När jag hämtade posten så träffade jag på två bybor och en frågade var jag hade min hund. Jag hade hoppats att ryktet hade spridit sig i byn men tydligen inte. Så jag fick förklara att han var avlivad och att det berodde på att han hade en ärftlig defekt som gjorde att hår växte innanför ögonfransarna och rätt in i ögonen. Och att det inte hade hjälpt att bränna bort håren utan bara hade gjort att ärrvävnaden på ögonlocken konstant irriterade honom. Att förklara det utan att tårar började rinna på mig klarade jag inte.
Att det sedan även finns uppfödare som är fräcka nog att skicka mail till mig och ifrågasätta varför jag inte vill ha avkomman efter hundar som har kullsyskon med distichiasis bättrar inte på mitt humör. Om jag skaffar en till hund kommer jag givetvis att göra mitt yttersta för att minimera risken att jag köper en hund som har distichiasis. Det räcker mer än väl att ha haft en hund med den defekten. Min första tanke var att skriva ett mail till uppfödaren men det kommer inte att ske. Tilltalar man mig på det sättet förtjänar man inget svar.
Det här är min blogg och om jag vill skriva att jag inte vill ha en valp efter någon linje som jag namnger så har jag min fulla rätt att göra det. Jag avråder eller råder inte någon att köpa valp från någon kennel i den här bloggen, hade jag gjort det hade det varit en annan sak.
