren men rätt ofta hamnade jag fel och sjönk ner någon dm. Efter ett tag blev det rätt drygt, min kondition och ork är ingen levande människa avundsjuk på. Hundarna passade på att springa och leka och hade inga problem med att ta sig fram. Det måste bero på att de väger lite mindre än mig.

Under den här vintern är det här andra gången som vi går här och tidigare år har inte skoterspåren gått samma väg. Av en slump började jag spana lite hur Lexus gick och valde att följa honom och då var det slut på att hamna utanför skoterspåren. På något sätt verkade det som om han förra gången vi gick här skapade en karta i huvudet av hur man skulle gå. Att han kunde se hela tiden hur spåret gick finner jag inte troligt för det gick verkligen inte att se alls på en hel del ställen. Det verkar helt enkelt som om det gäller att följa Lexus ibland