Utställning är verkligen inget för mig

Efter gårdagen kan jag återigen konstatera att jag finner utställningar otroligt tråkiga. Människor som verkar släpa med sig halva sitt bohag som de sedan stuvar in i tält och sen ägnar sig åt att vänta i en massa timmar bara för att få skutta runt i vänstervarv. Att ställa ut sin hund en gång kan jag förstå att man gör så att man har en bedömning på den. Att ställa ut hunden så att man kan få ut en arbetsmerit förstår jag också men att ställa ut bara för att ställa ut ser jag ingen mening med. Jag kan uppskatta vackra hundar men för mig är de vackraste hundar de som utför något arbete. Och utställning kommer jag aldrig att betrakta som ett arbete

Ja hur gick det då?

Vi var på plats på Gagnef-Floda brukshundklubb runt 11. Utställningen började 9 så jag hoppades att det inte skulle bli så lång väntetid för oss. Det var rätt många hundar som skulle exteriörbeskrivas och när den ena domaren hade dömt klart "sina" raser på utställningen så började hon exteriörbeskriva. Hon hann med ett par och sen blev det en paus i exteriörbeskrivningarna för hon skulle döma finalerna på utställningen. Medan vi väntade fick Toker, Yana och Freyja lite miljöträning. Utställningsmiljö är inget som någon av hundarna är vana vid så det var nyttigt. En av Tokers släktingar med ägare var på utställningen och det var kul att träffa på dem. Det var en del människor som blev nyfikna på Yana och Freyja så sambon fick svara på lite frågor och hundarna blev omklappade. Sen blev det till slut vår tur och Toker hälsade i vanlig ordning lite översvallande på exteriörbeskrivaren. Han hanterade mätningen bättre än vad jag hade trott med tanke på att han aldrig har blivit utställningstränad. Sen fick jag och Toker springa runt lite och jag kan erkänna att Toker mer sprang som om det var lydnadstävling vi var på.

 

Det hela slutade med att Toker fick godkänt och kan numera titulera sig korad. Det sämsta i protokollet blev en 5 på ländparti. Hela protokollet går att se här. Tryck Ctrl och + för större storlek. Kvalitén blev inte den bästa men jag hoppas att det mesta syns. 

Jag måste även lägga till att jag är skyldig en ägare av en dobermann ett stort tack. Hon var snäll och hjälpte till att få Toker att ställa sig ordentligt genom att locka med en leksak. Min avsikt var att tacka henne men jag blev så chockad när Toker blev godkänd att jag helt glömde bort det.

Ja det funkar igen

Det har varit något fel här så det har inte varit möjligt att lägga upp några nya inlägg och ett inlägg som jag skrev för någon dag sedan är borta. I morgon är det dags för exteriörbeskrivning av Toker och det ska bli skönt att ha det avklarat.

Freyja tuggar på det som hon hittar

Fler bilder på Freyja finns det här

Skriker som döende möss

Igår var det dags för träning på malungs kennelklubb igen. Jag och Toker ägnade oss till stor del åt passivitets träning, det går bättre och bättre. Det var ovanligt många som tränade igår så jag hade en del att titta på. Alltid intressant att se hur olika människor tränar och vilka skillnader det är mellan folk. En del skriker kommandon till hundarna med så höga röster att det mest låter som någon mus som håller på och dör och andra säger kommandon med lugna röster. Det är en man som rätt ofta brukar vara och träna på klubben och jag brukar alltid titta lite extra på honom och hans hund. Han tillhör kategorin som ger kommandon med en lugn och tydlig röst och hunden lyssnar och jobbar på med bra fart och koncentration. Ett roligt ekipage att studera helt enkelt. Den andra kategorin av människor får mig mest att fundera på om hundarna är döva.

Positiv till skottpengar på telefonförsäljare

Jag hatar telefonförsäljare och varför i helvete de aldrig kan förstå ett nej är ett mysterium. Givetvis har vi nix men det hindrar tyvärr inte företagen som vi har varit kunder hos att ringa, har för mig att de har rätt att ringa 2 år efter att man har slutat vara kund. För tillfället är det Tele2 som envisas med att ringa minst en gång per dag. Jag har förklarat att min sambo jobbar och att han ändå inte är intresserad men ändå fortsätter de att ringa mitt på dagen. Idioterna stör mig i mina studier. Om alla människor bara skulle sluta säga ja när telefonförsäljare ringer så skulle branschen självdö och jag skulle bli glad.

Hur hitta glädjen igen?

Envis som jag är så har jag inte gett upp mina tävlingsplaner med Toker än. Jag har ägnat ett par dagar åt att fundera på vad jag har gjort fel och har tyvärr inte kommit fram till något. Att jag har gjort något fel är jag rätt säker på så det skulle hjälpa om jag visste vad. Tidigare tyckte han att det var roligt att träna lydnad även om han kunde vara väldigt disträ ibland. Nu känns det som om han har tappat all glädje över att träna lydnad. Han känns gammal och trött bara så fort han anar att jag planerar ett lydnadspass. Jag försöker komma på hur jag ska få honom att tycka att det är roligt igen men jag kommer inte på hur. Jag har provat med olika belöningar, korta pass, ja i stort sett allt som jag kommer på men det blir inte bättre. Att det skulle vara något fel på honom har jag svårt att tro eftersom han rusar runt när han har chansen och spårar gör han med glädje

Måndag

I vanliga fall tar det några sekunder för Freyja att äta sin mat så jag tänkte att det kunde få ta lite längre tid idag. Jag slängde ut hennes lunch i trädgården så hon fick lov att anstränga sig lite vilket hon gör med glädje när det handlar om mat. Toker fick också lite mat utslängd så att även han blev lite aktiverad. Träningen av Toker ligger fortfarande nere