En dag

Fantasin när det gäller rubriker är det lite dåligt med känner jag. I dag skrattade sambon åt mig för att jag ser så trött ut och det tog jag inte riktigt som en komplimang. Nu är jag fullständigt medveten om att jag ser ut som om jag inte har sovit på någon vecka och det är så jag känner mig. Hundarna har däremot energi så det räcker och blir över. Lexus påminner om en duracellkanin, han studsar runt och är bara glad större delen av tiden.

Det som gör mig extra glad när det gäller Lexus är att han fortfarande lyssnar så pass bra på mig. Med tanke på att jag har varit ifrån honom i 6 månader så trodde jag inte att han skulle lyda så bra längre. Riktigt skönt att inse att vardagslydnaden som jag tränade in en gång fortfarande finns kvar. Nu beror det givetvis även på att Åsa och Kent har hållit liv i den. Det är inte många dagar som jag har haft Lexus igen men i stort sett allt fungerar perfekt. Han drar lite onödigt mycket i kopplet men det anar jag hör mest ihop med åldern som han är i.

Lite lydnadsträning blev det i trädgården och mer kommer det att bli så fort jag får tillbaka lite ork.

 Freyja agerade vacker bayrare som vaktar leksak medan jag och Lexus tränade lite.
 Efter några timmar blev det en kort tur med bilen så att vi kunde promenera på en skogsväg en bit bort. Jag borde verkligen komma igång att köra igen men innan min fotled fungerar bättre är det ingen mening.

Det var full fart på alla tre och det var riktigt skönt att komma ut och promenera lite.

Freyja och Yana spanade väldigt mycket på sidan av vägen men det var inget som jag eller sambon brydde oss så mycket om i början. Efter att vi hade promenerat ytterligare en bit gick det dock att se färska vargspår i frosten på vägen och då blev vi lite mer uppmärksamma. Planen är inte och har aldrig varit att våra hundar ska bli vargmat.

När Freyja och Lexus skuttade runt som värst nöjde sig Yana med att lulla runt själv.

Även om klockan bara är strax innan 14 på den här bilden så är det inte mycket dagsljus kvar.

Jag har inte många bilder på varken Yana eller Freyja som jag är riktigt nöjd med. Det gör att jag alltid blir lite extra glad när jag lyckas ta någon bild som jag blir nöjd med. Idag blev jag glad över att fånga Yana på den här bilden

Ny vecka

Det finns saker som inte har ändrat sig på 6 månader. Ungdomarna stökar runt och leker när tillfälle ges. Ungdomar är kanske inte rätt beskrivning längre, Freyja blir snart tre och Lexus blir chockerande nog snart två år. Yana är som hon alltid har varit, jag är hennes människa och mitt syfte är att ha henne i knä och bara leka med henne. Jag har verkligen saknat vardagen med alla tre.

Blåtanden fungerar fortfarande inte på datorn men nu kan jag föra över bilder från mobilen med en sladd

Tid finns

Det var så mycket som jag hade tänkt ta itu med bara jag kom ut och nu har jag fått acceptera att orken inte finns. Träning av Lexus hade jag tänkt komma igång med på en gång och så har det inte riktigt blivit. Idag blev det någon minuts träning och det var fantastiskt roligt att se hur glad han blev av lite träning.

Det är inte ljust många timmar nu så några bra bilder blev det inte på promenaden.

Pälsapan ser mer och mer vuxen ut för varje dag som går. En ordentlig borstning satsar jag på imorgon och sen får det allt bli en tvätt av lilla herrn inom en snar framtid.

Än finns det någon/några bävrar kvar i närheten och de har fått ner en hel del träd och fler kommer att falla. Yana var det full fart på även idag och att se henne rusa runt är ett nöje

Titel på plats

Den här gången var vi lite snabbare med att ansöka om championat. Nu har det bara gått nästan tre månader. Med tanke på att det tog runt tre år för oss att ansöka om Yanas norska jaktchampionat så är det en stor förbättring. Nu är Freyjas jaktchampionat på plats i alla fall

6 månader= dålig kondition

Nu har jag lärt mig att om man under 6 månader i stort sett enbart läser böcker och äter så gynnar det inte konditionen. Jag har nog promenerat lite för mycket de här dagarna och min fotled är inte helt nöjd.

Jag kände att det inte skulle vara ett bra alternativ att gå i skogen så det fick bli skogsväg idag för att skona min fot. Hundarna studsade runt på sidorna om vägen och på vägen.

Ljuset idag har varit obefintligt och att få bilder utan brus lyckades jag inte med. Jag hade tänkt att jag skulle hinna med en massa saker när jag var hemma men så har det inte riktigt blivit. Målet får bli att klippa klorna och borsta Lexus.

Tror nog allt att Yana och Freyja är glada

Yana och Freyja har fått njuta ordentligt av att umgås med Lexus idag.

Det var full fart på alla tre och för ovanlighetens skull sprang Yana runt större delen av tiden. I vanliga fall brukar hon springa ett tag och sedan lullar hon mest runt. Jag tror nog allt att Yana och Freyja båda är glada över att ha Lexus hemma igen. Mer fart på båda har det blivit i alla fall.

Det blev väldigt dåligt med bilder på Freyja idag för hon envisades med att springa bakom träd eller hålla sig på ett olämpligt avstånd

Så var det rätt antal igen

Att åka till Åsa och Kent har jag nog aldrig varit nervös för tidigare men idag var det allt lite nervöst. Det var dags att hämta hem Lexus. Nu vet jag att Åsa och Kent har tagit fantastiskt bra hand om honom och han har haft det bra. Glädjande nog blev hårbollen väldigt glad över att se mig och sambon igen.

Yana och Freyja sprudlar inte direkt av glädje över att dela hem med Lexus igen men båda accepterar läget. Att ha Lexus hemma igen gör att det blir ännu tydligare för mig hur mycket jag har saknat honom. Sucken när han lägger sig ner och trivs, när han kommer fram till en och sjunker ner och lägger sig på rygg så jag ska klia magen, det är alla små saker som är Lexus som gör det tomt när han inte är här. Nu hoppas jag bara att det snart blir lite mer ordning i mitt liv