Grått och trist

Några plusgrader och regn är ju inte så roligt.

Hammare, dressyrspö eller försvarsspray

Jag längtar mer och mer tillbaka till tiden jag hade Leo. Och anledningen till det är att man då kunde promenera runt hur man ville i och runt byn utan att behöva fundera på var man gick. Det känns inte som om det är så längre tyvärr. Igår blev Lexus attackerad igen av en hund... Jag börjar nu bli jävligt less på hundägare som inte inser att det bor flera hundar här i byn och man måste ta hänsyn. Bägge attackerna som Lexus blivit utsatt för hade lätt kunnat undvikas. I första fallet hade det räckt om ägaren hade insett att den inte klarade av att hantera sin hund med fysiskt styrka och hade använt nosgrimma/dressyrlänk så att den i alla fall hade haft en chans att hålla i sin hund. Och igår hade det räckt om ägaren inte haft sin hund lös på stället de var på. Att ha en hund som inte gillar andra hundar och inte har en bra inkallning lös på en plats med dålig sikt är inte att tänka ett steg längre. Efter incidenten igår ringde ägarna i alla fall hem till oss för att höra om vi hittat några bitmärken på Lexus så de tar i alla fall ansvar för det som hände. Nu ändrar det tyvärr inte på något. (Han klarade sig från bitmärken)

Lexus är en glad, positiv och lite puckad hund och så vill jag att det ska få fortsätta vara men risken är att han inte kommer fortsätta vara så om han blir attackerad lite då och då. Jag tvivlar inte för ett ögonblick på att han en dag kommer att komma till insikten att det är lika bra att vara den första som attackerar när en hund kommer fram till honom. Han har varit kopplad bägge gångerna som han blivit attackerad och tacksamt nog så har jag och sambon varit ute tillsammans bägge gångerna. Hade det varit en av oss som varit ute med bägge hundarna hade det inte varit roligt.

Nu överväger jag faktiskt att se till att alltid ha med mig något som skyddar hundarna och det är inte vettigt när man bor i en liten by men när man inte kan lita på att andra hundägare har koll på sina hundar så finns det inte så många alternativ. Hundarna är våra ägodelar och sina ägodelar har man rätt och försvara och så kommer att ske i större utsträckning.

Inget mästerverk men det får duga i år

Årets julkort är färdigt med andra ord.

Jag borde visa årets anskrämliga julkort nu

En del traditioner håller jag på och ett julkort med hundarna bör jag presentera varje år. För att kunna skapa ett mästerverk/julkort så krävs det en bild på bägge hundarna. Det är även en fördel om de inte ser ut som om himlen håller på att ramla ner på dem. Att få bägge att inte se lidande ut låter kanske inte som en utmaning men då har man inte försökt fota Freyja och Lexus. För att de ska se glada ut krävs det att de inte placeras utan att de bara av en slump är nära varandra så det går att få en bra bild. När man då har en hund som mest vill springa hela tiden och en hund som oftast mest lullar på är det inte ofta som det går att fånga bägge på en bild. Därför har det inte blivit något julkort än men det kommer. Här är mina försök under de senaste dagarna att fånga bägge på en bild.

Sluta fota mig

Lite mer sansat

Var det idag och jag menar lite.

En Lexus eller sju?

Det är en fråga som är ganska lämplig att ställa när man är ute med honom när det snöar. Snö påverkar nämligen Lexus hjärna på något underligt sätt. Nu sker det bara i början av vintern tacksamt nog sedan vänjer han sig vid snö. Påverkan märks av på så sätt att han fladdrar runt överallt och de flesta kommandon är fullständigt obegripliga ord. Glad är han däremot.