Jag och Vilde gav oss ut och pulsade i snö, en av oss färdades något fortare än den andra. Vilde uppskattade att få vara lös och springa runt. Jag märkte att det inte har blivit mycket pulsade i snö för det var väldigt jobbigt. Min tanke var att vi skulle ta en något kortare promenad än det blev men Vilde tyckte att vi skulle fortsätta så han fick bestämma i dag.
I morse var det minus 25 och när vi var ute för en stund sedan var det minus 21. Det blir inte några långa promenader och Vilde har mycket överskotts energi. Han får skutta runt i trädgården för att bränna av energi och det hjälper. Att försöka träna Vilde när han har för mycket energi går inte så bra men jag försöker. Glädjande nog så har hans tassar/trampdynor blivit bättre så han får inte lika lätt köldkramp. Nu vet jag inte om det beror på laxoljan eller om han blivit mer härdad men jag fortsätter med laxoljan i alla fall.
Täcket Vilde har på sig har han fått ärva av Yana så det sitter inte perfekt men fungerar
För några dagar sedan lyckades jag få en hyfsad spontan bild på Vilde. Bild två och tre visar vad som hände någon sekund senare.
Nu kommer jag till rubriken. Igår och idag har det varit rätt kallt, som kallast runt -17 och som varmast -11. Det har visat sig att Vildes tassar inte klarar sådana temperaturer utan han får tasskramp/köldkramp. Tidigare hundar har inte haft problem när temperaturen är varmare än runt -20 så det här är ett nytt problem för mig. Nu vet jag inte om Vildes problem kommer sig av att han har en hel del småsprickor på trampdynorna. Om sprickorna kommer sig av någon brist på fetter/vitaminer eller om det är den nya vägbeläggningen på vägen som slitit på hans trampdynor vet jag inte. Jag har börjat ge honom laxolja varje dag för att se om det blir bättre och så har jag börjat titta efter ett annat foder. Nu hade jag ändå tänkt byta foder åt honom när han är runt ett så blir det byte några veckor tidigare spelar det ingen roll. Blir inte tassarna bättre så får jag nog ta och köpa skor/strumpor åt Vilde vilket jag är väldigt tveksam till att han kommer att acceptera men vi måste kunna ta promenader även på vintern.
Vackert är det i alla fall att vara ute och gå i byn i kylan.
Efter den inofficiella nosework tävlingen var jag lite fundersam. Det borde helt enkelt inte ha gått så dåligt som det gjorde. Jag hade tidigare läst att en del hundar kan ha problem med att identifiera olika märken på hydrolat för att det tydligen kan skilja sig något åt när det gäller doften. När jag läste det tänkte jag bullshit och något som använts som ursäkt när det går åt helvete på tävling. För att testa hur det är beställde jag hydrolat från olika tillverkare.
Flaskan längst till vänster är den jag redan hade. Min tanke var även att skapa något för att träna markeringar så jag köpte även en bunt små plaströr.
När jag hade fått hem sakerna var det dags att leta efter något att göra en urvalsbana av. Mitt val föll på en kartong som en laptop kom i för x antal år sedan. Så här blev slutresultatet.
Eftersom mitt minne är som en såll så skrev jag nummer. Finns i alla fall en möjlighet att jag minns då. Urvalsbanan har fungerat bra och smidig att bara ställa undan. Om jag ska återgå till den ursprungliga frågan om Vilde gör någon skillnad på hydrolat från olika tillverkare så blir svaret ett tveksamt ja. Han verkar ha svårare att hitta rätt behållare med en tillverkare. Nu tror jag att vi kan arbeta bort det problemet vilket gör att det inte är någon ursäkt jag kan använda i framtiden
Lite sol gjorde att jag tänkte att det var bra väder att försöka ännu en gång att få någon fin bild på Vilde. Lärdomen från igår gjorde att jag tog kortaste objektivet jag har 16-50mm. Det gick som det alltid har gått. Några sekunder innan de här två bilderna stod han fint och jag tänkte att det skulle bli en fin bild med bakgrunden. Jag satte mig på huk och resultatet blev det här.
Så fort han ser att jag tar upp kameran eller mobilen så kommer han flygandes. Lite skrämmande är det att sitta på huk och se genom kameran hur han kommer flygandes mot mig. Jag gjorde ytterligare några försök under promenaden men resultatet blev inte som jag hade önskat. Viktigast är dock att Vilde hade kul och någon dag kommer jag lyckas få en fin bild på min studshund.
Det slår mig ofta vilken tur jag har som bor så nära vacker natur att vandra i. I dag hade jag med mig min kamera med ett fast 100mm objektiv. Ett objektiv som brukar vara lämpligt till det mesta visade sig inte vara lämpligt för att fånga Vilde på bild. Oftast är han så pass nära att jag borde ha ett kortare objektiv vilket jag borde ha lärt mig. Eller så springer han mot mig i full fart när jag tar upp kameran. Vilde fick vara lös större delen av promenaden. När han började få vittring på något och började dra iväg i full fart tänkte jag att det var kört. Till min stora glädje lyssnade han när jag ropade och efter det fick han gå i koppel. Två mobilbilder.
