Den eviga besökaren

Sigge

Återigen kunde jag konstatera att vi hade besök av Sigge i trädgården. Jag guidade ut honom och nu hoppas jag att han tar sig hem utan att bli påkörd. Att Sigge är ute på promenad själv är inte ovanligt men någon gång borde han inse att han inte riktigt är välkommen här. Ingen av våra hundar uppskattar det allra minsta att han dyker upp här. När våra hundar är ute när han dyker upp blir han ordentligt utskälld men ändå kommer han tillbaka

Skogsväg och minnen

Lexus

När jag hade Toker så blev det en hel del promenader på skogsvägar. Han hade nämligen ett stort intresse för älgar och det är lättare att se en älg på en skogsväg än i skogen. Jag tänkte att Lexus skulle få lite omväxling idag så det blev en promenad var jag ofta gick med Toker. Att promenera där utan att tänka på Toker är omöjligt.

Lexus uppskattade att få skutta runt, skälla på snöhögar och bara få vara hund

Fullständigt omöjligt

Jag kan verkligen inte motivera mig själv att skriva klart en uppgift som ska vara inne senast 23.59. Att skriva har jag inga problem med men vetskapen att om jag får in texten kommer jag att bli tilldelad en annan elevs text dödar all lust att skriva. Bara tanken på att bli tvingad att återigen läsa en besynnerlig text och sedan bli tvingad att försöka skriva en vettig kommentar gör att jag får en stor lust att banka huvudet i väggen. Och om jag inte skriver en vettig kommentar blir jag ändå inte godkänd på momentet. Lösning blir med största sannolikhet omtenta, en vecka utan att behöva läsa någon annans arbete är nog vad jag behöver. En ny text ska vara inne om en vecka så förhoppningsvis är jag mer positivt inställd till att läsa någon underlig text då.

I dag är Lexus hjärna med så vi har hunnit med lite lydnadsträning och i dag kändes det som om min planering att vi ska hinna tävla innan han fyller 2 år är helt realistiskt.

Söndagar börjar innebära hundpromenad

Vi hade inget inbokat idag så det fick bli en resa in till Malung för att vara med på hundpromenaden. Den här gången blev det rekord i antal hundar, 16 hundar var det och det är mycket. Efter ca en halvtimme behövde en del hundägare ge sig av för att göra annat. Vi blev fyra personer kvar och 10 hundar och vi beslutade oss för en till promenad. Det märks att det tar mycket på hundarna både att promenera med andra hundar och nya intryck för nu är det lugnt här. Lite synd är det att fler inte tar chansen att vara med på promenaderna. Promenaderna innebär nyttig träning för hundarna och trevliga samtal med andra hundägare. Klockan 11.00 vid PD området är det samling om någon känner för att vara med någon söndag

Inte alltid den yngsta

Tokers sele kan man säga ser inte riktigt ut som den borde.

Min tanke var att Lexus skulle ärva den men den är inte så funktionell längre. Det är lätt att tro att det är den yngsta som har tuggat "lite" men den här gången är Lexus oskyldig.

Det är den här som tyckte att hållbarheten på selen behövde testas lite. Freyja vann över selen får jag nog säga. Det blir nog helt enkelt så att det får bli en ny sele åt Lexus för nu har jag ingen som passar honom.

Står stilla

Jag vill så gärna komma lite framåt i träningen av Lexus men det kan jag inte påstå att vi gör. Ena dagen går det bra och nästa dag förstår han inget och kan inte koncentrera sig. När han har en dag när han inte förstår något och inte har något intresse av att träna så lägger jag ner fort. Det ska vara roligt att träna och jag tänker inte förstöra det.

Nu ska jag egentligen inte beklaga mig för det finns det ingen anledning till. Han lyssnar fortfarande bra när han är lös, han uppför sig hyfsat och tycker att det är roligt att leka med mig. Så fort hjärnan hamnar på plats igen så kommer framstegen att komma. Till den dagen inträffar så får vi fortsätta att träna in småsaker med shejping och njuta av naturen.

Bayrarna och collie på ett hörn

När Freyja är hemma med mig så är det lite som om världen går under för henne. Husse är gud och jag duger så länge som husse är hemma. När han inte är hemma så ligger hon alltid i hallen och väntar och ibland kombinerar hon det med gnällande. Det kan bli lite drygt i längden. Nu finns det säkert någon som tänker att det beror på att jag inte gör något med henne men det är fel. Jag är den som leker mest med hundarna och alla tre har jag klickertränat och lärt onödiga saker. Det enda som jag inte gör med bayrarna är att spåra med dem. För Yana tog det ett par år att inse att det ändå var ganska trevligt att umgås med mig fast husse inte är hemma så det lär nog ta ett tag till innan Freyja också inser det.

Freyja

Alla tre

Yana

Det snöar om någon nu funderade över de vita prickarna på bilderna