Budget är i vanlig ordning mitt sätt

 Efter den inofficiella nosework tävlingen var jag lite fundersam. Det borde helt enkelt inte ha gått så dåligt som det gjorde. Jag hade tidigare läst att en del hundar kan ha problem med att identifiera olika märken på hydrolat för att det tydligen kan skilja sig något åt när det gäller doften. När jag läste det tänkte jag bullshit och något som använts som ursäkt när det går åt helvete på tävling. För att testa hur det är beställde jag hydrolat från olika tillverkare.

Flaskan längst till vänster är den jag redan hade. Min tanke var även att skapa något för att träna markeringar så jag köpte även en bunt små plaströr.

När jag hade fått hem sakerna var det dags att leta efter något att göra en urvalsbana av. Mitt val föll på en kartong som en laptop kom i för x antal år sedan. Så här blev slutresultatet.

Eftersom mitt minne är som en såll så skrev jag nummer. Finns i alla fall en möjlighet att jag minns då. Urvalsbanan har fungerat bra och smidig att bara ställa undan. Om jag ska återgå till den ursprungliga frågan om Vilde gör någon skillnad på hydrolat från olika tillverkare så blir svaret ett tveksamt ja. Han verkar ha svårare att hitta rätt behållare med en tillverkare. Nu tror jag att vi kan arbeta bort det problemet vilket gör att det inte är någon ursäkt jag kan använda i framtiden

Försök nummer ?

 Lite sol gjorde att jag tänkte att det var bra väder att försöka ännu en gång att få någon fin bild på Vilde. Lärdomen från igår gjorde att jag tog kortaste objektivet jag har 16-50mm. Det gick som det alltid har gått. Några sekunder innan de här två bilderna stod han fint och jag tänkte att det skulle bli en fin bild med bakgrunden. Jag satte mig på huk och resultatet blev det här.

Så fort han ser att jag tar upp kameran eller mobilen så kommer han flygandes. Lite skrämmande är det att sitta på huk och se genom kameran hur han kommer flygandes mot mig. Jag gjorde ytterligare några försök under promenaden men resultatet blev inte som jag hade önskat. Viktigast är dock att Vilde hade kul och någon dag kommer jag lyckas få en fin bild på min studshund.

Promenad vid ån

 Det slår mig ofta vilken tur jag har som bor så nära vacker natur att vandra i. I dag hade jag med mig min kamera med ett fast 100mm objektiv. Ett objektiv som brukar vara lämpligt till det mesta visade sig inte vara lämpligt för att fånga Vilde på bild. Oftast är han så pass nära att jag borde ha ett kortare objektiv vilket jag borde ha lärt mig. Eller så springer han mot mig i full fart när jag tar upp kameran. Vilde fick vara lös större delen av promenaden. När han började få vittring på något och började dra iväg i full fart tänkte jag att det var kört. Till min stora glädje lyssnade han när jag ropade och efter det fick han gå i koppel. Två mobilbilder.

Det hade kunnat vara vilken dag

 somhelst den senaste veckan. Vädret har bjudit på regn och grått i olika nyanser. Bilden är från idag.

Jag gjorde ett nytt försök att träna lite fotgående idag men gav upp väldigt fort. Kommandot fot innebar idag att Vilde gick in på min vänstra sida, gick bakom ryggen på mig och kom fram på högra sidan och ställde sig framför mig. Det var inte riktigt så jag hade tänkt mig det. En stund började jag tvivla på min förmåga att träna hund och blev även fundersam på om jag bara inbillat mig att han vet vad fot innebär. Efter att ha tvivlat på allt en stund kom jag fram till att det inte kan vara så illa. Jag kan än minnas en tid när han kunde en hel del kommandon. Kanske lyckades jag aldrig få Vilde att förstå kommandona så bra som jag trodde. 

En fantastisk hundtränare har jag aldrig varit men jag klassar mig absolut som duglig. Att det mesta i lydnadsträningsväg inte fungerar nu kan jag inte göra mycket åt bortsett från att backa i allt och ta det med ro

Inte så lätt att fota

 Tidigare hundar har det gått bra att smygfota och få fina bilder. Vilde går det däremot inte så bra med. Så fort han ser att jag tänker ta en bild kastar han sig mot mig.

Som det syns på bilden så fick vi en del snö. Idag regnar det för fullt så inga bilder idag. Någon gång måste det bli bättre fotoväder och någon dag ska jag lyckas få fina bilder på Vilde. Eftersom vi har haft skitväder en halv evighet så har inte kameran fått följa med ut mycket men mobilen är med ibland i alla fall

9 månader

 Och det firas med ett kaninöra.

Funderar lite på vad som hänt under en månad. Vilde har ändrat attityd mot andra hundar. Det har gått från att de flesta är lite läskiga till att alla i stort sett är lämpliga lekkompisar. Igår blev han väldigt fascinerad av en liten hund med täcke som han fick hälsa på. Bilåkning är fortfarande ett problem och igår blev det ett bakslag i form av en spya. Innan gårdagen var det nog mer än en månad sedan han spydde. Oavsett om han spyr eller inte så vill han inte åka bil. Han går inte ens fram till bilen frivilligt. Han har fått mat i bilen för att försöka få honom mer positiv till själva bilen men än har inget hjälpt. Jag hoppas att det på sikt löser sig precis som med mina tidigare collies. 

Träningen ligger mer eller mindre nere nu för det känns inte som han är mottaglig och när det bara blir tråkigt för oss båda är det bättre att avstå. Kloklippning är han inte så förtjust i men jag tycker att det fungerar bra nu så länge som jag klipper fort. Det gör att det inte blir så noga klippt som jag hade önskat men det blir klippt. Lite klurigt med en valp som inte vill bli fasthållen på något sätt men jag känner att vi med tiden har löst det bra.

Hjärnan har tagit paus

 Träningen har inte gått så bra ett tag nu så vi har tagit en paus. Istället blir det mer att skutta runt och att försöka uppföra sig med varierat resultat. Kul är det att se hur glad han ser ut när han får springa runt.

Lite snö har kommit och det har varit iskalla vindar så det har inte varit så roligt att vara ute. Har man hund är det bara att ta det för vad det är och ändå ge sig ut. Idag var vi på Malungs kennelklubb för lite samvaro som inkluderade tipspromenad, korvgrillning och en inofficiell noseworktävling. Jag hade inte anmält oss till tävlingen för jag anade hur det skulle gå. Väl på plats blev jag övertalad att ändå vara med och det gick som jag hade anat. Total katastrof men det gör inget. Vilde gjorde en halvdan markering på fem minuter. Alla som deltog fick rosett så Vilde har fått sin första rosett. Innan vi kommer att tävla på riktigt i någon gren kommer det att dröja men jag satsar på fler rosetter och bättre prestationer.