Facebook

Nu är det säkert en del av er som hittat hit från facebook som funderar på varför jag har tagit bort er som vänner. Jag raderade alla vänner och anledningarna skiljer sig åt. Er som jag har kontakt med kommer jag fortsätta att ha kontakt med.
Jag bor som sagt på landet nu för tiden. Har inga barn och har inga planer på att någonsin skaffa några.

Vi gör annat än att promenera

Jag kan förstå om folk tror att det enda som jag gör med hundarna är att promenera men så är det inte. Det blir träning med jämna mellanrum men att fota samtidigt som jag tränar någon av hundarna känns oftast som överkurs.

Yana

Freyja

Det blev lite träning med metallapport med båda på fm. Oavsett vad man gör med bayrarna så tycker dem alltid att det är roligt. Att vänta på sin tur för träning är däremot inte lika populärt.

Missnöjd Freyja

Att skaffa en barngrind var verkligen ett bra köp. Det är så smidigt att kunna stänga ut en eller bägge från köket.
Det blev även lite target träning.

Jag hoppas verkligen att min nästa hund får lika mycket arbetslust som Yana och Freyja har

Ingen sur skidåkare i sikte än...

Jag beslutade mig för en promenad till åckensjön på dagen.

Eftersom jag inte är en hurtig typ så beslutade jag mig för att ta bilvägen dit och gå genom skogen hem. Det var lite bilar och en traktor som hade kört på vägen så det gick att gå i däckspåren och jag hade en trevlig promenad. Jag hade hoppats att det skulle finnas skoterspår att gå i i skogen men en sån tur hade jag inte.

Tyvärr så visade det sig att någon hade åkt skidor i skogen. Jag gjorde mitt bästa för att inte klampa sönder spåren men att undvika helt att gå i dem var omöjligt.

Lite dåligt samvete fick jag för det men det är inte så mycket att göra åt det. Stigen genom skogen är rätt smal och skidåkaren hade nästan följt stigen hela vägen.

Det har inte dykt upp någon sur människa än med en skidstav i högsta hugg och jag hoppas att det inte kommer att dyka upp någon

Ätligt eller inte?

Det är en fråga som jag brukar ställa med jämna mellanrum. På morgonen så upptäckte jag att brödet var på upphällning. Lösningen på det problemet är oftast att baka, när jag är slö är lösningen istället att köpa bröd. Största problemet när det kommer till mig och bakning är att jag aldrig kan hålla mig till något recept utan jag slänger i vad jag hittar.

Bilden visar det som jag hittade i skåpen. Vetemjöl, rågsikt, vetekross, frukt müsli, grahamsmjöl och så kan det ha varit något mer. Även en riven morot, sirap,olja,salt,jäst och vatten hamnade i degen.

Under mitt arbete hade jag en pålitlig hjälpreda i köket.

Freyja

Yana såg ingen mening med att övervaka arbetet utan låg i vardagsrummet. När degen var klar för jäsning gav vi oss ut på en promenad vid ån. Det blev en rask promenad för -15 och hundar utan underull är inte en optimal kombination. Jag har alltid tyckt att det är vackert vid ån men nu ser jag på ån på ett litet annat sätt. Efter att ha läst boken om Sillerö blev jag lite mer nyfiken på byn så jag googlade lite. Det finns lite information att hitta om folk som har bott här och jag fick veta att en person dränkte sig i ån på 20-talet.
När vi kom hem efter ca en timme så var det bara att baka ut degen och grädda brödet.

Om en stund så ska jag nog ta mod till mig och provsmaka

Dagens lärdom

Färg

En del av källaren

Om man sitter på huk och målar en dörr ska man vara uppmärksam på var hundarna är. När man inte är uppmärksam kan det hända att man får en nymålad dörr i ansiktet.

Motion

Freyja i snö

Yana

Freyja

Nu är det trötta hundar här och jag får nog erkänna att även jag är lite trött. Det blev en ordentlig promenad idag och hundarna njöt av att skutta runt och följa lite spår. Efter en sån här dag så är jag tacksam för att det finns en sån otrolig natur här att njuta av

Sillerö

För ett tag sedan så letade jag runt hemma efter något att läsa och fastnade för en bok om den här byn, Sillerö. Det är en bok som byarådet här gav ut 1992 och den heter Med rötter i Sillerö. Det är en bok fylld med skildringar om hur livet var här förr. Att få lite större inblick i hur det än gång i tiden var får mig att lite bättre förstå varför en del i byn är som de är. Jag förstår stoltheten som en del har över byn när jag har möjligheten att läsa om hur deras släktingar än gång i tiden slet för att skapa sig ett liv här. Det är svårt att förstå att det 1874 bodde 302 personer i den här byn. Nu står många av husen som stora familjer bodde i öde. I början av boken finns det en karta över byn och alla gårdar och hus är utsatta. En del gårdar och hus finns inte längre kvar men det är roligt att kunna titta på kartan och se alla gamla gårdsnamn och att kunna läsa om gårdarna i boken och folket som bodde där.