Motiv som jag har velat fota

 Det finns en del saker som jag har sagt att jag skulle vilja få en bild på. Idag kom möjligheten för en av dem. Jag börjar med lite höstbilder på Vilde som är tagna den senaste tiden.

Idag gick en del av promenaden längs med älven eller kanske 10 meter från älven så det går att skymta den när det är glesare med träd. När vi gick där tyckte jag mig höra något konstigt ljud och så såg jag vad jag först tolkade som trädstammar som flöt i älven. Jag tänkte att jag måste titta så att det inte var älgar så jag lämnade Vildes koppel till min sambo och smög fram till älvkanten. Simmande älgar är nämligen ett motiv som jag vill fånga på bild. Jovisst var det älgar och jag misstänkte att de tänkte ta sig upp ur älven en bit framför oss. Vinkeln var inte det bästa att fota ur men jag ville inte stressa dem så det blev som det blev. Resultatet blev två-tre okej bilder och det är jag nöjd med.

Älgarna gjorde som jag hade gissat och tog sig upp ur älven en bit framför oss och travade iväg i ett snabbt tempo. Älgtjuren hann jag ta en bild på.

Inte helt otippat så ville Vilde väldigt gärna hänga på älgarna.

Skor

 Skor har oftast en förmåga att bli utslitna rätt ofta när jag har hund. Inte för att hundarna gnager på mina skor utan för att jag rör mig mer när jag har hund. Eftersom jag inte har obegränsat med pengar är 1000 kr max vad jag kan lägga på ett par vattentåliga/täta kängor. Jag har behövt nya kängor rätt länge och när jag fick pengar började jag leta efter några vettiga skor. Valet föll på Helly hansen roamfree hiking boots som var på 50% rea vilket gjorde att de kostade 1050.

Nu håller jag tummarna för att de kommer att hålla ett tag. Jag får givetvis inte betalt för att skriva om kängorna även om det hade varit trevligt. Än så har jag bara haft kängorna på två promenader så någon åsikt om kvaliten har jag inte än. Greppet är helt okej på blöta trädrötter och grenar och jag blev inte blöt om fötterna under en promenad i blött halvhögt gräs. Jag får göra en uppdatering om en månad eller något

Regnet faller

 Och varken Vilde eller jag tycker att det är kul att vara ute. Nu hade vi fint höstväder för några dagar sedan och då blev det mer motion. 

Att den lilla studsbollen är glad när han är lös går det inte att missa. Jag har lite vettigare bilder på honom i kameran men jag har inte fått tummen ur än och flyttat bilderna till datorn. 

Av hundarna jag har ägt och bayrarna så står Vilde ut på ett sätt och det är hans sätt att använda nosen på gott och ont. Är vi ute i trädgården och tränar så kan han bli distraherad av luftvittring vilket är lite svårt att förutse. Att träna hund i att ignorera distraktioner jag kan uppleva är en sak men jag har inte Vildes luktsinne. Nu försöker jag bara vara snabb och påminna honom om vad vi gör så fort jag ser att han får upp vittring av något och det fungerar hyfsat men långt ifrån perfekt. Jag räknar med att det är ett problem som kommer lösa sig i takt med att han får bättre fokus på mig och att han lär sig att det inte lönar sig att reagera på dofter. 

Det har blivit en del kortare bilresor den senaste tiden och Vilde har inte mått illa! Han tycker absolut inte om att åka bil men om han slipper må illa kan han på sikt kanske bli lite mer positiv till bilåkande

Bara en bild

 

Missnöjd

 I år skulle jag hinna med så mycket. Våren och sommaren skulle jag träna Vilde i trädgården, skulle gå någon rolig kurs och komma igång med spår. Inte har det blivit mycket med något alls tyvärr. Förra året satte vädret och mygg stopp för normal träning på promenaderna som jag gjort med tidigare hundar. Har alltid övat platsliggning och sitta kvar när man ändå är ute på promenad. Den träningen skulle jag ta igen i år och så blev det samma skitväder som förra året och möjligtvis ännu mer mygg. I år har det varit många många dagar som det inte ens har gått att vara i trädgården på grund av alla mygg. Att ta ta sig ut i skogen för spår då har varit omöjligt. Kurserna den här terminen på de två hundklubbarna är valpkurs och en vardagslydnadskurs. Inget för mig med andra ord. Att åka upp på öppen träning har känts meningslöst. Fullt med mygg och väldigt dåligt med folk och hundar. Att åka ett par mil för det har jag tappat lusten för. Bara skit med andra ord och hösten är nog här.

Fortfarande skeptisk

 Det är något skumt med svampar även i år.

Även om de är skumma så har Vilde inga problem med att kolla av.

Det blev lite tyst här efter attacken på Vilde, luften gick ur mig lite och jag är fortfarande sur över det.

Här i byn är det tre hundar som vi möter ofta och att möta dem är fortfarande inget problem. En hund möter vi lite då och då vilket vi även gjorde för några dagar sedan och där märktes det skillnad. Vilde reagerade en del och blev helt klart osäker. Vi skulle behöva möta många hundar som inte bryr sig i hundmöten för att komma tillbaka till vår tidigare nivå. Skithunden med ägare åkte hem till sitt hemland någon dag efter attacken så den har vi sluppit men de ska komma tillbaka snart. Min gissning är att den hunden kommer att bita en annan hund eller människa och att människor här kommer kräva att den avlivas. Får se om jag får rätt i det.

Min plan var att jag och Vilde skulle göra tävlings debut i något i år men den planen har jag skrotat. Innan Vilde känner sig trygg bland andra hundar kommer det inte bli någon tävling för oss. 

Avliva fanskapet

 Det har varit rätt lugnt i byn en tid när det kommer till knepiga hundar. Det lugnet tog slut när ett tyskt par köpte en stuga här. Med sig hade de en hund som inte alls verkar trevlig så jag har undvikit att promenera förbi deras hus och när jag har sett dem ute har jag hållit avstånd. Idag kom mannen gående med hunden kopplad på vägen genom byn och jag kom från en sidoväg. Avståndet var så pass stort så jag stannade och tänkte att de kunde passera. Så fort hunden såg Vilde började den morra och kasta sig. Vilde svarade upp så jag hade fokus på honom och så såg jag i ögonvrån hur hundfan var på väg mot oss. Jag snurrade runt och försökte hålla Vilde skyddad men tillslut kom Vilde lös och han svarade upp mot hunden. Hunden gick då till attack och försökte få ner Vilde. Vilde gav upp och drog från platsen. Hunden insåg efter en bit att det inte var lönt att försöka komma ikapp. Ägaren fick tag på fanskapet och bad om ursäkt och jag gav mig efter i riktningen Vilde hade sprungit. Efter en stund av ropande dök Vilde upp. Tacksamt nog så har jag inte hittat några fysiska skador på Vilde men mentalt återstår att se. Han har känts mer på helspänn efter händelsen och hundmöten blir det till att börja från noll med igen.

Jag har noll förståelse för människor som väljer att hålla aggressiva hundar vid liv utan att se till att hundarna inte har någon möjlighet att skada andra hundar