Någon som vill ha ett halsband?

Nu har jag fått svar från ansvarig för tävlingen och jag kan göra vad jag vill med halsbandet. Jag kan även konstatera att det var första och sista gången jag var med i någon tävling i hundsport. Fullständigt meningslöst att tävla om man vinner och inte får det som man tävlade om.
Halsbandet är ett halvstryp som sagt till en American Akita och tillverkat av ViBri. Bredden med fodret är ca 6.5 cm, längden är 55-63 cm. Bild finns i mitt tidigare blogginlägg. Det är bara att höra av sig om någon vill ha det. Jag har ingen användning för det eftersom det inte passar någon av hundarna

Que????

Det var ett trevligt stort kuvert till mig i brevlådan så givetvis blev jag nyfiken vad det kunde vara. När jag öppnade kuvertet dök ett stort frågetecken upp i mitt huvud. Det här är vad som fanns i kuvertet.

Ett fint halsband till en akita. Jag har inte sett till någon akita här i huset och skulle jag hitta någon skulle jag bli ännu mer förvirrad. Det fanns även ett visitkort med i kuvertet och på baksidan var det skrivit grattis till vinsten. Om jag hade tävlat om ett halsband skulle det hela inte vara så underligt men den enda hundprylen som jag har tävlat om var en cd med kommendering. Nu är frågan om någon som tävlade om halsbandet är lika förvirrad över att ha fått en cd med kommendering till appellen. Jag får nog ta och slänga iväg ett mail till personen vars visitkort låg i kuvertet

Bra och dålig träning

Vi trotsade regnet och tog oss till kennelklubben för lite träning igår. Toker kändes väldigt seg men jag kämpade på. Försökte få igång honom med lite lek men nej han var inte alls på humör att göra något. Vår träning var inte mycket att jubla över, det blev aldrig någon fart på honom oavsett vad jag gjorde. Yana var inte så road av regnet men enligt sambon gick det bra för dem. Freyja fick följa med in i klubbstugan för lite socialisering och blev klappad på av alla och trivdes utmärkt med det. Människor verkar falla för de långa öronen och de bedjande ögonen som bayrare har

Livet rullar på

Freyja växer och väger nu mer än 10kg. Jag var lite nyfiken på hur hon skulle reagera på en vildsvinsklöv så jag plockade upp en ur frysen. När Yana fick känna doften av en vildsvinsklöv för första gången var hon först lite skeptisk. Hos Freyja fanns det ingen tvekan utan hon högg den på en gång och uppvisar om möjligt mer byteslust för den än för älgklövar. Den kliar absolut i mina fingrar att börja träna in lite lydnadsmoment med Freyja men jag har lovat sambon att låta bli. Jag tränar henne lite i vardagslydnad, stadga och sen vill jag att hon ska ha ett ordentligt loss kommando. För mig spelar det ingen roll om hon har en kotte eller en klöv, säger jag loss är det det som gäller. Utöver det så försöker vi se till att hon får uppleva olika miljöer och olika människor och hon tar allt med fattning.

Nu har lusten att träna Toker börjat dyka upp på nytt och det känns riktigt trevligt. På någon tävling kommer vi att stå överst på en prispall och lyckas vi inte med det poängmässigt så får jag ta och knuffa ner den som står överst.

Fortfarande förvånad

Att Toker blev godkänd på exteriören har jag nog inte smält riktigt än. Men det är bra att det finns fler än jag som ser att han är fin. Hundarna har fått ägna sig åt att rusa runt och bara vara större delen av dagen och det verkar de trivas med.

Freyja och Toker leker

Yana

Utställning är verkligen inget för mig

Efter gårdagen kan jag återigen konstatera att jag finner utställningar otroligt tråkiga. Människor som verkar släpa med sig halva sitt bohag som de sedan stuvar in i tält och sen ägnar sig åt att vänta i en massa timmar bara för att få skutta runt i vänstervarv. Att ställa ut sin hund en gång kan jag förstå att man gör så att man har en bedömning på den. Att ställa ut hunden så att man kan få ut en arbetsmerit förstår jag också men att ställa ut bara för att ställa ut ser jag ingen mening med. Jag kan uppskatta vackra hundar men för mig är de vackraste hundar de som utför något arbete. Och utställning kommer jag aldrig att betrakta som ett arbete

Ja hur gick det då?

Vi var på plats på Gagnef-Floda brukshundklubb runt 11. Utställningen började 9 så jag hoppades att det inte skulle bli så lång väntetid för oss. Det var rätt många hundar som skulle exteriörbeskrivas och när den ena domaren hade dömt klart "sina" raser på utställningen så började hon exteriörbeskriva. Hon hann med ett par och sen blev det en paus i exteriörbeskrivningarna för hon skulle döma finalerna på utställningen. Medan vi väntade fick Toker, Yana och Freyja lite miljöträning. Utställningsmiljö är inget som någon av hundarna är vana vid så det var nyttigt. En av Tokers släktingar med ägare var på utställningen och det var kul att träffa på dem. Det var en del människor som blev nyfikna på Yana och Freyja så sambon fick svara på lite frågor och hundarna blev omklappade. Sen blev det till slut vår tur och Toker hälsade i vanlig ordning lite översvallande på exteriörbeskrivaren. Han hanterade mätningen bättre än vad jag hade trott med tanke på att han aldrig har blivit utställningstränad. Sen fick jag och Toker springa runt lite och jag kan erkänna att Toker mer sprang som om det var lydnadstävling vi var på.

 

Det hela slutade med att Toker fick godkänt och kan numera titulera sig korad. Det sämsta i protokollet blev en 5 på ländparti. Hela protokollet går att se här. Tryck Ctrl och + för större storlek. Kvalitén blev inte den bästa men jag hoppas att det mesta syns. 

Jag måste även lägga till att jag är skyldig en ägare av en dobermann ett stort tack. Hon var snäll och hjälpte till att få Toker att ställa sig ordentligt genom att locka med en leksak. Min avsikt var att tacka henne men jag blev så chockad när Toker blev godkänd att jag helt glömde bort det.