Han är inte så artig

Nu går det inte direkt någon nöd på Freyja för det räcker med att hon höjer svansen lite mer eller rynkar ihop ansiktet för att Lexus ska sluta och skutta iväg

Mina slutsatser

Efter att ha haft ett konto på instagram i några veckor nu har jag dragit några slutsatser.

• Det finns ofantligt många feta labradorer spridda över världen.
• Det finns människor som har stackel på bayrare (inte i Sverige)
• Alla pälshundar har täcken även om det tydligt framgår på bilderna att det mest duggar.
• Japaner/kineser har små pälshundar som de har kläder på
• Många hundägare postar "roliga videor" som mest visar vilka inkompetenta hundägare det finns som inte kan läsa sina egna hundar.
• En del människor bär runt på hundar i 30kg klassen i något som påminner om bärsele för barn.

Nu skulle man kunna tro att det här avskräcker mig från instagram men icke. Jag följer inte många hundkonton och de jag följer är vettiga. Däremot följer jag en del naturfotografer som är helt fantastiska och det är inspirerande

Gissa vem som inte vill vara med på bild

Freyja är inte alltid så glad över att bli fotad. När det inte hjälper att fort gömma huvudet bakom gräs är en sur blick det enda rätta

Äter tomat

Efter att ha googlat kan jag konstatera att en del verkar mena att hundar faller döda ner efter att ha ätit tomat och andra menar att det inte är någon fara så länge som tomaterna är mogna. Lexus lever än så jag gör som jag brukar och använder det sunda förnuft jag är begåvad med. Hundarna kommer att få smaka tomater även i fortsättningen men de får inga abnorma mängder

Ibland är det svårt

Oftast vet jag på en gång vilken bild jag föredrar men den här gången var det svårt.

Otrevlig överraskning

Under promenaden gick jag och sambon och pratade om att det har varit ovanligt få huggormar som vi träffat på i år. Hundarna gick några meter framför oss och när vi kom runt en krök ser vi bägge hundarna stå någon dm från en huggorm. Huggormen gjorde utfall och hundarna var nyfikna och verkade fundera på vad det var för något. Givetvis ropade vi på hundarna och efter en stund ringlade ormen i väg.

Tacksamt nog blev ingen av hundarna bitna så vi fortsatte promenaden. När vi kom fram till vattnet hoppade Freyja i och började apportera näckrosblad... Väldigt underligt.

Jag gjorde ett tappert försök att få Freyja att berätta för mig varför hon ägnade sig åt det men något svar gav hon mig inte.

Tydligen tyckte hon inte ens att det var lönt att titta på mig när jag hade kameran uppe. Jag är övertygad om att hon blundar med flit när hon inte vill bli fotad

I naturen