Träning genom telepati

Av någon anledning ville inte hundarna följa mina anvisningar idag. Jag pekade och viftade lite mot var jag önskade att de skulle ställa sig så att jag kunde fota hundarna mot en snygg bakgrund. Jag hade tänkt mig en bakgrund i stil med den här.

Nu hade jag såklart kunnat ställa mig där och ropa på hundarna men så lätt ger jag inte upp att lyckas förmedla mina tankar genom telepati. (Kan också vara så att jag var för trött för att ta mig dit och ropa på dem). Freyja fastnade inte ens på någon bild idag

Sitter och solar

Hon ser verkligen inte vettig ut

I skuggan

Man vet att det är varmt när två hundar ligger i skuggan.

Det blir dåligt med långa promenader när det är så pass varmt som det är nu. Nu verkar hundarna dock rätt nöjda med att tillbringa många timmar i trädgården och komma ut på kortare promenader. Därför blir det lite bilder från trädgården idag.

Det är faktiskt några små äpplen på äppellträdet som vi köpte i år och begravde Yana under. Nu är det en sort med väldigt små äpplen men det fungerar det också. Sorten heter Rescue och anledningen till att det blev den sorten är att den är självförtil.

En sned bild på vår äldsta klematis som nu har kommit igång att blomma.

Så ser blommorna ut.

Vinbären börjar mogna.

Och en humla

Och där tog orken slut

Det blev en rätt lång promenad i värmen idag och det i kombination med att det var rätt backigt har gjort att min energi nu är slut. Chockerande nog så blev även Lexus trött efter att ha sprungit och sprungit.

Jag satsar på att hålla min sida på Google+ lite mer levande vilket innebär att jag ska försöka publicera mer bilder där. Så i fortsättningen har jag tänkt att bilder som jag kanske inte orkar publicera i bloggen hamnar där under fliken foton. Så om man vill se mer av mina foton får man titta in där. Och till mina album hittar man genom att antingen klicka på länken bilder här på bloggen eller trycka här.

Lexus

Att titta tillbaka

Lite intressant är det alltid att titta på bilder som har några år på nacken. I jakten på en bild på Leo bläddrade jag igenom många bilder. Min första digitalkamera köpte jag 2007, en kompaktkamera som fick följa med överallt. Åren har gått och kamerorna jag äger/har ägt har blivit bättre och bättre. Framförallt så ha jag även blivit bättre på att fota. Det är lite kul att se bilder som jag var nöjd med 2008 och titta på dem nu. Jag är väldigt mycket mer kritisk och ser misstag men det hindrar mig inte från att fortfarande tycka att en del bilder är snygga. Det går att ta snygga bilder med en kompaktkamera men det är lättare med en systemkamera. Och en kamera man har lärt sig att hantera ordentligt är det ännu lättare att ta bra bilder med. Sen går det inte att sticka under stol med att bilderna även hänger på hur tjock plånbok man har, ett billigt objektiv kommer aldrig att vara lika bra som ett dyrt. Och har man råd med en dyr kamera så har man bättre förutsättning att få snygga bilder.
 Den här bilden tog jag 2008 med en Nikon Coolpix L10

 Den här bilden gillar jag fortfarande. Tekniskt så är det inte perfekt men den får mig att känna något

Hade glömt bort

Nu skäms jag inte direkt för att jag helt hade glömt bort att leta efter någon bild på Leo. Hade jag inte fått ett mail från sssk som på nytt bad om ett kort så hade jag aldrig börjat titta igenom bilderna från 2007-2008. Efter att ha letat lite hittade jag två bilder som inte var allt för fula och som fungerade storleksmässigt så nu får helt enkelt de på sssk välja vilken bild som ska vara med i handboken.

Leo var onekligen otroligt söt och väldigt rolig. Jag kommer ihåg en gång när vi var ute och gick med hundarna och träffade på några fiskare. Sambon visste ett bra ställe att fiska på/vid så det blev som så att vi promenerade dit med fiskarna. Leo hade order att gå bredvid mig och det gjorde han hela tiden. Vi lämnade av fiskarna på stället och när vi hade gått en bit från dem gav jag Leo frikommando och fortsatte gå. Efter en stund märkte vi att vi bara hade Yana med oss, Leo var borta. Så vi började ropa och till slut gick vi tillbaka till fiskarna för att höra om de sett Leo. Och där satt Leo så fint på en sten och blev matad med en smörgås av en av fiskarna.
Det var så han var, uppförde sig perfekt när man såg honom eller han var under kommando och när man vände ryggen åt honom hittade han på bus.
Ett år var det en älg som blev dödad av björn/varg här i närheten. Det var på vintern så köttet höll sig fräscht. Varje gång vi promenerade i närheten gällde det att hålla ögonen på Leo, han sprang aldrig i förväg för att kunna äta utan han väntade till man hade passerat stället och sedan sprang han tillbaka.
Det känns fortfarande tråkigt att han inte fick bli äldre men han hade några få korta bra år i alla fall.