Mina puckon

Jag kan erkänna att en del av smeknamnen jag har på hundarna kanske inte låter så trevliga. Freyjas vanligaste smeknamn är råttan och det händer att jag ropar mina puckon när jag vill att båda ska komma. Min sheltie lystrade till namnet mattes lilla gris så det är inte något som bara bayrarna blir utsatta för. Nu är båda två väldigt duktiga på att manipulera mig, freyja lurade mig precis att hon behövde gå ut. Hon behövde inte alls gå ut utan hon ville ligga på altanen och sola.
Det blev en promenad på nära två timmar idag. Kameran fick stanna hemma så det blev bara mobilbilder. Nu har min mobil ett par år på nacken så kvalitén på bilderna lämnar lite att önska men en ny mobil blir det inte så länge som den jag har fungerar.

 Det är en del snö och efter ett tag blir det helt klart lite jobbigt för mig. Då är det perfekt att ta fram en leksak ur fickan och slänga iväg den i snön när hundarna inte ser. Sen är det bara att peka och säga åt dem att leta. De blir aktiverade och jag får stå och lata mig en stund. Yana kommer tillbaka till mig med leksaken för att få en bit torrfoder i utbyte utan någon uppmaning. Freyja däremot lämnar inte gärna ifrån sig leksaker. Det är en sån sak som jag har lagt ner en hel del träning på men så stora framsteg har det inte blivit.

När vi var på väg hem hittade jag skoterspår i en ny riktning och skoterspår måste följas så det blev en extra vända.

På ställen som jag vet att rådjuren brukar hålla till är det koppel som gäller. Att utmana ödet ser jag ingen mening med

Nöjda hundar gör att kaffet smakar lite bättre

Att hitta skoterspår som man kan promenera på är alltid positivt. Enda nackdelen med skoterspår är att det kan dyka upp skotrar. Det gjorde det idag så då var det bara att kliva ut i snön så att de skulle kunna passera. Efter att ha gjort det blev det lite kallt om fötterna, snö upp till knäna är inte så roligt. Nu dök skotrarna upp när vi var på väg tillbaka till bilen så promenaden blev inte förstörd.

Freyja

Yana

Det blev en ordentlig promenad och nu ligger hundarna i sina korgar och vilar

Freyja

Kameran fick följa med ut på promenad idag och tre bilder blev det på Freyja.

Stök

Att ha en plogad runda på ängen är en lyx. På helgerna så blir oftast den första promenaden på ängen, hundarna får stöka av sig och sen kan man dricka kaffe i lugn och ro.

Att försöka sno en leksak av Yana resulterar i en ordentlig utskällning.

Om man är en Freyja så ger man inte upp bara för det.

Och förr eller senare så lyckas Freyja sno leksaken av Yana.

Med bytet i munnen så gäller det att springa fort.

Stilen är inte alltid så elegant men fort går det

Det blir nog vår även i år

broräcke

Även om det mesta är grått och trist idag så går det att ana att våren är på väg med sitt ljus.

Smart liten rackare

Hundarna fick varsin träningsstund igår och belöningen var torrfoder. Båda jobbar gärna för torrfoder så det duger bra. Nu håller vi på och byter foder åt dem så jag hade en blandning av den gamla och den nya sorten. Yana brydde sig inte om vilken sort hon blev belönad med utan huvudsaken var att hon fick något. Freyja hade däremot lite åsikter om vilket torrfoder hon ansåg att hon skulle bli belönad med. Vi har torrfodret i plasttunnor i köket. När Freyja fick en bit av det gamla torrfodret som belöning så knatade hon demonstrativt iväg från mig och gick och nosade på plasttunnan som det nya torrfodret finns i. Den lilla damen har en hel del åsikter och är artig nog att visa det tydligt

Konstiga spår och en lite halvdöv hund

Yana

Freyja

Det är ett sånt otroligt fint väder idag så promenaden blev ett riktigt nöje. Jag funderade på att ta med mig kameran men kom fram till att det inte var någon idé. Freyjas hörsel har märkbart försämrats den senaste tiden så det gäller att hålla ett öga på den lilla damen. Hon har en förmåga att lulla iväg lite för långt om hon känner doften av något spännande. Tidigare räckte det att hojta till en gång för att hon skulle reagera men nu krävs det minst en upprepning. Att försöka fota och hålla ett öga på henne klarar jag inte riktigt så kameran får vara hemma när jag är ute med båda hundarna. Jag får ändå lov att säga att hon än så länge har varit en väldigt lätt unghund. Kanske är det så att tikar inte ger en grått hår i lika stor utsträckning som hanar eller så har vi bara tur.

Det fanns en hel del spår från något djur som jag inte har en aning om vad det kan vara. Det påminde om rävspår men var på tok för stora för att kunna vara det.