Så är min lilla studsboll ett år. Jag har reflekterat lite över vad jag hade kunnat göra annorlunda under hans första år. Det jag till min förvåning konstaterade är att jag har gjort mitt bästa efter förutsättningarna som har varit så jag hade inte kunnat göra något annorlunda.
Det hade absolut varit trevligare om han hade uppskattat bilresorna, om han hade kunnat uppföra sig i hundmöten, om han hade varit färdig för tävling och lite annat. Enda sättet som allt det hade varit möjligt skulle vara om jag bodde på något ställe med hundträningsmöjligheter. Det är väldigt svårt att träna hundmöten när man inte möter hundar varje dag. Det blir inte heller bättre av att 95% av hundmötena här är med hundar som inte uppför sig.
Hade det varit vettigare väder i somras och höstas så hade spår träningen kommit igång. Under en period gick det knappt att vara i trädgården ens på grund av mygg så att åka ut i skogen då var inte ett alternativ.
Lydnadsträning och nosework träning har det blivit när Vildes hjärna har fungerat.
Oavsett vad jag har gjort eller inte har gjort så har Vilde utvecklats till en trevlig, glad hund och mer än det kräver jag inte av en hund på ett år
Bilderna på Vilde visar när han försöker övertala mig att vi ska gå på skoterspår vid ån. Han vann inte idag för plusgrader gör att spåren inte håller