Söndag

Där sprack min plan

Inte för första gången och garanterat inte för sista gången. Min plan var att vänta ytterligare en liten tid med att börja mata fåglarna i förhoppningen att rådjuren då skulle välja att äta i någon annan trädgård än vår. Rådjuren hade tydligen en annan plan för i natt/i morse har de varit inne och ätit. Äppelträden var goda även i år, akleja är fortfarande en favorit, tagetes var inte riktigt lockande i år, jag planterade gullboll i somras och de skulle rådjur inte äta men det visste tydligen inte rådjuren här om, vallmokapslar gick också ner, bovete var riktigt gott och det förvånar mig inte, lejongap var inte gott i år heller så de nöjde sig med att bita av blommorna och spotta ut. Det är som det är och att skydda allt i trädgården går inte men vi har börjat sätta nät runt äppelträden i alla fall. Småfåglarna blev glada över att bli serverade frön nu på morgonen. Jag hade kvar några kg frön från i våras men det blir till att beställa mer

Ibland skuttar hon

Allt är lugnt igen

Älgjakten är över och det är så skönt. I år kändes den ovanligt lång och det beror på att jag blev lite för trött och då är även vanliga promenader med hundarna en utmaning

Raggapa

Raggapa är det nya smeknamnet på en av hundarna och för ovanlighetens skull så är det inte jag som skapat smeknamnet utan sambon. Jag tror att det går att gissa vem som fått smeknamnet.

Lexus päls har vuxit och den fortsätter att växa

På spaning efter räv

Det var en räv som valde att visa upp sig fint igår morse och jag hoppades att den skulle visa sig även idag så jag tog med mig kameran. Någon räv såg vi inte till idag men man kan inte ha tur jämt. Det blev en bild på en ekorre istället.

Nu är det älgjakt här så lite begränsad känner jag att jag är när det gäller var man kan promenera. Jag är inte direkt rädd för att någon ska skjuta mig även om det finns folk i jaktlaget som inte verkar kunna se skillnad på älgko och älgtjur. De borde ändå kunna se skillnad på älg och människa. Jag håller mig undan områdena som de jagar i mest för att jag inte ser någon anledning att störa jakten och sedan har jag inte heller någon lust att träffa på någon jakthund.

Ett blått koppel i ett träd

Anledningen till att kopplet hänger i ett träd är att jag hittade kopplet för några dagar sedan. Min tanke då var att ägaren till det lättare skulle se kopplet om det hängde i ett träd. Idag promenerade jag där igen och kopplet hänger kvar. Nu hade jag givetvis kunnat aktivera mitt facebook konto och skrivit i byns grupp men det finns grader i helvetet. Det kommer alltså icke att ske. Hade det handlat om något mer dyrbart som någon tappat hade jag tagit med mig det hem och försökt hitta ägaren till det. Ett retriverkoppel som verkar vara en gåva från agria kvalar inte in i den kategorin så jag tänker inte anstränga mig för att hitta ägaren. Om ägaren läser här så är det bara att gå in på stigen/vägen mitt emot  Mick och gå till stigen/vägen delar sig och där finns trädet.