På jakt efter motivation

Det blev ett kort pass på fm mest bara för att kolla om Toker skulle ha tokiga sättande nu också eller inte. I dag såg det helt okej ut så varför det var så tokigt i söndags funderar jag fortfarande på. Jag skulle bra gärna vilja veta varför han var så disträ men det får jag nog aldrig veta. Min motivation att träna Toker fick sig nog en liten törn efter tävlingen men vi kommer nog snart igång igen.

Äter fortfarande kaka och tänker

Nu handlar det inte om att trösta mig utan jag äter bara kaka för att det är gott. Jag har funderat lite och insett ett par saker. Toker och jag har nu gjort två misslyckade tävlingar och det stör mig underligt nog inte så mycket. Han är första hunden som jag tävlar med och vi har inte gått någon kurs eller tränat privat för någon instruktör. Vi har mest tränat ensamma och jag tycker att vi har lyckats bra med förutsättningarna som vi har. Det är klart att det aldrig är roligt att misslyckas på tävling men jag kommer inte att fokusera på det utan se till att lära mig av misslyckandet istället.

En sak som jag redan nu har insett är att jag har tränat momenten i klass 1 för mycket. Toker lyssnar inte på vad jag säger utan chansar bara. Jag provade på fm att gå ett kort frittfölj och kommendera kaka efter någon meter. Det resulterade i ett snyggt ställande. Nu kommer Toker att få alla möjliga kommandon med och utan innebörd ett tag så ska jag se om han kommer att bli mer uppmärksam igen.

Tröstar mig med en kaka eller kanske flera

I dag bar det av till Torsby för lydnadstävling. I fredags fick Toker göra ett par moment för att kolla om han var fri från hälta. Han var helt okej igår så jag beslutade att det fick bli tävling i dag. Nu i efterhand hade jag lika gärna kunnat avstå. Om det hade delats ut något pris till den förare som blev tvingad att använda flest dubbelkommandon så hade jag vunnit.
Toker var på tävlingsplan med mig fysiskt men psykiskt så tror jag att han funderade över livets stora mysterium eller något liknande. Alla sättande var så sneda som det är möjligt, han satte sig inte en enda gång tror jag när jag stannade under linförigheten, läggande under gång blev till ställande osv. (3.pris på 135 poäng)
Det mest glädjande när det kommer till min och Tokers prestation är att det blev 8½ poäng på apporten! Jag har tidigare sagt att jag ska tävla i ettan till vi får poäng på apporten och nu är det avklarat. Jag har inte helt beslutat om vi kommer starta något mer i ettan utan det får tiden utvisa.

Jag får även lov att säga grattis till Kent och Yuffie som också tävlade i Torsby. För deras del resulterade det i klassvinst och Lp1.

Lugn och ro

Något firande idag ägnar vi oss inte åt utan det har blivit lite fixande i trädgården istället. En lugn dag helt enkelt

En i skuggan och en i solen

Bayrare verkar alltid leta upp en solig plats att slå sig till ro på. Toker däremot väljer alltid skugga om det finns. Medan hundarna tar det lugnt får de även äran att lyssna på föreläsningar men jag anar att det finns saker som roar dem mer. Det finns nog även saker som roar mig mer också för den delen.

Halt Toker

Vad han har lyckats med vet jag inte riktigt. I går var han ordentligt halt och det ser inte bättre ut idag. Det får bli kortare koppelpromenader idag igen vilket Toker inte är så road av. Jag är glad att han inte skadar sig oftare än han gör med tanke på hur han rusar runt när han har chansen. I Tokers värld så måste man springa så fort det går i skogen oavsett om det är stenigt eller platt.

Yana spårar

När jag lade spåret till Yana var jag ovanligt ambitiös och hade med mig ett papper som jag ritade upp spåret på. Sambon fick sedan titta på pappret och se hur jag hade lagt spåret. Han tyckte att det såg bra ut men han uppfattade nog inte att skalan inte var helt korrekt. Det är oftast jag som lägger spår åt hundarna så när det kommer till Yana vet jag att jag kan lägga riktigt kluriga spår och att hon klarar det även om det är jobbigt. Liggtiden blev som sagt runt 30 timmar och spåret var enbart lagt med en älgklöv.

Yana väntar på tillstånd från sambon att börja spåra.

Yana tog an spåret på ett bra sätt som vanligt och sen bar det av.

Hon fick jobba en stund med att reda ut en spetsvinkel men sen var det raka vägen fram till skogsvägen. När hon kom till vägen fortsatte hon ut på den och spårade runt 10m och sen fick hon ett tapp. När Yana får ett tapp vänder hon självmant tillbaka och spårar om. Hon fick kämpa på rätt bra med att spåra på vägen, det är inte så mycket trafik på vägen men lite bilar brukar köra där.

Sambon frågade hur långt jag egentligen hade gått på vägen och han hade nog inte riktigt räknat med att jag hade lagt spåret så pass lång bit på vägen. Jag har en stor tilltro till Yanas spårförmåga och självklart måste hon bli utmanad så därför gick spåret ca 100m på vägen. Precis som jag visste så klarade Yana av spåret även om hon fick anstränga sig rätt mycket. Sambon hade lite invändningar mot att Yanas första spår för året var så pass svårt men sånt lyssnar jag inte på.

För Freyja gick det också bra. Hon fick ett ordentligt blodat spår på runt 100m med en vinkel och liggtiden blev ca 1h.