Problem med halsband

Våra hundar har i stort sett alltid halvstryp, smidigt att sätta på och ta av. Lexus har haft halvstryp från det jag köpte honom och det har fungerat bra till för ett litet tag sedan. Kombinationen av att han nu går i koppel som ett löv som fladdrar i vinden och väldigt ullig päls runt halsen gör att halsbandet blir inlindat i päls. Det stör honom inte så länge som han har halsband på sig men när jag ska ta av det har jag lyckats lugga honom lite för ofta. Eftersom jag har lyckats med det har han ännu mindre lust att stå stilla när halsbandet ska av. Jag har provat alla halvstryp utom Tokers gamla och det spelar ingen roll om det är halvstryp med kedja eller tyg/nylon. Nu på morgonen kom jag på vad jag hoppas är en lösning på problemet. Jag ska ta och köpa nosludd och sätta på halsbandet så blir det bredare och mjukare. Förhoppningsvis går det att få tag på nosludd här i närheten så jag slipper köpa på nätet. Nu har han strävare päls på resten av kroppen så det mjuka ulliga runt halsen kommer med största sannolikhet att bytas ut mot strävare päls när han blir äldre

Oartiga rådjur

Inte ett enda rådjur hade lust att vara med på bild

Tänker mig 30 min

Jag är fruktansvärt slö idag så en 30 min lunchpromenad känns lämpligt. Så brukar jag tänka och sen blir det ändå att vi är ute en timme. Lite apporteringsträning och stadgeträning i stå har det blivit idag. Jag tyckte att det var lite för kallt för att vara ute och träna någon längre stund medan Lexus tycker att vi ska vara ute hela tiden.

Finns det någon hund som inte reagerar på räv?

Den frågan ställde jag mig igår efter att vi träffade på en räv. Lexus började genast skälla på den och räven stannade och tittade på honom. När sedan Yana och Freyja hjälpte till med att skälla på räven så skuttade den iväg. Jag har inte haft någon hund som inte blir upprörd av att se en räv eller blir upprörd av att höra en räv som "skäller". Finns det någon hund som inte reagerar?

Livskvalitet

Måste vara att ha ett hem, mat, vara älskad, vara frisk och inte behöva vara rädd. Det är nog punkter som de flesta kan hålla med om. Som jag ser det är det även vår skyldighet att se till att våra djur har livskvalitet. Collieklubbens statistikansvarige presenterade lite nya siffror och inte helt oväntat så är långhårig collie den av bruksraserna som leder när det gäller avel på hundar med avbrutet mh, 5 på kvarstående rädsla och/eller 5 på skott. Att uppfödare kommer att sluta avla på hundar med kassa mh frivilligt tror nog ingen på längre. Det fick mig att maila till Skk med frågan när det kommer hårdare krav avseende mentaliteten på föräldradjuren för att kunna registrera collie valpar. Något svar vet jag inte om jag kommer att få men om fler hör av sig till Skk blir det kanske någon reaktion.

Minus ca 200 bilder

I helgen tog jag tag i att rensa bort en hel del bilder från min externa hårddisk. Nu först klarade jag av att slänga många bilder på Toker som inte var bra. Fortfarande har jag kvar en hel del bilder på honom som är sådär men dem får vara kvar ett tag till. Jag insåg även att jag hade löjligt många bilder på älgpass. Varför jag har fotat så många älgpass vet jag då inte men det fanns säkert något syfte med det. Sen hittade jag även en del bilder som jag fortfarande gillar och en hel del som bara var skräp. En bild som jag gillar är den här på Yana från 2010.

Avel som jag ser det

 Det är lika bra att jag nu poängterar att det här är mina tankar om avel inte mina tankar om collie avel. Med andra ord behöver inga galna collie uppfödare höra av sig.
 

• En del avlar för att få fram vackra hundar
• En del avlar för att få fram hundar till arbete
• En del fokuserar på mentalitet
• En del fokuserar på hälsa
• En del avlar på hundarna de har oavsett hur de är

Många gör sitt yttersta för att få fram rastypiska hundar med allt det som det innebär för den specifika rasen, utseende och egenskaper.
Andra väljer att lägga fokus på en sak och har ibland tur att få fram hundar som även är bra ur en annan aspekt.
Ytterligare en kategori är dem som anser att om hunden är tillräckligt bra på en punkt så väger det upp alla andra brister.
Sen finns det kategorin som avlar bara för att de äger en tik, ingen tanke eller målsättning med aveln mer än att producera valpar.


Makten alla valpköpare har är att köpa valp från uppfödare som man själv anser avlar på det man tycker är viktigt. Har man utställning som sitt främsta intresse så är det kanske inte valpen som inte har några släktingar med bra utställningsresultat som passar bäst. Säger uppfödaren att det är en väldigt lovande valp så är det en fördel om uppfödaren själv har erfarenhet av utställning. Vill man ha en hund till tävling och uppfödaren bedyrar att valpens föräldrar är väldigt arbetsvilliga men det enda resultat som finns på hunddata är 10 starter i lydnadsklass 1 med ett första pris som resultat så är det kanske inte rätt valp. Säger uppfödaren att mentaliteten är bra men alla släktingar har kvarstående rädslor på mh så ska man kanske ta och fundera lite över hur det egentligen är