Studiero

Studiero är ett intressant ord. Stundtals är det väldigt lugnt och fridfullt här och jag har inga problem att höra mina egna tankar. Andra gånger ser det ut så här och låter en del

Äntligen tagit itu med det

Jag har velat lite fram och tillbaka hur jag ska göra med Toker och exteriörbeskrivning. En del dagar tänker jag att det bara är slöseri med pengar med tanke på att det är lika troligt att Toker blir godkänd som att jag vinner en miljon. Toker är den finaste korthårs collien i mina ögon men jag är fullt medveten om att varken hans öron eller svans är "korrekta". Efter en hel del velande så har jag nu skickat iväg ett mail till utställningsansvarig på Gagnef-Floda brukshundklubb med frågan om det går att göra en exteriörbeskrivning där 14 maj. Nu är det bara att vänta och se vad svaret blir

Dagens utmaning

Bayrare på armen

Den här veckan började sambon arbeta igen så nu har Freyja bara mig att ty sig till. Jag har nu upptäckt att det är vissa problem att försöka skriva något på datorn när man har en bayrare som ligger och sover på höger arm

Måndag

  

Freyja växer och växer men hon har en bit kvar innan hon är lika stor som Yana. 

Lite lugn

Det har varit lite mycket den senaste tiden så min energi har inte riktigt räckt till. Jag har haft en hel del att plugga och sen så blev en i min familj riktigt sjuk. När någon i familjen blir sjuk och man själv bor 30 mil bort så känns det jobbigt men nu mår personen bättre. I veckan så gjorde jag äntligen sista uppgiften i en delkurs från helvetet och att lägga den delkursen bakom mig känns fantastiskt. I morgon är det en ny vecka och nu önskar jag bara att allt ska flyta på i ett lugnt tempo

Skogsväg

Idag passade vi på att köra till en skogsväg en bit bort som vi visste skulle vara plogad. Hundarna hade en chans att springa av sig vilket var uppskattat. Freyja fick skutta ett tag och sen fick sambon bära henne. Så härligt att ha bil igen

Liten och stor bayrare

Finaste korthårs collien

Freyja

Toker och Freyja

Ett vandringspris dök upp

Sambon fick ett samtal idag från bussgods som berättade att han hade ett paket att hämta. Vad det kunde vara hade han inte en aning om. Det visade sig vara vandringspriset Ingemar Åsveds minne. Vandringspriset delades ut på årsmötet i Schweisshundklubben 2010-04-24. Sambon var inte på årsmötet så därför gissar jag att de skickade hem priset, att det tog nästan ett år för priset att komma hit är däremot lite av ett mysterium. Tråkigt nog så var vandringspriset lite skadat. Vandringspriset är ett vackert älghuvud i skiffer och med priset så följer det en pärm med bilder på tidigare vinnare.